Vilse i politikens ABC

av Tóth András

Ungrares politiska åsikter är i dagsläget i en oroväckade grad utlämnade åt de politiska partiernas egennytta och den desinformation som det står i deras intresse att sprida, anser statsvetaren Tóth András. 

Efter det kommunistiska styrets fall i Ungern 1989 såg landets medborgare fram emot västerländsk levnadsstandard, rättvisa och jämlikhet. Men i Ungern utvecklades ingen klar uppfattning om hur detta fria samhälle skulle fungera, och de nygrundade statliga institutionerna kom att sakna politisk legitimitet. Entusiasmen efter Sovjetunionens fall ersattes av desillusionering och besvikelse under de kommande decennierna.

Ett specifikt tecknen på denna desillusionering är avsaknaden av gräsrotsaktivism. Politisk aktivism syns i Ungern för det mesta i valtider, då partierna försöker framställa sig som sanningssägare för att vinna röster. Men partiernas röstfiske leder i längden till ett lågt valdeltagande eftersom kopplingen mellan partiernas löften och verkliga målsättningar blir oklar. I slutändan förlorar partierna sin trovärdighet eftersom de tummar på ideologi och principer för att vinna röster.

Kommunismens fall väckte också en nostalgisk fascination för Ungerns fördemokratiska historia, som materialiserades i olika högerextremistiska rörelser. Ur de här extremisternas synvinkel är demokrati en form av begränsning som förvärrar den existerande ojämlikheten och korruptionen. På grund av Ungerns enorma ekonomiska problem och svaga arbetsmarknad har de här rörelserna fått ett starkt stöd hos medborgarna. Till exempel i den nuvarande regeringens retorik framställs EU som en förtryckande makt som begränsar ungrarnas rättigheter och möjligheter. På Ungerns nationaldag 2012 höll premiärminister Viktor Orbán ett tal där han skanderade ”Vi ska inte bli någon koloni!”, vilket är ett utmärkt exempel. Istället för att presentera konstruktiva åtgärder målar han upp en icke-realistisk hotbild för oinformerade medborgare.

Alla är vi totalitära

År 2012 gjorde jag en icke-representativ opinionsundersökning med 14 frågor om ungrares syn på politik i vardagen. I undersökningen deltog 80 personer. Jag valde att samla in svaren i Veszpremregionen eftersom den är en av de mer ekonomiskt utvecklade regionerna i Ungern, och invånarna där har det bättre ställt än i andra delar av landet. Det har gått några år sedan dess, men resultaten ger ändå en intressant inblick i landets utveckling.

De vanligaste koncepten som undersökningens deltagare förknippade med begreppet demokrati var rösträtt, yttrandefrihet och rättigheter i allmänhet. Intressant nog lyftes rösträtten fram i en kritisk kontext. De svarande ansåg att att folk borde välja de rätta obundna representanterna, inte partipolitiker med möjliga dolda intressen. Överlag figurerade kritik av politikerna i varje enskilt svar, redan i själva definitionen av begreppet demokrati. Bara två svarande nämnde att demokrati kan vara ett effektivt förvaltningsskick.

Kring 1990, strax efter det kommunistiska systemets fall, uppfattade ungrarna begreppet jämlikhet som en strävan att åtgärda politisk ojämlikhet, men i min undersökning 2012 strävade befolkningen efter en jämlikhet som utgick från etnicitet. Det tydde på en allvarlig konflikt mellan den ungerska majoritetsbefolkningen och den romska minoriteten.

De äldre deltagarna förknippade yttrandefrihet med en risk för framtida repressalier. (”Visst kan jag säga vad jag vill, men jag kan förlora jobbet på grund av det.”) Men det kan bero på en dålig stämning på arbetsplatserna i regel. Vissa av de tillfrågade vägrade fylla i blanketten eftersom de misstänkte att jag jobbade för deras arbetsgivare, och att undersökningen var ett försök att skapa problem för dem. Ingen av de tillfrågade såg yttrandefrihet som en dimension av förvaltningen. Hela sju deltagare försökte bevisa att ingen sådan sak som demokrati existerar, eftersom varje land på något plan fungerar som en totalitär stat.

De här svaren kan härstamma från det historiska faktum att den statliga hierarkin och samhällsvärderingarna under Ungerns kommunistiska era var klart definierade och lättförståeliga för genomsnittsmedborgaren. Nuförtiden ställs medborgarna inför stora mängder information av växlande sanningshalt, vilket försvagar förtroendet för politiken. Då partierna försöker vända opinionen till sin egen fördel betonar de ibland föråldrade eller svårbegripliga värderingar, som till exempel ”ungersk-katolska värden”. Dessa katolska värden ledde till att affärerna förbjöds att hålla söndagsöppet, vilket skapade ilska och svårigheter för befolkningen.

En återkommande fråga i min undersökning var privatiseringar. På 1990-talet såldes det mesta av statens egendom till privata investerare. Privatiseringarna drevs först av en center-högerregering och sedan av en vänsterregering. Privatiseringarna lade Ungerns ekonomi i ruiner och skapade de första ungerska miljonärerna. De här erfarenheterna påverkar fortfarande den ungerska dagspolitiken, och föder misstro mot hela det politiska fältet.

Som resultat av skandalorienteringen i valkampajerna och dagspolitiken skiftar stödet för de olika politiska partierna kraftigt och snabbt. Högern förlorade stort i riksdagsvalet 2002, och 2010 förlorade vänstern. Men någon klar samhällssyn går inte att förknippa med de politiska partierna eftersom de ändrar åsikt i sakfrågor enligt sin eggennytta.

Ungerns nuvarande regeringsparti Fidesz är ett bra exempel. Partiet organiserades av studentgrupperingar år 1988, och partiet saknade då en klar ledargestalt och kallade sig Unga Demokraters Allians. Avsikten var att fungera som ett radikalt reformistiskt parti, och samarbeta med intellektuella, studenter och ungdomsföreningar. Men 1998 då partiet bytte namn till Fidesz, Det ungerska medborgarpartiet, fungerade partiet redan som ett center-högerparti. Och efter 2002 har Fidesz blivit ett allt mer konservativt parti som försvarar religiösa och historiska traditioner och ”ungerska värderingar” – samtliga är termer som är svåra att definiera i ett vardagssammanhang.

Alla är de kommunister

Det ungerska socialistpartiet (MSZP), lanserades i sin tur som den reformistiska arvtagaren till Ungerns socialistiska arbetarparti (MSZMP), som var det regerande partiet under kommunisteran. Partiet tog rollen som försvarare av demokratiska värden och ledde kampen mot radikalisering, men under senare år (efter ca 2009, red. anm.) föll partiet sönder i brist på en klar ledargestalt, och sedan dess saknar Ungern en fungerande vänsteropposition. I min undersökning svarade 12 personer att alla vänsterpartier är kommunister. Bara 27 procent av de svarande kunde ge exempel på verkliga vänstervärderingar, vilket är en väldigt svag tendens.

Majoriteten av svaren förknippade den politiska högern med auktoritet, respekt för traditioner och konservativ politik, men aldrig med förankring i dagspolitiken. 29 av 80 svarande gav helt icke-relevanta svar som definition på högern. Somliga blandade ihop höger och vänster och använde ett aggressivt språk. Vissa svarande förknippade högern med fascism och nazism.

På frågan om liberalism gav 44 av 80 svarande mycket aggressiva svar. De flesta av dem var rasistiska, homofobiska och antisemitiska. Denna fråga genererade de grövsta svaren i undersökningen. Intressant nog ansåg många av de äldre svarande att liberalismen hade förstört landet.

När de svarande skulle beskriva följderna av kommunismens fall gav 47 av 80 deltagare väldigt negativa svar. De vanligaste svaren var fattigdom och arbetslöshet. Fattigdomen framställdes intressant nog som om den varit ett direkt resultat av skiftet i statsskick, även om Ungern hade problem med fattigdom redan under kommunisteran. Ingen nämnde religionsfrihet, eller friheten att resa eller arbeta.

Frågor om flera grundläggande koncept som medborgarorganisationer, rättsväsendet och utbildning lämnades ofta obesvarade. Religionsfrihet och tolerans för minoriteter, som är centrala aspekter av ett demokratiskt statsskick, nämndes sällan. Majoriteten av svaren tydde på ett individualistiskt perspektiv som helt och hållet förbisåg kollektiva intressen och målsättningar i ett demokratiskt samhälle. Ingen föreslog att man borde arbeta kollektivt för att lösa problem, inte ens i små grupper av medborgare. 

Högt utbildade extremister

Jag ser det som ett stort samhälleligt problem att deltagarna i denna småskaliga forskning associerade demokrati med oförutsägbarhet, korruption och partiers maktkamp. Den allmänna säkerheten, som inte nämndes i den demokratiska kontexten, lyftes senare fram som en oumbärlig grund i alla andra relevanta frågor.

Trots att många deltagare var högutbildade kunde extremistiska och rasistiska idéer observeras i svaren.

Problem som förknippades med brottslighet framstod i svaren som ett resultat av fattigdom och dålig uppfostran. Men utbildningen som en del av demokratin lyftes inte fram trots att utbildning bär på potential för förändring. En annan intressant dikotomi var att deltagarna ansåg att politisk medvetenhet var viktigt, samtidigt som de avslöjade sina bristande insikter i politik. 18 av 80 deltagare ansåg att det inte finns någon källa till äkta politisk information, och enligt 37 deltagare var medierna lättmanipulerade.

Min undersökning visar på en stor okunskap om politiska koncept i ett litet urval av mestadels högutbildade människor. Man kan anta att en grupp av lägre utbildade deltagare skulle visa på en mycket högre förekomst av negativa och cyniska attityder.

Enligt mig borde utbildningen koncentrera sig på sociala och mediala frågor, eftersom medborgarnas möjligheter och tankar i dagens läge är utlämnade åt partiers egennytta och desinformation.  

Tóth András

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.