Läs Landet som äter sig självt om du vill förstå vad som har hänt och håller på att hända i England! Journalisten Charlotta Buxton är uppväxt i Jakobstad, bosatt i London och gift med en skotte. Hon är utomstående i egenskap av finländare och journalist, men samtidigt sammansmält med livsmiljön och det engelska. Boken handlar om britternas trauman parallellt med hennes egna sinnestillstånd.
Boken får en fin start genom att Brexit jämförs med en äktenskapskris. Är Storbritannien mannen, som frågar sig om kvinnan han gifte sig med är den rätta partnern för honom? Eller är landet kvinnan, som låtit sig kuvas, men nu vill frigöra sig – kosta vad det vill? Boken beskriver hur man reagerar när man drabbas av kriser och förändringar; med ångest, lycka, rädsla, skuld, desillusionering, depression, fientlighet och acceptans. ”Det mål jag haft i åtanke då jag skrivit boken är att jag vill försvara britterna” skriver Buxton, och tillägger ”Genom att undersöka hur britterna tacklat tidigare kriser hoppas jag hitta berättelser och sagor som kan ge perspektiv på hur vi människor agerar då vi stöter på ett av livets monster.”
Djupdykningarna till olika drabbade delar av landet och till historiska kriser fungerar utmärkt. Vi lär oss känna Boudica, som bekämpade romarna, och Brutus, vars namn gett upphov till Britannien. Vi möter misär som blir bara värre, och ett system för att uppfostra eliten från barnsben; en elit som lever intill misären utan att till synes beröras av den. Dråpligast är besöken i det fallfärdiga parlamentshuset och analysen av hur byggnaden påverkat människorna där. Britternas egenartade konservatism tränger igenom berättelsen och väcker både bestörtning och beundran.
Fastän det var för trettio år sedan som jag bodde i City of London – inte långt från Spitalfields marknader där Buxton under en svår tid sålde t-skjortor – känner jag igen mycket av hennes upplevelser. Män i svarta kostymer med pappmuggar i händerna. Basarområden med försäljare från halva världen. Jag trivdes också i Epping forest, mest därför att William Morris Gallery, inhyst i hans barndomshem Water House, ligger i närheten. Morris, tapetdesigner och socialist, var en av de ledande inom Arts and Crafts-rörelsen. Han lät parlamentshuset förvandlas till en lagerbyggnad för dynga i framtidsvisionen News from Nowhere.
Englands förhållande till Europa är ett genomgående tema. Det är egentligen inte märkligt att förhållandet till EG/EU alltid varit problematiskt. Englands självpåtagna roll har ständigt varit att hålla sig på sidan om Europa och se till att ingen fick möjlighet att dominera kontinenten – inte Spanien, inte Frankrike, inte Tyskland, inte Sovjet. de Gaulle ville inte ha med ett land, som han visste att skulle sabotera alla försök att skapa ett enat Europa. Buxton diskuterar inte hur Brexit har påverkat EU, men om man godtar gemenskapens ursprungliga syfte var Brexit en lyckospark. För britterna är det ett fortlöpande trauma, en kris som medkännande skildras i boken Landet som äter sig självt.
Illustration: Otto Donner
Charlotta
Buxton:
Landet som äter sig självt –
Att leva med Brexit.
Förlaget 2020
