För första gången på nästan 20 år har Finland en sosseledd regering, dessutom med ett regeringsprogram som har en tydlig slagsida mot det rödgröna hållet, trots Centerns och SFP:s medverkan. Några, ur ett vänsterperspektiv, speciellt glädjande löften i programmet är att den ineffektiva och förnedrande aktiveringsmodellen för arbetslösa slopas, att mer resurser riktas till social- och hälsovården, samt att social- och hälsovårdreformen kommer att gå vidare, men nu utan det samlingspartistiska kravet på bolagisering och privatisering av bashälsovården. SFP har speciellt glatts åt planerna på att göra studentsvenskan obligatorisk igen, och åt att Vasa centralsjukhus får hålla sin breda jour, vilket var ett av SDP:s uttryckliga vallöften.
Det finns de facto massvis av positiva exempel att plocka från regeringsprogrammet, som skatt på fossila bränslen och överlag ett ambitiöst program för att motverka klimatförändringen, försök med negativ inkomstskatt och gratis preventivmedel åt under 25-åringar, starkare åtgärder mot våld mot kvinnor, höjda anslag till utbildningen, en lag som möjliggör trängselavgifter, höjd flyktingkvot och mer resurser till asylbehandlingar, förlängning av läroplikten, etc.
Ur ett rödgrönt, värdeliberalt perspektiv är det i själva verket svårt att hitta regelrätta försämringar jämfört med den förra regeringen. Det skulle i så fall vara en höjning av flera plattskatter i form av konsumtionsskatter, ofta sådana som direkt drabbar både låg- och medelinkomsttagare: Regeringsprogrammet lovar som sagt höjd bensinskatt, men också högre skatter på tobaksprodukter, läskedrycker och alkohol, och utreder en sockerskatt. I stället skär regeringen ner i den progressiva inkomstskatten.
Kritik har också riktats mot att regeringen inte gått tillräckligt långt i flera frågor. Att steriliseringstvånget för könskorrigering slopas måste ju ses som ett absolut minimikrav för en vänsterregering, men bland annat intresseorganisationen Trasek har kritiserat programmet för att det inte ger personer under 18 möjlighet att inleda könskorrigeringsprocess. Djurrättsförbunden rasar mot att alla förbättringar i djurrättsfrågor hamnat i lådan ”ska utredas”. Detta är utan tvivel ett resultat av Centerns och SFP:s medverkan. Från vänsterhåll kan berättigad kritik riktas mot att några större åtstramningar i storkapitalets beskattning inte ser ut att vara på kommande, och företagsbeskattningen ser också ut att lämnas mer eller mindre oberörd – nedskärningar görs i vissa företagsstöd och det finns en strävan till att stärka möjligheterna att beskatta plattformsekonomin. Framför allt från högerhåll har programmet kritiserats för bristande ekonomisk realism, och en oroväckande detalj är att många av reformerna ska finansieras med skatteintäkter som förutsätter en ökning av sysselsättningen med 3 procent.
En fras som använts upprepade gånger är att ”detta inte är ett perfekt regeringsprogram”, kompromisser har gjorts på alla håll, men det kan också ses som ett positivt tecken på god samarbetsvilja inom den nya regeringen. Efter de senaste årens snarast människofientliga politik uppfylls man så här i försommarvärmen av en besynnerlig känsla, som inte känns alldeles bekväm. Får man verkligen vara nöjd med en regering?
