Vätgasrevolution med många aber

av Janne Wass

EU satsar på en grön omställning – där man hoppas att vätgas ska vara en av nycklarna – se Fanny Lindholms och Christin Sandbergs artiklar intill. Vätgas kan produceras på två sätt: antingen kan det utvinnas ur fossila bränslen, eller ur vatten genom elektrolys – vilket i princip gör den till det som kallas ”grön vätgas”. Men endast kring 5 procent av all vätgas i dag produceras genom elektrolys. Vidare är elektrolys i sig inte en garanti för klimatvänlig gas, eftersom den kräver elektricitet – och endast elektrolys utförd med grön elektricitet kan betraktas som klimatneutral.

Här kommer vi in på dilemmat som Sandberg skriver om: grön elektricitet är ofta beroende av sällsynta metaller till exempel för batterier och solpaneler. När Janne Peltola i vätgasartikeln på förra uppslaget talar om att elektrolysörerna fallit i pris, menar han bränsleceller som använder sig av ädelmetaller som platina eller iridium för att producera gas.

Utvinningen av sällsynta metaller är förknippad med miljöproblem och kränkningar av mänskliga rättigheter.. Minns ni gruvmassakern i Marikana i Sydafrika år 2012, då 34 gruvarbetare som demonstrerade mot omänskliga arbetsförhållanden sköts ihjäl av säkerhetsstyrkor? De arbetade i en platinagruva. Eller minns ni Ny Tids temanummer om Sápmi från december, i vilket samiska aktivister förklarade de förödande följder som utvidgad gruvdrift skulle ha? Det är just de här metallerna som gruvbolagen suktar efter där.

Det finns förvisso redan prototyper för katalysatorer som inte använder sig av sällsynta metaller, men inga av dem finns ännu att tillgå i storskalig produktion. Och även om problemet med katalysatorn löses, kvarstår det faktum att för att producera den mängd vätgas som krävs, skulle inte bara produktionen av själva gasen behöva ökas exponentiellt. Det skulle också krävas massiva investeringar i grön energi, med utvidgad gruvdrift som följd, och kritiker frågar sig varför man ska ta omvägen via vätgas då elektriciteten kunde användas till exempel i elbilar.

Det här är ett dilemma som fossilbranschen tagit till sig. En mellanform kallad ”blå vätgas” existerar också. Blå vätgas utvinns ur fossila bränslen – men koldioxiden från processen fångas upp och grävs ner i marken. Inom fossilbranschen litar man på att storskalig produktion av grön vätgas blir för dyr och svår att uppnå, och att gas- och kolkonglomerat kunde få saftiga stats- och EU-stöd för att producera blå vätgas. Men än så länge finns inga storskaliga anläggningar för ändamålet, och experter menar att teknologin för att fånga koldioxiden som bäst skulle fungera med 85–95 procents effektivitet.

En orsak till att vätgasen seglat upp på den politiska agendan är den mäktiga lobbygruppen Hydrogen Council som grundades 2017. Bland de 13 grundande medlemmarna finns bland annat 6 av världens största biltillverkare, oljebolagen Shell och Total, gasbolagen Linde och Air Liquide samt världens största platinaproducent Anglo American. Huruvida dessa värnar om en grön planet eller snarare försöker gardera sig mot elbilens slutliga genomslag är en fråga man kan ställa sig.

Foto Daniel Arauz

1 kommentar

Profilbild
Ernst Mecke 20 juni, 2021 - 00:24

Well, from the text it becomes very clear that at least Janne is less than convinced by the idea of a hydrogen economy. But I see several aspects which he does not mention (or perhaps simply has not seen): For the production of “green” hydrogen by electrolysis at our latitudes wind power would be THE source of energy, and as wind power on land is hampered by protesting neighbors and similar, it should be better to put the wind power units there where there is wind, where also the square meters are cheap and where complaining neighbors are far away, thus, out to sea. Further, it would be useful to switch to just FLOATING wind power, as it would permit to build STANDARD wind power units in large numbers – the units would then have to be transported to their place in the sea by tug boat and anchored to the sea bottom by methods which are adjusted to the local conditions (e.g. rock bottom, soft bottom, sand or gravel bottom …). And if one looks at the map and at which areas of the seas are marked as at most 200 m deep (about corresponding to the continental shelf), one will notice that the potential of floating wind power for at least Europe is simply HUGE. The produced electricity would be sent to shore by cable and could there be used (among other possible uses) for the production of hydrogen by electrolysis. To drive vehicles by hydrogen elements would (at least before science finds some better ways) demand platinum in the necessary catalysts. Luckily there are already large amounts of platinum around for recycling, because platinum is also a component of the catalysts which are used to clean the exhaust gas of conventional cars – and once the cars are switched to hydrogen, those catalysts are not needed any more and the platinum in them could presumably be re-cycled (at least partly). Also, to drive cars by hydrogen would make it unnecessary to use the HUGE amounts of rather rare metals which are nowadays needed for the production of the batteries for electric vehicles (of course also hydrogen-powered vehicles might need SOME batteries, but these could be MUCH smaller that the ones needed at present, and could partly even be replaced by capacitors, which do NOT need any very special metals). – Further, it would be worth checking the following aspect: The efficiency of electrolysis in the production of hydrogen is at least up to now not very high, but if the loss of energy during the process should appear in the form of heat which is warming up the electrolyte one could of course also use this heat (e.g. for heating the city in winter). So that, altogether, I think that hydrogen is a rather promising way towards a less polluted world. – One aspect special for just Helsinki would be the sad fact that during the Helsinki Energy Challenge several teams were suggesting to replace the several shiploads of coal which Helsinki has up to now to burn every year by wind power, but that the military was forbidding it (to which the organizers of the Challenge were seemingly submitting without much discussion). But I think that the politicians should NOT just leave it at this but at least discuss with the military WHERE wind power would be acceptable to them and/or what possible types of wind power units (of which there are MANY different ones) might seem acceptable to them.

Reply

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.