I Sverige har nu över 8 000 människor mist livet i samband med en covid-19-infektion, nära 90 procent av dem är 70 år eller äldre. I mitten av december kom den första delrapporten från den svenska coronakommissionen som är tillsatt för att granska den svenska coronastrategin. Föremålet för granskningen var den svenska äldrevården och kritiken var inte nådig.
Den svenska smittskyddsmyndigheten Folk-
hälsomyndighetens viktigaste mål med strategin var att skydda de äldre. Där har strategin misslyckats.
Den svenska äldrevården är en fragmenterad historia. Ansvaret för äldreboenden och hemtjänst ligger på kommunerna, som enligt lag bara får anställa sjuksköterskor, inte läkare. Läkarna återfinns i stället hos regionerna som bedriver sjukvård, både på sjukhus och vårdcentraler. Ramarna för vården sätts av Socialstyrelsen och granskningen sköts av Inspektionen för vård och omsorg. Utöver det återfinns en knapp femtedel av äldreomsorgsplatserna hos privata utförare, liksom 23 procent av hemtjänsten.
Pandemin har blottlagt en äldrevård som stod illa rustad för att hantera en kris. Till viss del berodde det på den svenska coronastrategin, men främst på strukturella brister som varit kända sedan länge. Dessa handlar bland annat om för få utbildade medarbetare, osäkra anställningar, låg bemanning och en dålig arbetsmiljö.
Offentlig verksamhet i Sverige har länge präglats av New Public Management – NPM – som går ut på att slimma organisationerna, räkna timmar och minuter för att ständigt kunna ”effektivisera” verksamheterna. Äldrevården är inte ett undantag. I mitten på 1980-talet besökte en hemtjänstmedarbetare i snitt fyra äldre per dag. 2015 är snittet 11,8 äldre på ett dagpass, enligt siffror som redovisas i rapporten ”Budget ur balans” från tankesmedjan Arena Idé.
Samtidigt saknas ett helhetsansvar för vården och omsorgen för de äldre, då omsorgen och sjukvården har olika huvudmän. Den organiseringen har lett till att många äldre inte fick en bedömning av en läkare när de insjuknade i covid-19, utan fick palliativ vård på äldreboendet när sjukhusvård kanske hade kunnat rädda deras liv.
Coronakommissionens första rapport är ett vittnesmål från ett nyliberalt Sverige, helt oförmöget att hantera en kris. Flera regeringar står som ansvariga för förfallet, nu senast regeringen Löfven. Alla har de vetat om de strukturella problemen inom äldreomsorgen, ingen har gjort något åt det.
För de borgerliga regeringarna 2006 och 2010 har NPM och privatiseringarna varit ett mål. För socialdemokratiskt ledda regeringar visar det tafatta sättet att närma sig problemet på en generell oförmåga att bryta den nyliberala hegemonin som präglat Sverige under lång tid. Det tidigare så visionära och progressiva partiet uppvisar en oförmåga att formulera lösningar på de problem som finns i svenskarnas vardag, däribland äldreomsorgen.
Coronaåret 2020 skulle kunna vara en början på en ny era i Sverige, där vi bygger en välfärdsstat som inte vilar på nyliberala principer. Många väljare är redan där. Frågan är om partierna till höger om Vänsterpartiet någonsin kommer att komma dit.
