Låt Gorbatjov stå för hoppet

av Janne Wass

Som en tankelek kan man spekulera i hur Ryssland, och hela forna Sovjetunionen, skulle ha sett ut i dag om Michail Gorbatjov hade lyckats med sin glasnost och perestrojka, och unionen inte hade kollapsat. Å andra sidan är det antagligen en meningslös exercis, eftersom svaret med högsta sannolikhet är: ungefär som i dag. Sovjet föll till slut på sin egen omöjlighet. Efterblivet i såväl ekonomisk och teknologisk som demokratisk och kulturell bemärkelse, hade Sovjet antagligen fallit förr eller senare under 90-talet, eller senast 00-talet. Inte ens en Putin hade kunnat hålla samman de alla republiker som krävde frihet, demokrati och självständighet. I dag har Ryssland, efter ett par decenniers irrande, slutit cirkeln och återvänt till sitt gamla, auktoritära jag.

Gorbatjov, som gick bort den 30.8, kom till bordet med sina reformer 60 år för sent då han 1985 utsågs till kommunistpartiets generalsekreterare. Lenins död 1924 var den sista spiken i kistan för hoppet om en socialism med verkligt folkstyre, frihet och öppenhet, men det gick snett från början. Redan 1921 fick – den märkväl hängivna bolsjeviken – Jevgenij Zamjatin klar sin dystopiska roman Vi, en satir i vilken han varnade för de auktoritära drag som den unga ryska socialistrepubliken lagt sig till med. Att myndigheterna hindrade boken från att publiceras bara bekräftade Zamjatins tes. Isolationen och självbedrägeriet som Zamjatins fiktiva befolkning lever i fungerar inte bara som en beskrivning av Sovjet under stalinismen, utan lika bra för att beskriva Putins Ryssland.

Gorbatjovs förtjänster och svagheter, framgångar och misslyckanden, kan diskuteras ingående. Han var en demokrat, men ingen stor analytiker. Hans största misstag var antagligen hans övertro på det sovjetiska folkets kärlek till unionen.

Gorbatjov gjorde flertalet misstag som påskyndade unionens fall. Det var naivt av honom att tro att det välde som i närmare 70 år hade hållits ihop av skräck, censur, militär makt och autokrati kunde reformeras till ett öppet och demokratiskt samhälle utan att falla isär. Han trodde att det var socialism som var grundpelaren i Sovjetunionen. Det var det inte, utan det var polisstaten, en stat som till stora delar bestod av områden som hade annekterats med militär makt. Stalin var georgier. Han begrep hotet mot unionen från republikerna. Ryssen Gorbatjov var blind för detta.

Man kan inte skapa en öppen demokrati om man förvägrar folk deras frihet, identitet och självbestämmanderätt. Därför var Sovjetunionen redan från starten dömd till undergång. Sovjetunionens arkitekter svek sin husgud Marx och socialismen. Gorbatjov må inte själv ha insett detta, men hans vision om en ny sorts Sovjetunion var trots allt ett slags startskott för en ny syn på socialism och kommunism. Eller, egentligen en återgång till Marx och Engels ursprungliga vision. Det Gorbatjov missade var att Marx var övertygad om att kommunism även förutsätter upphävandet av staten.

Dagens politiska debatt kännetecknas av en kvävande alternativlöshet. Om vi ska ta med oss något av Gorbatjovs liv och verk, så är det kanske hoppet – hoppet om att det finns alternativ, hoppet om att det går att skapa ett rättvist, öppet och jämlikt samhälle, trots att omständigheterna tycks hopplösa. Bara för att Gorba misslyckades betyder det inte att vi är dömda till samma öde.

2 kommentarer

carl-magnus fogelholm 12 september, 2022 - 11:13

Väl avvägd analys av det ryska problemkomplexet som går tillbaka till ursprunget, bildandet av Sovjet under delvis falska premisser. Hittar igen likheter med min morfars fars tankegångar 1899-1917, Konni Zilliacus, som jag skrivit en bok om nyligen.

Reply
Bertel Andersson 20 september, 2022 - 14:54

Tror nog att Gorbatjov ville väl, men han släppte lös alla inhemska och utländska rövare. Och de plundrade Sovjet på en kort tid och förvandlade det från en superstat till ett uland på några år. Västmakterna såg på med en blandning av förtjusning och förakt. Under Jeltsin blevRyssland utfattigt och tvingades tigga lån av västmakterna och pengarna stals av oligarkerna som också förde pengarna till utlandet. Gorbatjov trodde tyvärr på den amerikanske utrikesministern James Baker när han lovade Gorbatjov 1991 att ”Natos gräns skulle inte flyttas en tum österut.” I dag hör väl alla gamla östblocksländer till Nato. Ledarna för Finland vill så det värker komma med i Nato och bli ett perfekt uppmarsh område för Nato om Nato i framtiden skulle önska angripa Ryssland. Sedan en sak, om både Ryssland och Ukraina skulle hört till Sovjetunionen skulle det inte blivit något krig dem emellan. Är det annars någon som vet vad som hände i slutet av 2013 och början av 2014? 2013 lovade Putin Ukrainas president Janukovitj billigare och att Ryssland skulle stödköpa ukrainska statsobligationer för stora pengar och nu är staterna i krig?

Reply

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.