En titt i arkivet

av Fredrik Sonck

Alexander Dubcek är bara en av många aktörer i Tjeckoslovakiens dramatiska historia mellan världskriget och uppdelningen i två republiker 1993. Här följer ett par nedslag i Ny Tids arkiv.

I augusti 1968 – efter den händelserika Pragvåren – invaderade Sovjetunionen, Bulgarien, Polen och Ungern Tjeckoslovakien. Bilder av pansarvagnar på Prags gator spreds snabbt över världen och också på Ny Tids sidor var kritiken hård. Den 22 augusti 1968 var besvikelsen på (den osignerade) ledarsidan tydlig:

”Redan nu kan man säga att aktionen mot Tjeckoslovakien har skadat socialismens sak. Inom den kommunistiska rörelsen har man under senare år gång på gång understrukit att de kommunistiska partierna är suveräna och jämbördiga och att det är grunden för den kommunistiska världsrörelsens enhet. Hur det som nu hänt rimmar med dessa deklarationer återstår att förklara.

I en tidigare ledare framhöll vi att den gamla tesen om möjligheten att bygga socialism i ett land inte längre är aktuell i en värld där socialismen segrat i ett stort antal länder efter andra världskriget. 1957 deklarerade de kommunistiska partierna på sin världskonferens att vägarna till socialismen är flera, vilket i praktiken innebär att man erkände att den monolitiska eran var förbi och att den kommunistiska världsrörelsen gått in i ett ideologiskt sett pluralistiskt skede. Det förefaller som om den ideologiska drivkraften bakom aktionen mot Tjeckoslovakien skulle bero på att de berörda länderna inte i praktiken vill erkänna deklarationen av 1957. Har aktionen mot Tjeckoslovakien företagits för att hindra den demokratiseringsprocess som den nya ledningen igångsatt? Hur som helst så har den socialistiska saken lidit en allvarlig skada genom aktionen. Det bör sägas åt ledarna som står för den.”

Sammetsrevolutionen

Också under sammetsrevolutionen, drygt 20 år senare, uppmärksammar Ny Tid händelserna i Tjeckoslovakien, bland annat genom flera texter av chefredaktör Peter Lodenius. I artikeln Den maktlöses makt från 21 december 1989 går han igenom några av Václav Havels essäer och absurdistiska pjäser och funderar på den blivande presidentens förhållande makten samt på han ska hantera arvet efter den kommunistiska eran och den nya tidens utmaningar. Lodenius skriver:

”Att återupprätta rättsstaten är, förståeligt nog, Havels första punkt.

Men annars vill han låta de nya strukturerna växa fram underifrån. Han hänvisar till de parallella strukturer som redan under 70-talet började uppkomma, inte utgående från några teoretiska visioner av hur systemet skulle förändras, ’utan ur livets egna intentioner och de konkreta människornas äkta behov’.

Ett parlamentariskt mångpartisystem av traditionell typ är alltså inte vad Havel ser som ett ideal – han understryker att det inte heller i väst lyckats lösa de globala problemen eller befria människan från konsumismen – men han ser det i alla fall som en passande övergångslösning som kunde hjälpa till att återupprätta medborgarnas beskurna självförtroende och förnya känslan för demokratiska diskussioner.

– Men hela det statiska komplexet av förstelnade, idéfattiga och taktiskt politiskt agerande masspartier, som behärskas av de[n] professionella apparaten och som fråntar medborgarna det konkreta och personliga ansvaret, hela dessa komplicerade strukturer för dold manipulation och dessa växande centra för kapitalansamling, detta alltid förekommande krav på konsumtion, produktion, tävlan, kommers, konsumtionskultur och hela denna informationsflod – allt detta … kan man nog knappast uppfatta som det perspektiv och den väg som skulle kunna få människan att hitta tillbaka till sig själv.”

Václav Havel gick bort i december 2011. Alexander Dubcˇek var en av dem som stödde honom under sammetsrevolutionen och då Havel blev president blev Dubcˇek talman.

Fredrik Sonck

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.