I år fyller Finnwatch tio år. På rätt kort tid har organisationen etablerat en stark egen röst i offentligheten som näringslivets vakthund, och har avslöjat finländska koncerners oetiska verksamhet utomlands, och företag som idkat aggressiv skatteplanering eller hjälpt andra kringgå skatter. Men Finnwatch arbetar snarare med näringslivet än emot det.
– Överlag har företagens medvetenhet om hållbarhets- och människorättsfrågor ökat, säger Finnwatchs vd Sonja Vartiala.
Sonja Vartiala har i åtta år arbetat för Finnwatch, som granskar finländska företags globala inverkan. Finnwatch som har bara fyra anställda ägs av elva medlemsorganisationer, bland annat Kyrkans utlandshjälp, Attac, Konsumentförbundet och Finlands Fackförbunds solidaritetscentral.
– En del av våra rapporter är beställningsarbeten för våra medlemsorgansationer. Vi vill visa på strukturella problem, samt brister och luckor i lagstiftningen som ger enskilda företag möjlighet att agera på destruktiva sätt, säger Vartiala.
Finnwatch har tre fokusområden för sin verksamhet. Föreningen övervakar finländska företags människorättsfrågor, med särskilt fokus på högriskländer. Därtill engagerar sig Finnwatch i frågor om skatteansvar, och där har föreningen ett globalt verksamhetsområde eftersom alla skattefrågor numera är beroende av globala strukturer. Och för det tredje granskar Finnwatch även finländska företags klimatpåverkan.
– Dessutom bedriver vi en aktiv lobbyverksamhet. Vi kommer med rekommendationer i våra undersökningar, påverkar strukturerna, aktiverar oss i den offentliga diskussionen, driver på reglering och lagstiftning kring företagsansvar, säger Sonja Vartiala.
Möjligt att forma marknaden
Delvis har Finnwatch fått en så stark röst i offentligheten för att det inte finns några andra instanser som på samma sätt granskar inhemska företags verksamhet.
– Vi har hittat en nisch som vi är ganska bra på. Vi lägger mycket tid på våra undersökningar och har hittat bra vinklingar då vi offentliggjort våra resultat. Vi har en bra dialog med företagen, och de respekterar våra budskap och undersökningsresultat. Ofta tar företagen till sig våra rekommendationer och förverkligar dem, säger Vartiala.
Efter Finnwatchs granskning av palmoljeproduktionen det till exempel skett en väldig förändring i branschen. Neste, en av världens största producenter av palmolja, ökade insynen i sin produktion, och de snabba förändringarna i branschen var möjliga eftersom Neste är statsägt.
– Genom att välja rätt ämnen kan man få mycket till stånd. Det är möjligt att forma marknaderna i en mer hållbar och ansvarsfull riktning. Men vi har ingen schablon för vår verksamhet utan den varierar, berättar Vartiala.
Motsträvig regering
Finnwatch har ingen statlig grundfinansiering utan ansöker hela tiden om nya medel för olika projekt. Gräsrotsfinansiering bekostar en del av verksamheten, och då kan vanliga människor välja vilka ämnen de tycker att är viktiga att stöda. Till de mest populära ämnena hör frågor om skatteansvar.
– Överlag upplever vi att företagens medvetenhet om människorättsfrågor har ökat. Det är förstås många saker på gång i världen hela tiden och det är svårt att utvärdera vilka förändringar som händer tack vare just vårt arbete, säger Vartiala.
Samarbetet med näringslivet löper bra. Men då det kommer till Finnwatchs politiska rekommendationer till exempel inom skattepolitiken så är det inte mycket som har rört på sig. Det beror mycket på den sittande regeringens inställning. Alexander Stubbs regering var för ett ökat företagsansvar, men Sipiläs regering motsätter sig kategoriskt ökad reglering.
– Den nuvarande regeringen anser att företag som utgångspunkt är ansvarskännande. Men vi ser inte företag som några moraliska subjekt, utan bara som juridiska institutioner vars syfte är att generera vinst, och att man måste dra gränser för verksamheten genom reglering. Det är fråga om två motsatta perspektiv, säger Vartiala.
Nattväktarstaten ingen idyll
– Min världsbild färgas nog av det vi ser då vi granskar arbetsförhållanden i länder som till exempel Thailand. Där är statens roll väldigt liten, och en sådan samhällsmodell idealiseras av vissa kretsar inom näringslivet även i Finland, säger Vartiala.
Men det faktiska tillståndet där är långt ifrån idealiskt. Vartiala menar tvärtom att det närmast liknar Thomas Hobbes beskrivning av naturtillståndet som ett ”allas krig mot alla”. Staten lyfter nästan inga skatter av medborgarna, men ger dem inte heller något alls i gengäld. Ingen litar på offentliga skyddsnät för de håller inte. Det är en nattväktarstat i praktiken.
– Då är ändå Thailand ett förhållandevis utvecklat land. I andra länder som Laos eller Kambodja är följderna ännu grövre. Om det inte finns någon lagstiftning eller om den inte tillämpas, så ser man snabbt hur allvarliga konsekvenserna av en ohämmad vinstmaximering kan vara. I Indien kan vi se vilka destruktiva följder det har då går man till ytterligheter i att arbetsvillkor förhandlas lokalt. Men det finns ändå tendenser att demonisera fackföreningar i offentligheten hos oss, säger hon.
Beskattning och reglering
Så på sitt sätt är det märkligt att det skulle finnas en motsättning mellan Finlands regering och Finnwatch som driver frågor som mänskliga rättigheter och effektiv beskattning, som knappast kunde anses kontroversiella ur statens synpunkt. Men vissa parter väljer att prata om bristen på reglering som en relativ konkurrensfördel, och menar att det främjar landets konkurrenskraft.
– Inom skattepolitiken har man betonat konkurrenskraften och fördelarna med räntebaserad skatteplanering. Vi i vår tur ser skatter som en människorättsfråga. Om vissa institutioner med olika knep kan undvika att betala skatt så måste antingen andra beskattas hårdare, eller så skär man ner i den offentliga service som förverkligar våra mänskliga rättigheter. Man hör ofta argument i stil med att om vi satsar på åldringsvården måste vi skära ner i barnskyddet. Här är det fråga om grundläggande åsikter som skiljer oss åt, säger Vartiala.
Regeringens stora tillit till den fria marknadens aktörer känns rentav naiv, menar Vartiala.
– Inget internationellt storföretag har någon moralisk agenda att se till att finländska åldringar mår bra eller att finländares elräkningar hålls på en skälig nivå. De sitter framför sina Excel-tabeller och räknar ut hur de kan maximera sin vinst.
Ny lag efter riksdagsvalet
Därför är det kommande riksdagsvalet viktigt. Finnwatch koordinerar nu kampanjen ”Ykkösketjuun” vars målsättning är att Finland stiftar en lag om företags ansvar att visa tillbörlig aktsamhet (due diligence) i frågor om mänskliga rättigheter. Lagen skulle förpliktiga företag att kartlägga hur deras verksamhet inverkar på mänskliga rättigheter och förebygga negativa följder. Motsvarande lagar stiftas redan bland annat i Frankrike, Schweiz och Nederländerna. Kampanjen har ett brett stöd från medborgarorganisationer och fackförbund, och i finländska förhållanden betydande företag som Fazer, Finlayson, K- och S-grupperna.
Beroende på hur valresultatet ser ut kan lagen om företagsansvar skrivas in i regeringsprogrammet. Läget ser positivt ut, de fyra största partierna stöder förslaget och drygt 300 enskilda kandidater har förbundit sig till det.
– Vår främsta målsättning nu är att lagen skrivs in i regeringsprogrammet. Vi vet att det också finns parter som motsätter sig lagen. Hur Finlands näringsliv (EK) förhåller sig vet vi inte ännu, men Centralhandelskammaren har kritiserat förslaget i offentligheten, åter igen med konkurrenskraften som argument, berättar Vartiala.
– Utöver det måste vi täppa till de kryphål i företagsbeskattningen som den nuvarande regeringen inte har gjort något för att åtgärda. Skattesystemet kräver större renoveringar. Och eftersom vi måste bli ett koldioxidneutralt samhälle inom några tiotal år så kommer vår roll på sikt att förskjutas mer mot att granska det ekologiska avtrycket hos finländska företags underleverantörer. Den största delen av finländarnas ekologiska fotspår skapas redan nu av produktion utomlands.
Skatteparadisen pressade
Många skattefrågor kräver lösningar på EU-nivå. Ett förslag som diskuterats länge är en gemensam konsoliderad bolagsskattebas inom unionen som går under förkortningen, CCCTB (Common Consolidated Corporate Tax Base). En gemensam miniminivå för inom EU skulle vara ett stort steg.
– En minimisamfundsskatt på EU-nivå diskuteras också. Men fortfarande försöker EK måla upp hotbilden att det pågår en europeisk skattekonkurrens, och att vi måste sänka skatterna annars förlorar vi. Men det baserar sig inte på några fakta utan kan bara leda till en självförstärkande spiral, säger Vartiala.
Den här typen av förslag kunde genomföras snabbt, men ett problem är att Europeiska rådet, där riktlinjer för unionens allmänna politiska riktlinjer och prioriteringar dras upp, fattar beslut enligt konsensus. Inom EU finns det länder som Irland, Holland, Belgien och Luxemburg som fungerar som skatteparadis, och de kommer inte att rösta emot sina egna intressen.
– Man borde uppnå någon slags kompromiss. Det är väldigt stora summor som hamnar där och en stor del av deras ekonomi bygger på att de är skatteparadis, det innebär arbetsplatser och en stor finanssektor. Frågan är vad man kunde erbjuda länder som Luxemburg i utbyte mot att de skulle ge med sig, säger Vartiala.
Skatteparadisen har emellertid tiden emot sig. Tack vare internationella insatser mot skattesmitning minskar deras rörelsefrihet hela tiden och deras verksamhet försvåras.
Klimatåtgärder utan klyftor
Finländare har överlag en väldigt positiv inställning till att betala skatt, det visar sig gång på gång i opinionsmätningar. Men den offentliga debatten om skatter tycker Sonja Vartiala känns väldigt konstig.
– Vissa tycker att man borde spika fast skatterna vid någon viss helhetsnivå som aldrig får överskridas. Men samtidigt meddelar OECD att de länder med högst välfärd och låg korruption är de länder som har de högsta skatterna. Det känns inte som en särskilt rationell diskussion, man borde ju istället fråga vad det är man får för sina skatter, säger hon.
Vartiala anser att mänskliga rättigheter hör samman med kampen mot klimatförändringen på ett helt väsentligt plan. Klimatförändringen kan inte bekämpas med åtgärder som ökar klyftorna mellan människor.
– Om man går in för klimatåtgärder som platta konsumtionsskatter som gör livet dyrare för vanliga människor skapar det utrymme för en populistisk politik som motsätter sig klimatåtgärder. Vi måste arbeta fram skatteåtgärder som ökar välfärden i samhället. Men även om vi lyckas begränsa klimatuppvärmningen till 1,5 grader så kommer det att innebära radikala omvälvingar för klimatet. Migrationen ökar, och det är ytterst viktigt att vi klarar av att respektera grundläggande mänskliga rättigheter, säger Sonja Vartiala.
I det avseendet anser hon att hon är kritisk mot medborgarorganisationer som fokuserar alltför starkt på jämställda medborgerliga rättigheter för specifika grupper i samhället som exempelvis sexuella och könsminoriteter.
– Det arbetet är också viktigt, men vi får inte glömma bort de stora sociala och ekonomiska rättigheter som verkligen utgör hjärtat av politiken. De måste lyftas upp på människorättsrörelsernas agenda så att så att vi verkligen kan genomföra den livsviktiga övergången till ett ekologiskt välfärdssamhälle, säger Sonja Vartiala. N
