Den franska feministiska ikonen Gisele Halimi gick bort i juli. Juristen och essäisten Halimi, född 1927 i Tunis, är känd som försvarsadvokat i flera internationellt uppmärksammade mål, bland annat mot den algeriska rebellen Djamila Boupacha, som 1960 greps som misstänkt för att ha planerat ett bombdåd mot ett café under det fransk-algeriska kriget. Genom sitt arbete och en bok om Boupcha, skriven tillsammans med Simone de Beauvoir, riktade Halimi uppmärksamhet mot den franska militärens utbredda användning av tortyr och sexuellt våld mot sina fångar.
Hon valde också att 2002 företräda den palestinska Fatah-ledaren Marwan Barghouti, som anses vara initiativtagaren till den första och andra intifadan. Trots massiv kritik för sitt försvar av en ”terrorist”, hävdade hon att Israels bevisföring mot Barghouti var bristfällig, och att ordet ”terrorist” användes för att förneka och demonisera motståndare:
”Vad hade vi gjort utan det franska motståndet mot nazismen? Därför har jag valt att försvara både algeriska och baskiska separatister, som var motståndskämpar men som stämplades som terrorister.”
Mest känd är Halimi kanske för den rättegång 1972 som ses som avgörande för Frankrikes dekriminalisering av abort 1975. I den var en minderårig flicka anklagad för att ha gjort abort efter en våldtäkt. Halimi inte bara vann rättegången, utan hjälpte genom sitt arbete till med att svänga den franska allmänna opinionen om abort. Redan året innan var hon en av 343 franska kvinnor som skrev på ett manifest där de ”erkände sitt brott” genom att meddela att de gjort abort.
Som uppfostrad av en judisk mor och en muslimsk far valde hon att anamma bägge kulturer och ett sekulärt sätt att leva. Hon definierade sig som ateist och när hon tillfrågades om vad hon tyckte om Israel sade hon att hon inte ansåg Israel som judarnas land utan som ett sionistiskt statsprojekt som borde kunna kritiseras som vilket land som helst.
Halimi var en stark förespråkare för slöjförbud, vilket även fick henne att bryta med både antirasistiska och feministiska organisationer.
Hon kritiserades både från höger och vänster, och hennes sekulära människosyn skapade oro bland dem som krävde att hon skulle ta ställning som muslim eller som advokat.
Halimi var med i många kamper och kämpade själv på alla barrikader. Hon kallade sig själv rebell och ville att hennes tre söner skulle följa i hennes fotspår. En av dem, Serge Halimi, redaktör för Le Monde Diplomatique, sa häromdagen att Gisele hade alltid beklagat att hon inte fick någon dotter, men att hon uppfostrade sina söner till att bli feminister.
