Lysande utsikter

av Janne Wass

Lite som Pip i Charles Dickens berömda roman har Finlands SDP-ledda regering ögonen på ett metaforiskt berg av guld i slutet på regeringsperioden. Vägen dit är ändå kantad av både häcklare och hinder.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen i Finland – eller de två olika regeringarna, om man ska vara noga – har upplevt en hisnande berg-och-dalbana sedan Antti Rinne tillträdde som statsminister förra våren. Rinne fälldes som känt i samband med det märkliga regeringsgrälet kring poststrejken i början av december – enligt många analytiker var det politiker i Centern och Samlingspartiet som står nära arbetsgivarorganisationerna som såg sin chans att lägga krokben för fackmannen Rinne. 34-åriga Sanna Marin tillträdde statsministerposten den 10 december, till stort internationellt medieuppbåd då hon dels blev den yngsta statsledaren i världen, och dels på grund av att alla fem regeringspartier hade kvinnliga ledare.

Smekmånaden i den finländska pressen blev dock kort, och olyckskorparna i spalterna fortsätter förutse regeringens snara splittring. Höger-oppositionen gör också sitt bästa för att utmåla folkfrontsregeringen i ett så dåligt ljus som möjligt, vilket i och för sig inte är överraskande. Smått komiskt blev det ändå den 11 februari då Samlingspartiets ordförande Petteri Orpo uppmanade regeringen att avgå ”om den inte lyckas förverkliga ens sina mest centrala mål”. Orpo hänvisade här till att regeringen Marin inte lyckats presentera sådana sysselsättningspolitiska åtgärder som skulle tillfredsställa oppositionen, men kontrasten mellan de många åtgärder som SDP-regeringen framgångsrikt klubbat igenom och den svårighet med vilken den tidigare Sipiläregeringen försökte driva igenom sina (ofta grundlagsvidriga) förslag gick inte regeringspartiernas företrädare förbi.

Många beslut

SDP:s riksdagdsgrupps ordförande Antti Lindtman gav Orpo svar på tal, och noterade att då Sipiläregeringens flaggskepp, social- och hälsovårdsreformen, föll, såg Samlingspartiet ingen orsak till att upplösa regeringen.

– Och nu då en regering som förverkligar den vårdledighetsreform som Samlingspartiet inte fick till stånd, som förverkligar den vårdardimensionering som Samlingspartiet inte fick till stånd, som förverkligar den utvidgning av läroplikten som Samlingspartiet inte fick till stånd, som gör de nedskärningarna i företagsstöden som finansminister Orpo inte fick till stånd, som återinför den jämlika rätt till dagvård för alla barn som ni skar bort och som sänker industrins elskatt till EU:s miniminivå, vilket ni inte fick till stånd – allt detta på under ett år. Så den här regeringen borde nu alltså byta riktning eller avgå? Ärade samlingspartister, ordförande Orpo, menar ni verkligen allvar?

Ur en rödgrön synvinkel har ett problem för regeringen varit att den tvingats sätta mycket energi på att försöka reparera den skada som den föregående borgerliga regeringen gjorde. Bland annat avskaffades kring årsskiftet både den så kallade aktiveringsmodellen för arbetslösa och de så kallade kiky-timmarma – båda sådana åtgärder som inte har haft några påvisbara positiva följder för vare sig sysselsättningen eller konkurrenskraften.

Svårt med medierna

Den populära samhällsbloggaren på Apu, Saku Timonen, skriver skämtsamt 21 februari att kvällstidningarnas politiska redaktioner antagligen hållit krismöten efter de senaste opinionsmätningarna som visar på ett brett folkligt stöd för den rödgröna regeringen, så aktivt har de enligt honom försökt att fälla regeringen: ”Skämt åsido, men den senare delen är nog alldeles sann. Dessa maktens vakthundar har ständigt målat upp en bild av en svag regering genom att haka på allra minsta negativa fenomen och genom att låta bli att berätta om det regeringen åstadkommit.”

Vill man skarva i Antti Lindtmans lista ovan, kan man lägga till den ökade finansieringen för utbildning, den så kallade första maj-hundringen för pensionärerna, samt överenskommelser om två breda och ambitiösa åtgärdspaket om sysselsättningen och klimatet. Sysselsättningspaketet innehåller 25 punkter som också fick ett gott mottagande av tidigare arbetsministern, Blå framtids Jari Lindström. Paketet innefattar bland annat slopandet av aktiveringsmodellen, en sänkning av inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare, samt en rad utlovade förnyelser, bland annat förenklad byråkrati för arbetssökande. Man kan ännu lägga till det faktum att sysselsättningsgraden just nu är högre än den någonsin var under Sipiläregeringens tid, och småningom  börjar närma sig Marins regerings mål på en 75 procents sysselsättning.

Stora mål, lite konkreti

Förvisso kan man också kritisera en del av regeringens åtgärder eller icke-åtgärder. Klimatmålen är högt ställda, men det klimatpaket som presenterades i början av året är inte nog för att uppnå målen. Framför allt Centerns och SFP:s motvilja mot att slopa torvanvänding och begränsa skogsavverkningen sätter käppar i hjulen. Mer om det i Mikael Sjövalls artikel på sidan 21.

Man kan också hävda att väldigt lite resultat hittills synts i fråga om social- och hälsovårdsreformen – en reform som det nu är bråttom att ro i land efter att Sipiläregeringens fyraåriga försök till ny hälsovårdsstruktur snubblade både på grundlagen och målstrecket. Undersökningar visar att de anställda inom social- och hälsovården drabbas mentalt av ovissheten.

I flykting- och asylpolitiken har väldigt lite hänt som skulle ha åtgärdat den tidigare regeringens av Sannfinländarna dikterade njugga linje.

Då ska man som sagt minnas att regeringen suttit mindre än ett år. Det stora problemet ur en vänstersynvinkel är ändå inte tiden utan de olika lägren inom regeringen, med framför allt Centern i en tydlig vågmästarroll. I ett världsläge där radikalt nytänk efterlyses såväl gällande klimat- som ekonomi- och arbetsfrågor är en kompromissregerings handlingskraft av självklara orsaker bakbunden. Pip tvingas nog till ordentlig självrannsakan om han ska nå gullberget.

Foto: Laura Kotila/Statsrådets kansli

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.