Blir det regeringskris?
Vänstern vägrar godkänna förändrad representation
Avgörandet torde falla i dag kl. 14
En regeringskris utbröt i april-maj 1948, då folkdemokraternas Mauno Pekkala var statsminister och samma partis Yrjö Leino inrikesminister. Regeringssamarbetet mellan socialistiska DFFF, SDP, Agrarpartiet och SFP hade haltat avsevärt sedan regeringen bildades 1945. Saker och ting ställdes till sin spets på våren 1948: dels blev de borgerliga partierna på allvar oroliga för att kommunisterna i DFFF planerade en statskupp, och ville således avsätta Leino från inrikesministerposten – under vilken ju polisen agerade. Vidare stormade det bakom kulisserna kring Leino, då hans politiska motståndare, framför allt SFP:s Ernst von Born, hotade att i riksdagen ta upp händelserna 1945, då Leino hade överlämnat ett dussintal ryska politiska flyktingar till Sovjetunionen. Detta skrev DFFF:s partiorgan Ny Tid naturligtvis inget om, utan koncentrerade sig främst på de stödstrejker för de folkdemokratiska ministrarna som ordnades runtom i landet.
Ingress och digitalisering 19.5.2017.
Regeringfrågan löstes inte under gårdagens lopp, ehuru statsrådet sammanträdde tvenne gånger.
Vid dessa förevar emellertid inte officiellt tillsättandet av inrikesministerposten till behandling. men inofficiella förhandlingar gav vid handen, att socialdemokraterna och agrarerna kohandlat och att som gemensam kandidat för inrikesministerposten framföres antingen den socialdemokratiska andra finansministern Onni Hiltunen eller förra soc.dem. partisekreteraren Aleksi Aaltonen. Folkdemokraterna å sin sida har också under gårdagens lopp diskuterat det föreliggande läget. En av centralledningen utsedd komité, bestående av riksdagsman Hertta Kuusinen, generalsekreterare Ville Pessi och DFFFs ordförande K. L. Kulo har bl.a. upprepade gånger diskuterat om saken med statsminister Mauno Pekkala. Också DFFF:s riksdagsgrupp sammanträdde i går och har enhälligt beslutat, att inte retirera från de ursprungliga kraven. Statsrådet sammanträder igen i dag kl. 11 och därvid torde frågan om inrikesministerposten komma upp till behandling.
På många orter är strejken total
Strejkrörelsen får allt större omfattning över hela landet. På många orter har torn arbetsplats- och medborgarmöten anordnats.
I går utvidgades strejkrörelsen till ca 80 nya arbetsplatser i Helsingfors och dag har ytterligare åtminstone ett tiotal arbetsplatser gått i strejk. Strejkkomitéerna i Helsingfors hade i går ett av kampanda och fast beslutsamhet präglat möte, vars upprop återges på annan plats. I Åbo har 33 arbetsplatser under gårdagens lopp anslutit sig till strejkrörelsen. I Laitila utbröt i går strejk på 29 arbetsplatser o.s.v. Hamnstrejken är nu nästan total i landet. Allt detta talar ett tydligt språk, och dementerar de lögnaktiga nyheterna genom FNB och tidningspressen, att strejkrörelsen skulle vara på väg att avstanna.
På allt flera arbetsplatser inser också de socialdemokratiska arbetarna att angreppet mot arbetarnas livsvillkor är riktat även mot dem och ansluter sig till de kämpande leden. I Åbo har de strejkande i går anordnat ett gemensamt möte, i vilket ca 13.000 arbetare deltog. Då alla deltagarna inte rymdes på Folkets hus gårdsplan beslöt man anordna följande möte vid Kuppis källa. Också på många andra orter har strejkrörelsen brett ut sig o.s.v.
I Vasa strejkar flera fabriker, i Dalsbruk står fabriken, i Hangö strejkar hamnarbetarna. (trots att (hamnkaptenen i en intervju påstod att de inte skulle göra det, hamnarbetarna var emellertid av annan mening).
Provokationer har öorekommit . På vissa orter har man försökt värva strejkbrytare och t.ex. i Oulu Oy i Uleåborg har ingenjörer försökt sig som eldare, men i allmänhet har dessa provokationer inte fått större omfattning. Bland medborgarmötena må nämnas mötet i Borgå. som refereras på annat ställe, i Hyvinge med över 1.000 deltagare, i Dickursby där matsalen var fullsatt, i Högfors 1.300 deltagare osv.
Red
