Den nya vänstervågen och proteströrelserna mot den ekonomiska politiken har inte fått stort inflytande på EU-Bryssel, där politikens kvarnar mal som förr.
Trots att den ekonomiska krisen och protesterna mot den EU-styrda finanspolitiken fött nya folkrörelser på vänsterkanten, syns det inte någon genomgripande förändring i de politiska kretsarna i EU-Bryssel. EU-parlamentarikerna från partier som Podemos och Syriza, Bloco de Esquerda och övriga nyinvalda vänsterpolitiker påverkar visserligen debatten i parlamentet, och regeringen Tsipras närvaro ger ministerrådet nya impulser. Men de lyckas inte utmana EU-kommissionens obestridda maktposition som pådrivare och utformare av såväl lagstiftning som politik. Dels begränsas den allmänna opinionens inflytande av de institutionella begränsningarna; EU-systemet inte är parlamentariskt utformat och saknar en formell opposition. Men likväl handlar det om en institutionskultur där parlamentet blivit alltmer toppstyrt och instrumentaliserat.
– För ett antal år sedan var atmosfären bättre, det var en mer parlamentarisk kultur, säger Gabriele Zimmer (bilden) som representerar tyska Die Linke och är ordförande för vänstergruppen i Europaparlamentet.
– Det är ett slags negativt maktspel mellan institutionerna, och det är som om vi tagits som gisslan av ministerrådet. Inom parlamentet har vi en koalition mellan det största konservativa partiet och socialisterna, som enats i att stöda Jean-Claude Juncker (kommissionens ordförande).
Det finns inget fritt utbyte mera när det gäller politiska förslag, utan parlamentet har blivit ett instrument, menar Zimmer. Hon kritiserar parlamentets talesman, socialdemokraten Martin Schulz, för att reducera parlamentet till en plattform för sina egna ambitioner. Beslut som ska fattas av alla politiska grupper avgörs ofta redan utanför mötesrummet.
– Schulz ska bara representera Europaparlamentet, men på honom verkar det som att han är parlamentet!
Ingen bot på demokratibristen
Vad gäller protesterna ute i Europa mot EU:s åtstramningspolitik ser Zimmer det som nödvändigt att fortsätta verka inom ramarna för det nuvarande EU-samarbetet.
– Det är klart att protesterna inte förändrat handlingsramen för vad EU-kommissionen gör, utan politiken kanske fungerar ännu mera på kommissionens villkor. Men vår syn respekteras nog av både kommissionen och ministerrådet, de vet att vi står för en annan ekonomisk politik.
Det är ett konstruktionsfel att EU-samarbetet fokuserar på den interna marknaden och global konkurrens, menar Zimmer.
– Vår främsta kritik är att EU inte fokuserar på en social union och en union som inte exkluderar folk.
Inom vänstergruppen påpekar man missförhållandet med de stora ekonomiska och sociala skillnaderna både inom EU-länderna och mellan EU-kärnan och periferin.
– Man verkar inte kunna rå på bristen på demokrati och politiskt deltagande. Se bara på hur EU-kommissionen hanterar TTIP-protesterna, de anser att de inte ska behöva reagera alls!
– Vi är vid ett vägskäl, om vi inte kan styra om den här utvecklingen, så undergräver EU sig självt. Nu säljer vi ju ut våra värden, se bara på vår smutsiga uppgörelse med Turkiet och hela migrationskrisen, Grekland och utpressningen av en folkvald regering, och hur EU-institutionerna behandlat Portugal.
Omröstning om euron
Inom vänstern ser man som den stora utmaningen att svara på de populistiska högerpartiernas EU-kritik. Högerpartier som franska Front National, brittiska självständighetspartiet UKIP och tyska AfD har profilerat sig som anti-etablissemangspartier och EU-skeptiker. Ett parti som vägrar låta sig definieras enligt det hävdvunna höger-center-vänster spektret är den italienska Femstjärnerörelsen, ett protestparti som många ser som vänsterorienterat, även om man i Europaparlamentet med 17 ledamöter ingår i samma konservativa gruppering som brittiska UKIP och Sverigedemokraterna.
– Vi anser att vi verkligen står för ett Europa för frihet och demokrati, beteckningen för den politiska gruppen. EU är ett tema som borde granskas utanför det ideologiska spektret, säger Femstjärnerörelsens talesman Filippo Pittarello.
– Vi tror på samarbete mellan de europeiska länderna, men under mera demokratiska former.
I parlamentet vill Femstjärnerörelsen involvera medborgarna, påtala missförhållanden och skapa en samarbetskultur kring ärlighet och transparens.
– Euroskepticism är ett brett spektrum, där ena ytterligheten är kampanjen för EU-utträde och den andra en ansats till att reformera EU. Men vad gäller euron är vi de mest kritiska av partierna, för gemenskapsvalutan fungerar inte utan är kontraproduktiv för EU. Vi vill ha en omröstning om euron.
Utöver eurokritiken påtalar Femstjärnerörelsen det så kallade demokratiunderskottet i EU.
– Vi motsätter oss att icke-folkvalda organ fattar besluten, säger Pittarello.
– Beslut ska fattas av medborgarna och i deras närhet, och det fungerar inte i EU. Det är visserligen en folklig ansats men populism borde inte ses som något negativt! Välinformerade medborgare finner bättre lösningar än icke-folkvalda regeringar.
– Men på europeisk nivå är ju allt redan bestämt i femårsplaner! Om inte kommissionen avgår, förstås.
Varning för frihandel
Vänsterns uppsving i Frankrike kan i mångt och mycket tacka Jean-Luc Mélenchon, EU-parlamentariker för Front de Gauche som redan för kampanj för franska presidentvalet nästa år under devisen ”Det oregerliga Frankrike” (La France insoumise). I EU-politiken fokuserar Mélenchon kritiken på frihandelsavtalen och kräver att den franska regeringen sätter stopp för förhandlingarna med USA och förkastar Kanada-avtalet CETA, som nu ratificeras.
Det är dags för en solidarisk protektionism istället för total frihandel som bara bygger på multinationella bolags vinster och privilegier, menar Mélenchon, som varnat för de sociala och miljömässiga följderna av båda avtalen sedan förhandlingarna inleddes. Om USA-avtalet blir av är det tidigast nästa år det kan antas och franska presidentvalet blir då också en folkomröstning om TTIP, resultatet av en frihandelspolitik som enligt Mélenchon är lika ålderdomlig som destruktiv och helt utan de ekonomiska fördelar som utlovas.
Text: Anna-Karin Friis
Foto: EU 2016
