EU-Bryssel förbereder sig för en ny kommission i höst. Både vänstern och de gröna varnar för ännu en femårsperiod med status quo. En stark utomparlamentarisk rörelse krävs också för att kontra de auktoritära konservativa krafterna.
Från den första november ska EU ha ett medlemsland färre och en ny uppsättning kommissionärer, en från varje land. Ursula von der Leyen (bilden), den totala överraskningskandidaten för alla utom Frankrikes president och tyska förbundskanslern som gjort upp om saken, gjorde entré som ordförande för kommissionen i somras.
Pinsamt var att man före valet drog igång en satsning på alleuropeiska valdebatter med fyra så kallade toppkandidater, men precis som för fem år sedan var det ingen av dem som blev kommissionsordförande. Den tyska politikern var det många europeiska väljare som aldrig hört talas om och i Tyskland är von der Leyen inte en särskilt välsedd politiker. Hon blev handplockad av Angela Merkel till minister och har suttit i tyska förbundsregeringen under hela Merkel-eran sedan 2005, nu senast som försvarsminister.
Redan i ett år har den nya kommissionsordföranden hörts i tyska Bundestag i en utredning av oklarheter kring försvarsministeriets finanser. von der Leyen har gett ut kontrakt till bekanta konsulter, kringgått reglerna för offentlig upphandling och haft översyn över arbeten som ökat i kostnad från 10 miljoner euro till tretton gånger mer, samtidigt som det sparats in på andra delar av försvaret. Dessutom har von der Leyen stått i rampljuset då det gällt missöden inom tyska flygvapnet.
Europaparlamentarikerna röstade igenom henne i somras med rekordlåg majoritet, bara nio rösters favör. Trots det är von der Leyen redan i full gång med att snabbt få fram medlemsstaternas kandidater till ny EU-kommission.
Upprustning oroar
– Jag röstade nej för att hon är Emmanuel Macrons kandidat, det var han som lade fram henne, säger Malin Björk från svenska Vänsterpartiet. För henne börjar nu andra perioden i Europaparlamentet och hon ser inte med blida ögon på högerorienteringen i EU-kommissionens ledning.
– Det blir status quo, fortsätter som business as usual och det blir ingen ändring varje sig det gäller handelspolitiken eller den makroekonomiska politiken.
Den aspekt som verkligen oroar både den europeiska vänstergrupperingen och den gröna partigruppen är att von der Leyen gör inträde med försvarsministerportföljen i bagaget. Redan i sommarens utfrågningar i parlamentet talade hon varmt om militär upprustning på EU-nivå.
– Att göra en militärstat av EU innebär ett EU som tar på sig våldsmedel och det är något helt annat än europeiskt samarbete, kommenterar Malin Björk.
– Så det är ett väldigt olyckligt val då kommissionen borde ta sig an demokratifrågor, miljö och klimat, utan att i stället bli en bärare av ett militariserat EU-projekt.
De miljarder euro som von der Leyen säger sig vara villig att bygga upp en försvarsunion med militariserad utrikespolitik med kunde användas till annat, så som klimatågärder, miljöskydd eller socialpolitik. Hon har stått för en neoliberal åtstramningspolitik och ivrat för skatteupplägg för storbolagen.
Nytt för den här sonderingen är att alla EU-länder ska lägga fram en kvinna som förslag till kommissionär då von der Leyen krävt att åtminstone tolv kvinnor ska utnämnas, tre fler än under Jean-Claude Juncker. Allt beror ännu på hur parlamentets utfrågning av kandidaterna går; att de hörs före de utnämns är ett centralt krav för ökat politiskt ansvar på EU-nivå. Däremot kan bara hela kommissionen fällas i granskningen, inte enskilda kandidater. Informellt diskuteras det nog om en kandidat har olämpliga ekonomiska bindningar eller annars är kontroversiell. Den nordiska vänstergrupperingen hoppas på en stark klimatkommissionär.
– Det blir viktigt att se vem som får vilka portföljer, menar Malin Björk.
Vänstern har aldrig ställt sig bakom systemet med toppkandidater som presenteras för väljarna för att ge ett sken av insyn kring tillsättningen av EU-kommissionen. Ändå kunde man ha tänkt sig att stöda nuvarande holländska kommissionären Frans Timmermans. Avsikten med att presentera toppkandidaterna på förhand har varit både mer transparens och större politiskt ansvar.
– Toppkandidaterna är ett låtsassystem och det var aldrig avsett att fungera så, säger Björk.
– Europaparlamentet har helt enkelt inte den demokratiska legitimiteten, utan den ligger hos de nationella parlamenten. I en del länder så är ju EU-valdeltagandet så lågt att man inte vet vem kandidaterna representerar.
Auktoritära konservativa krafter
Problemet är att Ursula von der Leyen dök upp som en en eftergift till Polen och Ungern, som vägrade godkänna Frans Timmermans på den ledande posten sedan kommissionen startat ett artikel-7-förfarande- på grunden att de båda länderna äventyrat demokratin genom att inskränka domstolarnas oberoende.
– På det sättet fick länderna ett veto. Oroande med von der Leyen är att hon inte ens nämner de länderna vid namn!
Det var också med rösterna från det polska populistiska högerpartiet Lag och rättvisa (PiS) som von der Leyen erhöll sin knappa majoritet i Europarlamentet i juli. Därför har hon varit mycket vag i sina förslag kring hur man stärker rättsstaten.
– Jag är orolig över att de konservativa i parlamentet går de här auktoritära krafterna till mötes. Det finns en risk för terrorlagstiftning som är för svepande och oprecis. Det öppnar upp för att inskränka demokratiska fri- och rättigheter.
Särskilt viktig är en aktiv medborgardebatt.
– Vi måste ta oss an de olika utomparlamentariska rörelserna, för så fort det inte finns tryck utifrån så blir det dåliga beslut på EU-nivå, menar Malin Björk.
– Problemet är fortfarande att parlamentet är så långt från medborgarna och det är svårt att få insyn. Den bristande legitimiteten kvarstår. Det måste vara ett starkt tryck från medborgarna så blir parlamentet rimligare i sina ställningstaganden, både vad gäller miljö, klimat och biologisk mångfald.
Fastän De gröna i Europaparlamentet den här gången stödde processen med toppkandidater i debatterna inför EU-valet, så resulterade det inte i någon så kallad toppost. Eller som gruppordförande Philippe- Lamberts uttrycker det, så har de politiska utnämningarna traditionellt bara varit en uppgörelse mellan de konservativa och socialdemokraterna, med ett samförstånd om att den neoliberala globaliseringen fortsätter. De gröna hade i stället krävt en riktig kursändring till en ekologisk och solidarisk politik.
– Det räcker inte med allmän välvilja, utan det behövs beslutsamhet för att ändra kurs och man måste sluta att alltid sätta främst de intressen som bara försvarar status quo, säger Philippe Lamberts.
Slående är att detta var valet då den största konservativa gruppen, tillsammans med socialdemokraterna, för första gången sedan Europaparlamentets grundade inte uppnådde egen majoritet. De är fortfarande de största politiska grupperna, men liberalerna (och då mest de brittiska och franska ledamöterna) ökade, liksom De gröna överlag. Nigel Farages Brexit–parti, tidigare självständighetspartiet UKIP, är grupplöst tillsammans med italienska femstjärnerörelsen, medan Sannfinländarnas grupp med de populistiska högerpartierna ändrade namn till ”Identitet och demokrati”. Liberalerna har bytt namn till ”Förnya Europa” för att anspela på franska presidenten Macrons politiska rörelse. Ändå var det tidigare presidentkandidaten Marine Le Pens parti som vann mest franska ledamöter, liksom italienska Lega Nord. Det innebär att den populistiska gruppen är jämnstark med de Gröna (med 73 respektive 74 ledamöter). Om Brexit blir av kan konstellationerna komma att ändras. N
