Majoriteten av USA:s befolkning ville inte ha Donald Trump som president, skriver Jeanette Öhman i Los Angeles, och de som kämpade för Bernie Sanders eller Hillary Clinton ger inte upp kampen för ett bättre Amerika 2017.
Dagen efter presidentvalet i USA tar jag en promenad upp för min gata i Los Angeles. En dam i medelåldern kommer emot mig. På sig har hon en röd keps med texten ”Make America Great Again”. Våra blickar möts, det är jag som först ser bort. Aldrig förr har jag sett en person i mina kvarter öppet stöda Donald Trump. Normen är Hillary Clinton. Året som gick hade vart och vartannat hus med gräsmattor skyltar som hejade på Bernie Sanders och Hillary Clinton. Klistermärken på bilarna ropade ”Feel the Bern!” och ”I’m with her!”. I Kalifornien fick Clinton drygt fyra miljoner fler röster än Donald Trump, de flesta Trumpröster kom från de östra, rurala delarna av staten. De stora städerna som Los Angeles, San Francisco och San Diego röstade uteslutande blått.
”De vågar krypa fram nu, liksom grådvärgarna i Ronja Rövardotter ” väser min man åt mig när damen passerat oss.
Att kalla Trump-anhängare grådvärgar är kanske att ta i, men att folk som stödde Trump nu fått luft under vingarna är tydligt. Veckorna efter valet rapporterade flera medier om en märkbar ökning av hatbrott. Skolbarn ropade ”Bygg muren!” när deras klasskamrater med centralamerikanskt ursprung kom till skolan, muslimska kvinnor fick sina slöjor avdragna, kvinnor blev sexuellt trakasserade (”grab them by the pussy”), hakkors dök upp i judiska stadsdelar och regnbågsflaggor brändes. Det fanns en enkel förklaring till detta: Trump har indirekt genom sina kommentarer och tweetar under valkampanjen gett en uppmuntrande nick åt rasism och sexism.
Kalifornien kämpar emot
Samtidigt hände det diametralt motsatta. Kampen mot förtryck och diskriminering lade in en högre växel. Under en veckas tid demonstrerade folk varje dag i Downtown Los Angeles. ”Inte min president” var den vanligaste texten på demonstranternas plakat. Kvinnoorganisationer, Planned Parenthood (en non-profitorganisation som jobbar för reproduktiv hälsa) och juridisk hjälp för papperslösa fick in stora donationer. I min hemstat Kalifornien reagerade guvernör Jerry Brown genom att lägga upp ännu strängare utsläppsmål för staten. Han lovade att användningen av förnybar energi skulle öka med 50 procent fram till år 2030. Detta som reaktion på att Trump samlat ihop en stab av klimatskeptiker som rådgivare i miljöfrågor.
Också i immigrationsfrågor satte sig Kalifornien på tvären gentemot Trump. Skolor och universitet meddelade att de struntar i om elever och studerande är papperslösa eller inte. Alla har rätt till utbildning. Polisen i Los Angeles, LAPD, kollar inte folks immigrationsstatus. Ingen ska behöva bli deporterad på grund av en trasig lampa på bilen. Staden Los Angeles har dessutom tagit ett uttalat avstånd från att samarbeta med de federala immigrationsmyndigheterna gällande deporteringar.
Inte bara USA
Som ljushyad ateist och nordbo behöver en varken vara rädd för rasistiska hatbrott eller deportering. För oss var det amerikanska presidentvalet mest av allt en symbolisk besvikelse. Vi gladde oss åt att USA äntligen skulle få en liberal kvinnlig president och åt att hon med landet bakom sig skulle bli en motvind till Europas högervindar. Clinton skulle bli en förebild för våra barn och ta med sig USA in i en ny tid, där också kvinnor kan vara presidenter och där rasism och sexism fördöms snarare än förklaras.
Många av oss invandrade nordbor pratade om att lämna USA om Trump vann valet. Men flytta vart då? I Norden demonstrerar nazister på öppen gata och i många andra länder i Europa vinner högerpopulister allt mer mark. Mitt fosterland är inte längre ett välfärdsparadis med jämlikhet som slagord.
Vi är inte de enda som pratar om att lämna USA. Längre upp på gatan ser jag en skylt som förespråkar Calexit, att Kalifornien skulle frigöra sig från resten av USA. Med tanke på att det här är världens sjätte största ekonomi (strax framför Frankrike och Brasilien) är det inte en helt ogenomförbar idé. Kalifornien skulle klara sig bra på egen hand med Silikon Valley- och Hollywoodpengar, men är verkligen lösningen att dra? Att lämna varandra i sticket har vi kanske gjort tillräckligt av nu. Jag stannar kvar och hoppas att Kalifornien också gör det. Vi tröstar oss med att de som röstade på Hillary Clinton trots allt var fler än de som röstade på Trump.
Jeanette Öhman
