Kriget som man konsumerar

av Lasse Garoff

ukraina peter lodenius anna-lena lauren pärmnovember 2013, då häftiga demonstrationer mot Viktor Janukovytj pågår i Ukraina, intervjuar Anna-Lena Laurén tre unga kvinnor i Lviv. De fotograferar sig själva och visar V-tecken med fingrarna, och de är fast beslutna att fortsätta demonstrera tills Janukovytj undertecknar associationsavtalet med EU. Tre månader senare, i mitten av februari, har våldet eskalerat och kravallerna liknar militära operationer. Skarpa skott avlossas, demonstranterna reser barrikader. Liken radas längs gator och torg.

Anna-Lena Lauréns vittnesmål med sin personliga klangbotten visar hur osannolik utvecklingen känns då ett korrumperat, men ändå demokratiskt och sammanhållet land fastnar i en våldsspiral och krisen urartar i ett inbördeskrig som ingen i befolkningen vill ha.

Ukraina – Gränslandet av Anna-Lena Laurén och Peter Lodenius är en tunn och koncis bok som sammanställts med en snabb tidtabell, vilket är en av bokens stora styrkor. Det här är en redogörelse för ett inbördeskrig som utkämpas i Europa just nu. Boken är också en detaljerad och angelägen redogörelse för utvecklingen i Ukraina, som under knappt arton månaders tid gått från folkliga protester mot en korrumperad president till regional splittring, ockupation och inbördeskrig.

Ukrainakrisens rötter har utretts bristfälligt i medierapporteringen, och Peter Lodenius redogörelser för landets närhistoria är en välkommen genomgång av krisens bakomliggande krafter. Ukraina är ett delat land, men inte enligt de ”proryska” eller ”proukrainska” etiketterna som figurerar i medierna. Det östra Ukraina är rikare och mer industrialiserat, och har starka handelsförbindelser med Ryssland. Västra Ukraina är fattigare och har ett starkt centraleuropeiskt arv, men uppfattningen att det skulle finnas ”två Ukraina” är ingen allmän inställning bland ukrainarna själva.

I östra Ukraina betraktar man ett närmande till EU som en ekonomisk katastrof. Om gränsen mot Ryssland stängs och tullar införs, då stänger fabrikerna och det är slut på de billiga gasleveranserna. Men invånarna i västra Ukraina har inte sett sin levnadsstandard öka sedan självständigheten, och för dem är kampen mot korruption lika livsviktig. Korruptionen genomsyrar alla nivåer av samhället, och är därför svår att rå på. Ett medlemskap i EU ses som vägen för att bygga ett modernare, rättvisare och mer fungerande samhälle.

Ukrainas oligarki uppstod på samma sätt som Rysslands: efter Sovjetunionens fall kunde en handfull privatpersoner köpa upp landets produktions
instanser billigt. Viktor Janukovytj var en av oligarkerna, han hade sin starkaste väljarbas i östra Ukraina, och han utnyttjade presidentposten för att utöka sin egen och sin familjs förmögenhet. Och av den orsaken blev bestörtningen i västra Ukraina så häftig när president Viktor Janukovytj i november 2013 vägrade att underteckna ett associeringsavtal med EU. Janukovytj försökte skrämma bort demonstranterna med en aggressiv polisinsats, och då det misslyckades trots hundratals dödsoffer flydde han till Ryssland. Krisen övergick i följande fas.

Putin annekterade Krimhalvön, och i östra Ukraina började maskerade och tungt beväpnade män ta kontroll över polisstationer och lokala parlament. Att Ryssland fortfarande tränar och utrustar soldaterna är uppenbart, och lika uppenbart är det att Ukraina aldrig kan vinna någon militär seger så länge Ryssland stöder soldaterna i Donbass.

Samtidigt pågår i hela resten av världen ett intensivt informationskrig där alla parter, men främst Rysslands välfinansierade statliga medier sprider desinformation för den egna befolkningen och västvärlden. I informationskriget är Ryssland på offensiven – till exempel i Helsingfors började den statligt finansierade nyhetskanalen Sputnik News sända nyheter på finska den 27 april.

Ukraina – Gränslandet är en fascinerande bok för att den även gestaltar hur mediekonsumenter i både Ryssland och i resten av Europa laddar konflikten med ett kraftigt symbolvärde. Anhängare av de olika parterna beskyller den andra sidan för fascism, och man stöder den ”egna” sidan i samma anda som om man hejade på ett fotbollslag. I denna debattkultur är man ganska ointresserad av att sätta sig in i de verkliga, ambivalenta och invecklade konstellationerna bakom konflikten. Och för de människor som fortsätter sina liv i skuggan av konflikten för att de inte har något annat val är intresset väldigt svalt.

Det är en bok som – nästan i förbifarten – sätter de utomstående i blickfånget, och visar hur mediekonsumenterna använder en konflikt för att befästa sin egen världssyn. Det är vanlig stormaktspolitik. När världen delas upp i maktcentra använder ledarna propaganda för att motivera sina egna stormaktsintressen inför världens befolkning. Men som mediekonsumenter och -tyckare är vi redan delaktiga genom våra åsikter.

Lasse Garoff
Foto: Niklas Meltio

Anna-Lena Laurén och Peter Lodenius: Ukraina – gränslandet. Schildts & Söderströms, 2015.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.