Zimbabwes långvariga diktator Robert Mugabe avgick från presidentposten 21.11.2017 efter en arméledd statskupp. Den före detta rebelledaren som störtat det brittiska kolonialstyret i landet som förr hette Rhodesia hade då suttit vid makten sedan han valdes till premiärminister i landets första fria val 1980. Mugabe var en uttalad marxist, och som frihetskämpe och ledare för vänsterpartiet ZANU-PF uppmärksammades han vid sitt makttillträde i vänsterpress världen över. Journalisten Magnus Bergmar skrev tillsammans med fotografen Mats Öhman en rad artiklar för Ny Tid från Zimbabwe på våren 1981, och fick bland annat en intervju med den nytillträdde premiärministern Mugabe. Ny Tid återpublicerar intervjun från 30.4.1981 härunder.
”Det var dagen då Mugabe vann valet. Han är tuppen som bär landet”. Kokorigoo (kuckaliku) med Destiny dånar ur en av de många spruckna högtalarna utanför caféerna på Railway Avenue i Salisbury. Jag är på väg från stadens svarta delar till Samora Machel Avenue och en intervju med mannen som besjungs och lovprisas på nästan alla skivor som ges ut i Zimbabwe. Och det är inte få.
På bussar, i hemmen och i affärsfönstren sitter porträtt av Robert Mugabe. Ja t o m VDn för Cold Storage-slakteriet i Fort Victoria Victoria har ett Mugabe-porträtt på sin gröna plastlinjal.
De revolutionära tongångarna från befrielsekampen har bytts till in pragmatisk framtoning. Men fortfarande talar ZANU om socialismen. Kan kompromissandel fortgå och garantera en sådan utveckling? Det är frågan jag har i mina tankar då jag passerar livvakterna på väg in till Mugabe, som har sitt kontor i Ian Smiths gamla arbetsrum.
Ni har tid flera tillfällen påpekat att självständighet utan ekonomisk makt inte är någon verklig självständighet.
– Kampen fram till valet var för politisk makt och nationell självständighet. Det var det vi menade med att slåss för frihet. Vi har nu nått dit och måste nu arbeta för att försäkra oss om att landets tillgångar kommer att kontrolleras av Zimbabwes folk.
Ökat beroende av väst?
Hur ska det ske? De länder och multinationella bolag som stödde Smith-regimen har ökat sina intressen i Zimbabwe efter självständigheten. Zimbabwe är nu medlem i Lome (EG), Världsbanken och Internationella Valutafonden, IMF. Mycket pekar mot ett ökat beroende av väst.
– Sanktionsbrytarna är fortfarande här i full styrka. Vi har inte försökt nationalisera dem. Som mest kommer vi kanske att delta i deras verksamhet. Vi har uppmanat dem att vara realistiska och ta hänsyn till regeringens mål. De måste i så stor utsträckning som möjligt bli zimbabwiska företag.
– Vi kommer att behöva en starkare kontroll av gruvsektorn och jordbruket. Det är de som ska ge oss en solid ekonomisk bas. Vi strävar efter försäljningskontroll. På samma sätt måste det bli regeringskontroll av vår industri, inte genom nationaliseringar utan genom direktiv.
Målet är socialism
Några av ZANUs ministrar har sagt att den fria företagsamheten är här för att stanna.
– För tillfället kommer vi att tillåta den att fortsätta. Om framtiden kan vi inte bestämma nu, men arbetar med utgångspunkten att vårt mål är socialism. Vi vill ge folket hjälp att driva industri- och handelsföretag. Vi vill att kooperativ bildas såväl på landsbygden, som inom industri och handel.
– Företagen måste förbättra villkoren för arbetarna. De måste acceptera regeringens direktiv om att det ska finnas arbetarkommittéer på varje arbetsplats. Arbetarna ska genom dem delta i beslutsprocessen i de multinationella bolagen. Minimilönen ska höjas ytterligare på basis av den lönekommission, som undersöker lönerna och priserna i landet. Det är på de här grunderna vi vill se privat företagsamhet operera. Några bolag har redan erbjudit oss delägarskap, men vi kommer bara att delta där vi känner att det är nödvändigt.
Marxism och kristendom
Ni har sagt att Zimbabwes socialism hämtar sina grundprinciper från marxism-leninismen. Men ni har även talat om inflytande från traditionella värden och kristendomen.
– De kristna förstår oss inte. De har för länge sedan spikat fast Marx på korset. Jag tycker inte han förtjänar det. Många av hans idéer är i linje med kristet tänkande. Vår åsikt är att det går att sammanfoga Marx och kristendomen. I själva verket är huvudinnehållet i vad Marx försökte predika moralfilosofi. Det är därför kristen filosofi. Med det grundläggande kravet att människorna inte ska exploatera varandra. Där ska finnas rättvisa för arbetaren inom industrin och arbetarna måste enas i kampen mot utsugningen.
– Vår egen tradition accepterar i stor utsträckning gemensamt ägande av naturtillgångarna. I vår afrikanska tradition tillhörde jorden, floderna, fruktträden och flågarna oss alla. Men det som du själv produserade [sic] som ett resultat av ditt arbete tillhörde dig själv. Begreppet samarbete och kooperativa byar är inte främmande för oss. Så delar av socialismen finns i vårt traditionella samhälle och vi kommer att använda oss av dem.
Londonuppgörelsen som ledde till valet gav en författning som omöjliggör en enpartistat för närvarande.
– Vår åsikt är att tanken på en enpartistat är utmärkt, men pga författningen är det en omöjlig tanke. När vi accepterade den innebar det att vi accepterade vissa begränsningar av våra idéer om det samhälle vi eftersträvar och den politiska ordning vi vill upprätta. Men i sinom tid och om folket vill det kommer vi säkert att etablera en enpartistat. I praktiken är vi i det närmaste en enpartistat redan nu.
Folkmakten
”Folkmaktens År 1980” har följts av ”Året för konsolidering av folkmakten.” Hur byggs folkmakten och hur garanteras massornas inflytande?
– Det finns två aspekter, regeringens roll och partiets. Partiet fortsätter att mobilisera folket och regeringen verkställer den utveckling partiet vill ha. Vetskapen om att vi alla är zimbabwier och har vunnit vår svåra kamp för frihet ska ge en medvetenhet som överbryggar alla etniska, religiösa och politiska motsättningar. Vi vill nå enhet bland folket och genom den enheten nå total fred.
– I mån av fred kommer vi att kunna starta fler program för att konsolidera folkmakten på det ekonomiska området liksom inom områden som vi ägnat oss åt under det första året. Att ge folket fler skolor, mer jord, mer hälsovård, vägar. vatten och elektricitet på landbygden.
En del av de fd gerillasoldaterna har uttalat viss besvikelse över att så många, som inte varit involverade i kampen, idag har viktiga poster inom ministerier och förvaltning. Vilken är kadrernas roll i Zimbabwe idag?
– Det finns två kategorier, de militära och de politiska kadrerna. De militära kadrerna integreras undan för undan in i armen. Vi hoppas att processen kan slutföras under det här halvåret och att vi då har en arme som är beredd att försvara vårt territorium mot aggressioner som Sydafrika förbereder. Liksom revoltförsök inom landet som vissa grupper kanske planerar. Det är också vår uppgift att ge de militära kadrerna utbildning genom ett speciellt utbildningsprogram för dem.
– Inom det politiska området har kadrerna en mycket viktig roll att spela. En del av dem har sugits upp av ämbetsverken och andra finns nu inom den privata sektorn. De kommer att hjälpa till att organisera landets ungdom.
Kampen för jorden
Folket såg befrielsekampen i första hand som en kamp för mer jord. Hur förverkligas det kravet?
– För närvarande ägs stora delar av jorden av 5 000 vita farmare. Vi måste rätta till detta och ge folket mer jord. Vi accepterade författningen, som säger att vi måste betala kompensation i västvaluta för den jord vi övertar. Vi gjorde det för att USA och Storbritannien givit oss löften om stora fonder för att köpa in jord. Men vi har inte fått några pengar till det ändamålet och känner oss lurade. Vi har varnat att vi inte kommer att acceptera detta.
Hotet från Sydafrika
Kommer ni annars att expropriera jord?
– Vi måste ha jord under alla omständigheter.
Zimbabwes befrielse innebar en ny fas i kampen för ett fritt Sydafrika. Men Zimbabwes totala ekonomiska beroende av Sydafrika påverkar i sin tur utvecklingen i Zimbabwe.
– Sydafrika inledde genast efter vår befrielse en rekr•tering av tidigare medlemmar av den rhodesiska armén. Mer än 5 000 fd medlemmar av Muzorewas hjälptrupper och Selous Scouts är idag baserade i Transvaal i Sydafrika, beredda på uppdrag i Zimbabwe, Namibia, Angola och Zambia. Även reaktionära vita officerare har knutits till Sydafrika.
– Vi har vägrat upprätthålla diplomatiska förbindelser med Sydafrika, men tvingats acceptera de existerande ekonomiska banden. Det är för att minska det beroendet, som vi arbetar tillsammans med åtta andra stater i södra Afrika för ett regionalt system av ekonomiskt samarbete.
– Vi kan inte erbjuda befrielserörelsen baser här eftersom det skulle medföra repressalier från
Sydafrika och det skulle skapa splittringar i vårt eget samhälle. Vårt bidrag till kampen går genom den afrikanska enhetsorganisationen
Text: Magnus Bergmar
Foto: Mats Öhman
