Knausgårds osnutna debut bättre än debatten om den

av Andreas Holmström

Jämförelserna med det fjärde bandet i Min kampserien är oundvikliga när man läser Ut ur världen, Karl Ove Knausgårds första roman från 1998. Händelserna i de båda böckerna är nämligen snarlika och ibland identiska. Historien om den unge mannen som tar ett jobb som lärarvikarie i Nordnorge för att fly bort och hitta sig själv, men som istället blir intresserad av en av sina elever. I Min kamp 4 handlade det om Karl Oves eget liv, hans sanning om vad som hände när han som 18åring levde i den lilla byn, som sedan den 2526årige författaren alltså fabulerade kring i sin debutbok. Den som har läst Min kamp får alltså här en fängslande inblick i hur liv och dikt kan samspela, men detta jämförande gör tyvärr också att Ut ur världen som självstående roman blir lidande.

Missriktad debatt

knausgård pärmHenrik Wankel heter den 26årige läraren och romanens berättare som redan i inledningsskedet uttrycker fascination för sin 13årige elev Miriam. Hennes blick, hennes kropp, hennes klokhet och hennes för åldern vuxna beteende. Denna fascination och förälskelse utvecklar sig så småningom till ett för bygden naturligtvis djupt opassande – och olagligt – umgänge, och är romanens själva drivbult.

Pedofiltemat kan man säga en hel del om, och det har också gjorts, bland annat bidrog det till en sedvanligt imbecill debatt på svenska kultursidor som delvis svartmålade den norske författarens avsikter. För även om likheterna mellan Wankel och Knausgård är närmast pinsamma – samma biografi, samma självhat, samma människosyn och samma familjeförhållanden – så har ju inte författaren gjort sig skyldig till samma brott som sin romanfigur. Det är en osmaklig gärning som Wankel gör sig skyldig till, även om den sker ”i samtycke” och inte skildras explicit, men litteraturen måste ju få vara osmaklig.

Däremot är det lätt att hålla med debattens initiativtagare Ebba Witt-Brattström i påpekandet om det kulturmanliga intresset för småflickor, vilket tyvärr och symptomatiskt tidigt försvann ur diskussionen. För väljer man som Knausgård pedofili som primus motor, och låter förlaget bland annat genom bokens baksidestext framhäva detta (och dessutom i den norska utgåvan med ett provocerande omslag), får reaktionerna sägas komma som ett brev på posten, alltså ett mejl i korgen. Och snart som en film på bio, för svenske Fredrik Edfeldt är tilltänkt som regissör för filmatiseringen av romanen.

Greppar för stort

Men det kan inte framhävas nog att Ut ur världen är en långt rikare skrift än debatten och förlaget givit sken av, och i stora delar av de 741 sidorna fungerar brottet, denna drivbult, ytterst perifert. För redan i sin första bok var den omisskännliga knausgårdskan där, tankens vindlingar om det lilla och stora, viljan att genom orden begripa världen, och inte minst betraktandet av detaljer och det precisa iakttagandet. Hur det lilla nordnorska samhället är, hur barnen uppträder, hur människorna fungerar, hur känslorna känns. Så visst innehåller Ut ur världen så mycket mer än en tidningsrubrik.

Romanens andra del byter perspektiv och skildrar mötet mellan Henriks föräldrar på 1960talet, och det är också någonstans här som det blir tydligt att ambitionerna hos den debuterande författaren var alltför högtflygande. För även om den skärgårdsiscensatta romansen är oklanderligt framställd så växer ändå frågan ”varför?” fram och stegras i den tredje delen. Utvikningarna blir fler och fler, myrors liv och parallella universum får ta plats, och far och morföräldrar ska berättas om, och även deras föräldrar. Allt ska med, ingenting får undslippa, medan romanens inledande huvudkaraktärer och ämnen förloras ur sikte. Kort sagt: viljan att greppa hela människan Henrik, hans historia och tankar blir i längden rätt tröttsamt, medan saknaden efter en redaktörsskalpell hänger tungt över sidorna. Eller kortare sagt: Knausgårds beskäftighet lyser här som allra tydligast.

Själv håller jag Karl Ove Knausgård som den störste romanförfattaren som slagit igenom de senaste åren. Han formulerar en personligt skarp blick på människan, hennes plats i samhället och på jordklotet, och äger därtill en formuleringskonst som förmår nagla fast nuet. Det finns hela tiden ett underliggande frågesjok i Knausgårds böcker, ”vad är världen, vad är människan, vad är tid, vad är historia; och hur ska jag formulera det?”, förnämligast framfört i den andra och sista delen av Min kamp och i hans andra roman En tid för allt. Detta finns även i debuten Ut ur världen, men här är språket och berättandet fortfarande alltför bångstyrigt, tillkämpat och osnutet. Dessutom har vi ju i någon mening läst boken redan, genom Kampen lärt känna både dess huvudperson och förehavanden, innan och utan.

Text: Andreas Holmström
Foto: Janne Wass

Karl Ove Knausgård:
Ut ur världen.
Norstedts 2015.
Översättning Rebecca Alsberg.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.