Biden större hot än Trump för Xi

av Gordana Malešević

USA:s minskade samarbete med västvärlden under Trump gagnade Kina, men nu återuppbyggs den amerikanska relationen med resten av västvärlden och en mer enad front mot den värdekonservativa och auktoritära kinesiska statsmakten håller på att ta form.

Donald Trump gick under sin tid som president från att berömma den auktoritära ledaren Xi Jinping för hans sätt att styra Folkrepubliken Kina, alltmedan Trump-administrationen och familjen signerade lukrativa handelsavtal med Kina, till att kritisera den kinesiska statsmaktens behandling av befolkningen i den Autonoma uiguriska regionen Xinjiang och Hongkong.

Under sina sista månader i Vita huset förbjöd president Trump medlemmar i Kinas kommunistiska parti inresa i USA, lät utvisa flera kinesiska journalister som han sade var ”utländska agenter”, förbjöd en stor mängd kinesiska företagsledare att inneha bankkonton i amerikanska banker och ströp stipendier till studenter från Kina, inklusive Hongkong.

Statsmakten i Folkrepubliken Kina anklagade å sin sida president Trump för att blanda sig i Kinas inre angelägenheter, vilja starta ett nytt kallt krig samt försök till att störta landets politiska ledning.

Vilken Kinapolitik står Biden för?
Man skulle kunna tro att oförutsägbarheten i Trumps politik och de alltmer omfattande påhoppen från president Trump mot den kinesiska statsmakten skulle få Xi Jinping och hans närmaste män att känna en viss lättnad vid Joe Bidens tillträde på presidentposten, men så är inte fallet. Biden har visat att han inte har någon som helst avsikt att låta statsmakten i Kina fortsätta som den gjort innan Trump, eller låta USA agera ensamt, bilateralt, som Trump gjorde. Och till skillnad från president Trumps politik gentemot Kina, som kinesiska analytiker menar främst handlade om ekonomi, uppfattas president Bidens Kina-politik som betydligt mer omfattande.

President Biden har behållit alla sanktioner som Trump-administrationen införde och infört egna gentemot ansvariga politiker i Hongkong och ansvariga politiker för frågor som rör det ökade förtrycket av befolkningen i Xinjiang. Biden har även, liksom sin företrädare, sagt att han inte har uteslutit att laboratoriet i Wuhan kan vara ursprunget till Covid-pandemin. Dessutom har han påmint om att Li Wenliang – läkaren som i ett tidigt skede informerade myndigheter om coronavirusets spridning i Wuhan – hade tystats, vilket fick till följd att viruset spreds och ledde till en pandemi. Med andra ord har president Biden indirekt låtit omvärlden veta att han anser att den politiska ledningen i Kina, med sitt auktoritära sätt att styra, är ansvarig för många miljoner människors död. Biden har också sagt att USA kommer att fördjupa sitt samarbete med Taiwan – som den kinesiska staten gör anspråk på, men som hittills aldrig har styrts av Folkrepubliken Kina – och representanter för Taiwan närvarade vid president Bidens installationsceremonin.

Omfattande kritik mot Kina
Den kinesiska statsmakten har å sin sida nyligen infört sanktioner mot förre handelsministern Wilbur Ross och sex andra amerikaner, som alla arbetar med mänskliga rättigheter, som reaktion på president Bidens sanktioner mot kinesiska företrädare.

Med hjälp av ekonomiskt stöd, stora – men långt ifrån alltid för mottagaren fördelaktiga – lån och det senaste året även omfattande vaccinstöd har den politiska ledningen i Folkrepubliken Kina på en relativt kort tid lyckats skaffa sig många bundsförvanter i världen. Flera inhemska analytiker frågar sig dock om politbyråns politik räcker för att ta udden av den alltmer omfattande kritiken mot den kinesiska statsmakten från världens demokratier och om den räcker för att omintetgöra president Bidens ”enade front”, när det gäller avtal med kinesiska företag och handel med Folkrepubliken Kina. Analytikerna menar att Donald Trump framför allt är en affärsman och att president Trumps attack mot Kina, till skillnad från Bidens, inte handlade om övertygelse, utan om att försäkra sig om ett starkt väljarstöd. De hävdar att USA:s återinträde i det globala klimatsamarbetet, president Bidens planer på att investera i ”handel med likasinnade” och ”stärka samarbetet med länder med demokratiska värderingar” är bland de största utmaningarna som politbyrån står inför.

Sätta stopp för samarbete med den andra parten

Joe Biden och Xi Jinping har ännu inte träffats. Det är sagt att de ska ha ett tvåpartssamtal under G-20-mötet i Rom, i oktober. USA:s utrikesminister Anthony Blinken och kommunistpartiets ansvarige i utrikesfrågor Yang Jiechi, träffades i Alaska i mars. Mötet var en maktdemonstration från båda parter. Både USA:s och Folkrepubliken Kinas representanter visade att de inte kommer låta motparten stå i vägen för deras handlingsplaner.

Både den amerikanska federala regeringen och den kinesiska statsmakten fortsätter att pressa företag och länder att minska sitt samarbete med den andra stormakten. Utrikesminister Blinken säger visserligen att det inte handlar om att välja sida, men president Biden uttrycker sig i mer konfrontativa ordalag, som i april då han talade till kongressen och beskrev relationen till Kina som en ”once-in-a-generation-battle”.

Under sin resa i Europa tidigare i år sa Biden att han kommer bygga ett starkare transatlantiskt samarbete än innan president Trump och att hans medarbetare håller på att ta fram en global infrastrukturplan, som ett alternativ till Kinas sidensvägsprojekt. Dessutom såg president Biden och president Macron till att militäralliansen Nato utökade kategorin ”systemutmaningar” till att omfatta även klimatförändringar och listade Kina som ett säkerhetshot, för första gången i organisationens historia. Och under Bidens möte med EU kom parterna bland annat överens om ett samarbete inom flygindustrin, för att stävja Kinas framfart på området.

Ömsesidigt beroende
Samtidigt behöver USA och Kina varandra. Kina behöver till exempel fortfarande tillträde till amerikansk teknologi och amerikanska / västerländska investeringar, och upprepar därför vid varje tillfälle som ges att ”globalt samarbete gagnar alla”. Medan amerikanska företag behöver den stora kinesiska marknaden, där medelklassen fortsätter att växa, för att USA ska behålla sin ledande ställning. Och ser man till godstrafiken som går mellan länderna är det som att strafftullarna, sanktionerna och pandemin inte existerar. I maj höll de amerikanska och kinesiska förhandlarna i handelskonflikten sitt första möte sedan Biden blev president. Mötet resulterade inte i några konkreta överenskommelser, men förhandlarna har poängterat vikten av att ha en bra handelsrelation länderna emellan.

Donald Trump efterlämnade både en handelskonflikt och ett högt tonläge i relationen mellan USA och Kina, men USA:s minskade samarbete med västvärlden under Trump-eran gagnade Kina. Nu återuppbyggs den amerikanska relationen med resten av västvärlden och en mer enad front mot den värdekonservativa och auktoritära kinesiska statsmakten börjar ta form. Parallellt kommer den kinesiska staten att steg för steg inkorporera Hongkong i de på fastlandet gällande systemen, låta flottan och flygvapnet fortsätta patrullera till havs och i luften kring Taiwan samt fortsätta kräva att utländska företag som är verksamma i Kina följer landets censur- och säkerhetslagar.

Växande kinesisk inflytelsesfär
Den kinesiska statsmakten kommer även att fortsätta stärka sitt grepp om utvecklingen på den afrikanska kontinenten (som Biden valt att inte prioritera och som forna europeiska kolonisatörer nu är rädda att förlora inflytande över), söka ett samarbete med det nya styret i Afghanistan, försöka befästa sitt samarbete med ledarskapet i Ryssland och Iran samt slå in kilar i Europa.

Polens och Ungerns högernationalistiska regeringar har i den kinesiska statsmakten funnit en bundsförvant i frågor som rör människosyn och värdegrund och därför utökat samarbetet med den kinesiska staten. Det har resulterat i att Polens och Ungerns ekonomi nu till stor del är i händerna på kinesiskt kapital, kinesisk teknologi och infrastrukturutbyggnad inom ramen för Kinas sidenvägsinitiativ, vilket den polska och ungerska regeringen ser som en fördel, inte minst nu när frågan om EU:s värdegrund har lett till diskussioner om indraget ekonomiskt stöd och uteslutning från unionen. Nya strukturer i internationella relationer börjar skönjas.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.