Varken fattigdomsbekämpnings- eller energiplanen har nått sina mål. Nu har Xi Jinping inte råd med fler bakslag, utan behöver försvara sin ledarposition och visa styrka internt, inför partikongressen 2022, då det gått tio år sedan han valdes till president.
Kinas 14:e femårsplan sätts i verket i november och 2021 firar Kinas kommunistiska parti 100 år. De närmaste åren kan komma att definiera enpartistatens ambitioner och framtid, inrikes som utrikes. Xi Jinping kommer troligtvis att låta fira med den största militärparaden i Folkrepubliken Kinas historia och lägga fram stora ekonomiska stödpaket inför 100-årsdagen. Han har inte råd med bakslag nu, utan behöver försvara sin ledarposition och visa styrka internt inför partikongressen 2022, då det gått tio år sedan han valdes till president.
Under Deng Xiaopings, Jiang -Zemins och Hu Jintaos tid vid makten talade partiets ledning om Kina som ”ett land med fredliga och konstruktiva ambitioner” i relation till sina grannar och världen i stort. Den talade om en ”harmonisk värld” i vilken Kina skulle vara ”en pacificerande deltagare”. Detta har under Xi Jinpings ledning bytts ut mot ”en kinesisk dröm” samt att ”Kina ska inta en ledande plats på den internationella scenen” och ”erbjuda mer till mänskligheten”. Xi Jinping gör inte någon hemlighet av att Kina ska vara ledande inom alla avgörande områden – handel, teknologi, vetenskap, försvar och politiskt styrelseskick. Ambitionen är inte ny och kommer inte som en överraskning – drömmen om att Kina ska ha en ledande roll i den globala utvecklingen har alltid funnits – men den i detta avseende raka kommunikationen skiljer sig från Dengs, Jiangs och Hus.
Fattigdomsbekämpningsmålet inte nått
Statsmaktens initiativ de senaste tre decennierna har lett till att Kina bidrar med den näst största potten till budgeten för FN, Världsbanken och Internationella telekommunikationsunionen (UNIDO) – med näst mest makt att bestämma över resursfördelningen. Landet bidrar också med mest pengar till Asian Infrastructure Investment Banks budget. Därutöver har Kina det största antalet deltagare i FN:s fredsbevarande trupper och har inrättat sin första, utanför eget territorium, militära flottbas i Djibouti. Och även om Kinas nya sidenväg (Ett bälte, en väg-initiativet) är vida ifrågasatt och det är svårt att veta omfattningen och utgången av den, går det inte att förneka att den kinesiska statsmakten har fått in en fot i flera sektorer i bland annat Grekland, Italien, Kroatien, Polen, Serbien och Tyskland. Det gångna årtiondet kan därmed beskrivas som ett av expansion och utveckling, men när det kommer till inrikespolitiska resultat är det sämre. Trots stora satsningar på Xi Jinpings fokusområden har varken fattigdomsbekämpningsplanen eller energi/elförsörjningsplanen – eller deras nedjusterade mål – nått de uppsatta målen. Miljontals lever fortfarande under fattigdomsgränsen och utan el.
BNP per capita fortsatt lågt
I sitt tal vid årets Nationella folkkongress, som sändes i statsägda tv- och radiokanaler, sade premiärministern Li Keqiang att ”närmare 600 miljoner medborgare har en månadsinkomst på omkring 1000 yuan”. Det betyder att närmare hälften av landets invånare inte har något alls att spendera.
Enligt Världsbanken är Kinas BNP per capita lågt, inte minst med tanke på att det är världens näststörsta ekonomi. Det ligger på 10 410 USD (2019), och Kina intar plats 61, efter Brasilien, Venezuela och Ryssland. Det kan jämföras med Hongkongs BNP per capita på 50 840 USD, Japans på 41 690 USD och Taiwans på 26 514 USD. Dessutom är skillnaden i inkomst- och levnadsvillkor stor. Invånare i till exempel Zhejiang, Guangdong och Jiangsuprovinsen har en betydligt bättre levnadsstandard än de som lever i Sichuan, Xinjiang och Tibet. I Zhejiang, landets rikaste provins, är BNP per capita mer än dubbelt så stor som i Tibet.
För att blidka medborgarna, få dem att vara och känna sig mer delaktiga i landets utveckling, har statsmakten låtit inrätta webbsidor där medborgarna från och med 20 september kan lämna förslag gällande landets utveckling och kommunistpartiets 14:e femårsplan.
Privata företagen i statsmaktens grepp
En del ur partiets kommande femårsplan har dock redan offentliggjorts. För att råda bot på områden där statsmaktens 13:e femårsplan gått bet ska Kinas kommunistiska parti med hjälp av nya lagar och regleringar stärka sitt grepp om de kinesiska privata företagen. Partiet ska ha större inflytande på de privata företagens utvecklingsplaner och verkställandet av dem, i företagens avtal samt i vilka och hur många som företagen ska anställa. Enligt statsmakten ska de privata företagen också ”stärka sin ideologiska grund i enlighet med Xi Jinpings Tankar, ett ideo-logiskt manifest som finns inskrivet i konstitutionen. Detta ska göras genom en av partiet uppbyggd databas av anställningsbara personer och av partiet hållna kurser i den rätta ideologin. Partikommittéer ska inrättas vid varje enskilt företag, stärkas i de fall det redan finns en, med stöd från den lokala partikommittén. Det övergripande ansvaret ska även framgent innehas av Nationella industri- och handelskammaren. En del inhemska kommentatorer hävdar att detta är början till en återgång till planekonomi, men än så länge är det statskapitalism i en alltmer auktoritär enpartistat som utgör ramverket.
Styrelser och verkställande direktörer för de stora och medelstora privata företagen i Folkrepubliken Kina är sedan tidigare medlemmar i Kinas kommunistiska parti, och mellancheferna är noggrant granskade av partiet. Med andra ord är val och granskning av anställda inte ett nytt grepp. Men i och med de senaste direktiven, som omfattar även Hongkong och Macau, har partiet lämnat det sena 1900-talets tanke om ”samförstånd och samarbete” i sin relation till den privata sektorn och återgått till tvång och kontroll i sitt grepp om samhällsutvecklingen i stort. Tillsammans med den nationella säkerhetslagen och handelskonflikten mellan Kina och USA gör de nya direktiven att många företag nu upplever att de är oförmögna att agera.
Nu återstår det att se vilka förslag medborgarna kommer att lägga fram gällande landets utveckling – vilka som kommer lyftas fram av statsmakten och vilka medborgare, som enligt tradition, kommer att utses till ”goda förebilder”/ ”goda medborgare” – och om partiets starkare grepp om de privata företagen kommer att minska den stora skillnaden i inkomst- och levnadsvillkor, höja Folkrepubliken Kinas BNP per capita och resultera i att alla medborgare får tillgång till el.
