– Jag ville försöka förstå varför saker sker, beskriva reproduktionen av våld och undersöka när och varför framför allt män går över gränsen och begår våldshandlingar.
Så säger den mexikanska författaren Fernanda Melchor om sin nya roman Orkansäsong, som har givits ut i svensk översättning av Hanna Nordenhök på förlaget Tranan. Romanen utspelar sig i en mexikansk by, och kretsar kring att man hittar ett lemlästat lik, en mystisk person som byborna kallar ”häxan”.
Att skriva om misogyni
I Orkansäsong byggs karaktärerna upp utifrån fyra personers olika skildringar av händelseutvecklingen som blir upptakten till mordet på ”häxan”.
Vad vi tycker om de olika karaktärerna i boken förändras med varje person som berättar. Komplexiteten i varje karaktär byggs snyggt upp efter hand.
– Det är en effekt som uppstår genom att flera stämmor används, säger Melchor i ett videosamtal från staden Puebla i södra Mexiko.
– I boken verkar det som att kvinnorna innehar en oviktig plats, men i själva verket är det de som står bakom allt som händer och för handlingen framåt. Trots det råder ett enormt förakt i samhället för kvinnor, säger Fernanda Melchor.
Hur var det för dig att skriva om sådan grym misogyni?
– Det är svårt att förklara, men mitt skrivande är väldigt intuitivt. Och jag blir besatt av det jag skriver om. Att jag valde den manliga blicken beror nog på att det förblir ett mysterium för mig hur mycket våld de – för det är ju oftast män – är kapabla till.
I Mexiko mördas tio kvinnor om dagen, många dödas i så kallade –feminicidios, det vill säga just för att de är kvinnor. I 97 procent av fallen straffas inte förövaren.
Melchor säger att hon ibland frågar sig själv hur hon lyckas sätta sig in i karaktärerna som bär på så mycket bitterhet, hat och förakt mot kvinnor. Hon tror att en del av förklaringen är att hon själv, född och uppvuxen i delstaten Veracruz, införlivats i den mexikanska kulturen. Hon är också uppvuxen med mycket män omkring sig, med en bror och manliga bästa vänner.
Att läsa Melchors böcker ger oss möjlighet att vara del av samma mexikanska kultur, om så bara för en stund.
– Även vi kvinnor är med och reproducerar kvinnohatet, vare sig vi vill eller inte, säger Fernanda Melchor.
– Jag tror att det är delvis därför jag skriver också, för att upptäcka det i mig själv och rannsaka mig.
Inspireras av sensationsnyheter
Orkansäsong, som är Melchors tredje bok och första roman, skrevs för några år sedan.
– Allt började med en tidningsartikel jag läste om en kropp som hittats. Det rörde sig om ett mord på en person som av folket kallades häxa och anklagades för att ägna sig åt ”häxkonster”.
För Melchor är valen av ord viktiga och i språket strävar hon efter att ligga så nära karaktärerna som möjligt. Det handlar om att snappa upp dialekt och slang och andra platsspecifika ord som är utbredda bland folket.
Det gör Melchor bland annat genom att läsa lokalnyheter och tidningens ”notas rojas”, sensationslysten journalistik där man frossar i blod och detaljer kring döda kroppar i samband med mord och olyckor. I samma nyhetsflöden hittar hon även inspiration till sitt skrivande. Det finns enligt henne mycket oberättat kring varje händelse som rapporteras på tidningens sidor.
Ordvalen är också viktiga för att skriva fram kvinnohatet, machismon och ojämlikhetens många lager. På så vis bidrar ordvalen till en unik realism som visar hur våld, rasism och korruption tränger in på alla nivåer.
Allt förmedlas skickligt i Hanna Nordenhöks ypperliga översättning.
Nyskapande stil
Svindlande och våldsam, så beskriver den mexikanska författaren sin roman Orkansäsong. Ja, det är lite som att ge sig ut i en berg- och dalbana att läsa Melchors första roman. Det är intensivt, satserna har få punkter och det finns nästan inga avbrott för att hämta andan.
Melchor skriver på ett sätt som gör att man som läsare omedelbart dras in i boken och åker med av bara farten. Fast det går egentligen mest utför. Det finns inget i boken att gripa tag i som väcker minsta romantiska hopp om att det så småningom kommer att ordna upp sig för bokens huvudpersoner.
Det är som att befinna sig på samma plats som karaktärerna. Läsaren känner lukter, värme, hör ljud – ja alla sinnen får sitt.
Hennes stil har beskrivits som nyskapande. Och boken är inte likt något jag tidigare läst.
– Historien om orkansäsongen behövde en sådan här stil, det var så den utvecklades under skrivandets gång, eftersom jag ville att boken skulle ha en sådan kraft, som griper tag i läsaren och för hen genom sidorna i en ond spiral som tar läsaren djupare och djupare ner i mörkret.
Melchors stilistiska grepp blev ett sätt att försöka skriva fram grymheter i karaktärernas liv utan att skrämma iväg läsarna.
Nödvändigt förändringsarbete
Melchor är utbildad journalist. Vid tidpunkten för intervjun var hon enligt egen utsago ”hemmafru”, och ägnade sig åt sin man och hans barn. Hon blev besatt av att berätta den här historien. Hon ville söka sanningen om varför mordet ägt rum. Samtidigt fascinerades hon av den gåtfulla mystiken som fallet andades och som hon menar är en del av den mexikanska kulturen.
Hon ville helt enkelt göra som Truman Capote gjorde när han skrev dokumentärromanen Med kallt blod.
Men verkligheten hann ikapp henne. I ett av världens farligaste länder insåg hon snart att hon som kvinna och frilansjournalist utan någon som helst säkerhet inte skulle kunna följa spåren efter ett mord på egen hand.
Istället blev det fiktion. Och hon beskriver processen som att hon vill utforska inte bara vad som rör sig i huvudet på våldsverkarna utan även i henne själv.
– Det var en jättesvår bok att skriva framför allt känslomässigt. Vissa av karaktärerna slet nästan sönder mig.
Hon nämner särskilt Norma, bokens kanske enda helt oskyldiga person. Bakom Norma, ett barn, finns nämligen Mexikos alla sexuella övergrepp, våld, incest, tonårsgraviditeter och stulna framtid.
Melchor säger att Mexiko är bland de länder i världen med flest barn- och tonårsgraviditeter.
– Jag var tolv år första gången jag hörde talas om ett annat barn, en flicka som var lika gammal som jag, som var gravid. Jag kunde knappt föreställa mig det, säger hon.
Boken lämnar inte mycket utrymme för ljuset, utan inger en känsla av hopplöshet inför det överväldigande våldet. Håller du med om det?
– Det är en pessimistisk bok, för jag var väldigt pessimistisk när jag skrev den och gick igenom en svår fas i mitt liv.
– Jag höll på att separera, och blev tvungen att avstå från vårdnaden om min styvdotter som jag tagit hand om under sex år. Det var jättejobbigt. Och därför är det faktiskt också en bok som handlar mycket om moderskap, särskilt de negativa sidorna av det.
– Den är också pessimistisk eftersom jag vid den tidpunkten insåg att den feministiska kampen, som varit mycket aktiv och gjort bra saker i Mexiko, inte lyckats vända utvecklingen. Våldet är så djupt rotat i den mexikanska kulturen.
En stor skillnad gentemot i Europa, säger Melchor, är att människor inte bara är rädda för att utsättas för våld och brott, utan även för polisen.
– Men jag är övertygad om att det är ett förändringsarbete som vi kvinnor måste fortsätta göra, för det är bara vi som kan göra det.
Melchor är en lysande mexikansk författarkomet som gjort stor succé med sina två skönlitterära böcker. Samtidigt som Orkansäsong lanserades i Sverige publicerades hennes bok Paradais på spanska.
– Orkansäsong och Paradais är som bröder. Det finns ett släktskap mellan dem, men de är ändå olika. Framför allt är den nya boken betydligt kortare, vilket ger mindre plats åt karaktärsbeskrivningar.
I början av nästa år planeras hennes nya bok att ges ut på svenska av bokförlaget Tranan.
Foto Maj Lindström
