Hur mycket Svenska folkpartiets ledare Stefan Wallin vet om svensk politik är svårt att säga. Men vare sig det är på grund av okunnighet eller finkänslighet gör han i alla fall en väldigt annorlunda analys av Sfp:s rikssvenska systerparti Folkpartiet, som han gratulerar till valresultatet och fortsatt medverkan i Alliansregeringen.– Det finns en beställning på liberala, frisinnade alternativ i politiken i en tid då främlingsfientlighet och extremrörelser marscherar in på Europas politiska karta, säger Wallin i ett pressmeddelande.
Det märkliga är att Wallin ser just Folkpartiet som den humana borgerliga motvikten till Sverigedemokraterna. För inom Alliansen är det snarast Kristdemokraterna som försöker profilera sig på mjuka värden och under valnatten var det moderatledaren Fredrik Reinfeldt som tydligast markerade avstånd till de främlingsfientliga Sverigedemokraterna. Folkpartiet är snarast det etablerade parti som flitigast fiskat efter invandringskritiska väljare.
Det påpekar också Åsa Petersen i en ledare i Aftonbladet den 26 september. Det började redan med att dåvarande Folkpartiledaren Lars Leijonborg i ett sommartal i Västervik 2002 föreslog språktest för invandrare. Det som hände var att ”Folkpartiet gick från socialliberalism till betongliberalism”.
Nå, visst skall samhället ställa krav också på invandrare. Visst skall integration få kritiseras. Visst skall också minoritetskulturer kunna granskas. Men ändå andas påfallande många av Folkpartiets förslag populism. Många av dem har också lanserats i pågående valrörelser. Under 2000-talet utvidgades partiets kravpolitik, konstaterar Petersen:
”I synnerhet skulle ’svenskar’ ställa krav på ’invandrare’. Automatisk utvisning för invandrare som begår grova brott. Slöjförbud för alla flickor under 15 år. Förbjud andra språk än svenska i klassrummet. Låt lärare anmäla islamistiska elever till Säpo.”
Folkpartiets goda resultat i valet 2002 anses för övrigt ha varit ett resultat av förslaget om språktest. Varför ändra ett vinnande koncept, undrade kanske ”liberalerna”.
”Alla förslagen var inte sanktionerade av partiledningen, men de skickades ut som folkpartistiska testballonger. Hur långt kan vi gå i vår valretorik? Hur många väljare vinner vi på det?” skriver Petersen.
Wallin var kanske väl snabb med att gratulera systerpartiet. För relativt sett har Sfp en mer betydligt mer tolerant och frisinnad inställning till invandring än folkpartiledaren Jan Björklund och integrationsminister Nyamko Sabuni (se artikeln på sidorna 8 och 9, red.anm.). Kanske är det finländska folkpartiet vaccinerat mot liberalism á la sin rikssvenska dito på grund av sin primära väljargrupps minoritetsställning?
Fredrik Sonck
