Minst 16 svensk- eller tvåspråkiga riksdagsledamöter invalda

av Ny Tid

För Svenska folkpartiet blev riksdagsvalet med tanke på förutsättningarna en hyfsat positiv affär. Ur partiets synvinkel var den största segern att det lyckades bevara sitt ena mandat från Åboland, trots att det saknades på förhand starka kandidater efter Stefan Wallins besked att han inte ställde upp i valet. SFP förlorade ett mandat i Nyland, men knep i stället ett till i Österbotten, antagligen tack vare den upprivande debatten kring Vasa centralsjukhus svenska jour. Således höll partiet sina nio mandat. Till dessa bör man ännu lägga Mats Löfströms åländska mandat, för tio totalt i svenska riksdagsgruppen.

Ur de övriga partierna valdes fem eller sex riksdagsledamöter, beroende på hur man räknar, som tydligt profilerat sig som svensk- eller tvåspråkiga. Det är naturligtvis en knepig linjedragning: det finns flertalet ledamöter som talar en alldeles utmärkt eller till och med flytande svenska, trots att deras primärspråk är finska. De grönas Maria Ohisalo är i praktiken tvåspråkig, SDP:s Aki Linden talar en mer eller mindre felfri svenska, och det finns bland de invalda många som talar svenska både gärna och väl. Ohisalo är den som hamnar precis på strecket, kanske för att hon inte speciellt aktivt profilerat sig just på svenska (förutom att hon skrivit kolumner för Ny Tid, förstås). Ohisalos partikamrat Pirkka-Pekka Petelius är likaledes en ny ledamot som talar en så gott som felfri svenska.

Sett till antalet invalda svensk- eller tvåspråkiga kandidater blir ändå, oberoende av om man räknar med Ohisalo eller inte, Vänsterförbundet det “svenskaste” partiet i riksdagen, efter SFP, med två invalda finlandssvenska kandidater; Li Andersson och Veronika Honkasalo. Konstellationen är densamma som under förra riksdagsperioden, då Andersson var invald tillsammans med Silvia Modig, som föll ut i Helsingfors valkrets detta år, men ersattes av Honkasalo. Sett till procenten får SFP konkurrens av Hjallis Harkimos rörelse Liike Nyt, som paradoxalt nog varken har ett svenskt namn eller någon svenskspråkig information på sin webbsida. Men eftersom Harkimo är rörelsens enda invalda riksdagsledamot, är dess riksdagsgrupp till hundra procent svenskspråkig.

Förutom dessa är de enda partierna som valt in tydligt svensk- eller tvåspråkiga kandidater SDP och Kristdemokraterna. Med nöd och näppe lyckades Finlands svenska socialdemokrater knipa ett riksdagsmandat i Nyland, då det alldeles på slutrakan av rösträkningen blev klart att Johan Kvarnström kom in, och således lyckades bevara det FSD-mandat som Maarit Feldt-Ranta tidigare innehaft. SDP:s Kim Berg, som valdes in från Vasa valdistrikt, är trots namnet inte svenskspråkig (trots att han talar en alldeles god svenska), inte heller De grönas Jyväskyläledamot Bella Forsgrén eller Sannfinländarnas Tom Packalen. Svenskspråkig är däremot Kristdemokraternas Peter Östman. Samlingspartiet, som har en viss tradition av finlandssvenska riksdagsledamöter, kan efter detta riksdagsval inte presentera en enda svenskspråkig dito, inte heller Centern.

Enligt Ny Tids, visserligen något subjektiva och inte i sten huggna, uträkning torde alltså antalet svensk- eller tvåspråkiga riksdagsledamöter utfalla således:

  • SFP: 9+1
  • Vf: 2
  • KD: 1
  • Liike: 1
  • SDP: 1
  • Gröna: (1)

Som brasklapp här kan konstateras att det är möjligt att det finns övriga ledamöter som är tvåspråkiga, men som åtminstone inte aktivt profilerat sig som sådana. Meddela oss gärna i kommentarsfältet nedan eller på Facebook om vi glömt någon!

EDIT 16.4.2019 kl. 15.12: Lade till mening om Pirkka-Pekka Petelius.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.