Aktivism botar den spanska bostadssjukan

av Axel Vikström

Europas kanske populäraste folkrörelse finns i Spanien. PAH hjälper de över en halv miljon människor som blivit bostadslösa, men fungerar också som en startmotor för medborgarnas politiska aktivism.

När finanskrisens svallvågor nådde Europa drabbades den spanska bostadsmarknaden hårdast av alla. Som grund till kollapsen låg en skattepolitik som med förmånliga krediter på bostadslån och dåligt reglerade hyror skapat en bostadsmarknad som gynnade privat ägande. Opinionen som basunerades ut var att den som inte ägde sin egen bostad var en idiot som slängde bort sina pengar. Samtidigt hade bostadspriserna på tio år stigit med 180 procent, så storleken på bostadslånen som låginkomsttagare tog ut för att leva upp till idealet hade bara ökat och ökat. När arbetslösheten sköt i höjden stod plötsligt tusentals familjer utan inkomst men med stora lån som bankerna fortsättningsvis krävde amortering på. På de åtta år som gått sedan dess har över 500 000 människor vräkts från sina hem.

Inte bara vänstern

Vintern 2009 grundade fyra aktivister Plataforma de Afectados por la Hipoteca, plattformen för dem som påverkats av bostadslån (PAH), i Barcelona.

– I början gick verksamheten ut på att organisera flashmobs som dök upp när polisen skulle vräka en familj. Mycket gjordes via sociala medier i samarbete med olika grannskapsföreningar. Efter att de lyckats stoppa sin första vräkning började ordet spridas i staden att något var på gång, säger sociologen María José Zapata Campos (bilden) vid Göteborgs universitet som forskat om PAH.

På sju år har PAH inte bara spridit sig över hela Spanien och på vägen förhindrat över 1 700 vräkningar. De har också revolutionerat den spanska synen på vad det innebär att vara aktivist. Ada Colau, en av rörelsens grundare, är i dag borgmästare i Barcelona.

– Det fantastiska är att rörelsens agenda inte bara stöds av vänstersympatisörer – även konservativa väljare har ställt sig bakom deras hyfsat radikala krav: att rätten till en plats att bo ska vara överordnad rätten till privat ägande. Enligt den senaste undersökningen stöder hela 86 procent av spanjorerna PAH, säger Campos.

Att PAH vuxit till en massrörelse har även möjliggjorts av samarbetet med andra sociala rörelser, främst Occupy-rörelsen Indignados.

– PAH gav Indignados en tydlig fråga att kämpa för, medan Indignados försåg PAH med mängder av aktivister. En kan säga att de lever i symbios med varandra.

Terroriserade medborgare

PAH:s verksamhet kan i dag delas in i två sektioner – en synlig och en osynlig. Den synliga består, utöver flashmobbarna, av att arrangera olika aktioner mot banker som hotar att vräka någon av de egna medlemmarna. Den vanligaste proceduren är att PAH:s medlemmar tapetserar bankens dörr med budskap som ”här är en bank som vräker familjer”. Liknande aktioner görs även mot lokala beslutsfattare som tagit bankernas sida i konflikten. Men enligt Campos är det under de lokala samlingarna som det viktigaste arbetet äger rum. Det är här som passiva offer förvandlas till aktiva subjekt.

– Mötena blir väldigt emotionella. De som kommer dit för första gången är terroriserade, många känner sådan skam för att de är på väg att förlora sitt hem att de inte vågat berätta om det för någon. En av mina familjemedlemmar slutade helt att svara i telefonen eftersom banken varje dag ringde och hotade honom. När dessa personer får berätta sin historia och sedan höra äldre medlemmar säga: ”Jag var i samma situation. Oroa dig inte, det här fixar vi tillsammans” … Du kan inte förstå lättnaden i deras ansikten, säger Campos och slår ut med händerna.

Största delen av mötena går ut på att sprida det Campos kallar för ”finansiell läskunnighet”. Medlemmarna delar upp sig i grupper enligt vilken bank de har. Varje grupp leds av två personer som läst in sig på bostadslagen och den aktuella bankens policys. Vissa är universitetsutbildade, andra är sjuttioåringar som knappt kan läsa – men det gemensamma är att de besitter större kunskap än många advokater. På detta sätt ges medlemmarna verktyg för att själva sköta sina individuella förhandlingar med banken.

– De äldre medlemmarna följer med till banken som stöd, men PAH är tydliga med att ansvaret för att ta tag i förhandlingarna ligger hos den utsatte personen. På detta sätt förstärks individens självkänsla när hen märker att hen på egen hand klarar av att reda ut vad som framstod som en omöjlig situation. När jag själv besökte ett möte kunde jag inte tro att jag befann mig i Spanien, säger Campos och skrattar.

Många blir politiker

PAH:s inflytande syns även på den politiska nivån. Ett medborgarinitiativ för att förändra bostadslagen samlade nyligen 1,5 miljoner underskrifter och flera partier har redan tagit in delar av PAH:s agenda i sina program. Många medlemmar har gått i Ada Colaus fotspår och tagit steget från aktivist till politiker i vänsterpartiet Podemos eller andra nybildade partier. I juni hålls ett förtida parlamentsval, och Campos håller tummarna för att en vänsterkoalition ska kunna överta makten i parlamentet. Men även om de konservativa skulle återta kommandot menar Campos att bostadspolitiken kommer att fortsätta att gå till vänster.
– Det finns ingen väg tillbaka.

Campos är övertygad om att andra europeiska rörelser kan lära mycket av PAH. De har en tydlig agenda, en platt organisation och noggranna strategier för sina aktioner. Men den största styrkan ligger i hur rörelsen förvandlat synen på aktivisten och byggt broar mellan samhällsklasserna.
– Min gamla högstadielärare trodde aldrig att hon kunde bli vän med någon som röstar på de konservativa. Under en ockupation låste hon in sig i en bank tillsammans med en konservativ, och när de satt där märkte båda två att de trots allt kunde komma överens. Det är precis det här som Spanien behöver. Det må inte finns någon konsensus för hur landet ska styras – men PAH visar att vi i varje fall kan tala med varandra.

Text & foto Axel Vikström

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.