EU justerar sin Kinapolitik

av Gordana Malešević

EU har gjort sig beroende av import från Kina och EU:s demokratiska fundament har åsidosatts av flera medlemsländers regeringar samtidigt som den kinesiska statsmakten har styrt med allt tydligare totalitära inslag. Denna utveckling har lett till att arbetet med EU:s värdegrund nu har stärkts och till att samarbeten med Kina nu synas i sömmarna.

Xi Jinpings andra period som ledare för Kinas kommunistiska parti­ (KKP) lider mot sitt slut. Praxisen har varit att man innehar posten i högst två perioder och sitter högst två mandat­perioder på posten som landets president. En begränsning till två mandatperioder på presidentposten infördes av Deng Xiaoping för att stabilisera det politiska landskapet efter Mao Zedong. Men efter en osedvanligt kort beredning röstade den nationella folkkongressen, Kinas lagstadgade församling, 2018 igenom en grundlagsändring som avlägsnar begränsningen på presidentens mandatperioder. Om Xi ska få förnyat förtroende, och eventuellt bli partiets och landets ledare på livstid, avgörs vid KKP:s 20:e kongress i höst. Kinas nuvarande ledning vill ha politisk förutsägbarhet och social stabilitet och har därför åter centraliserat den politiska makten och beslutsfattandet inom KKP. Dessutom har statsmakten strypt den press-, organisations- och akademiska frihet som växte fram med den tidiga reformpolitiken och med allt tydligare totalitära inslag börjat leda det kinesiska folket i en nationalistisk och värdekonservativ riktning.

Därutöver har den stängt ned hela regioner och megastäder till följd av pandemin, vilket bland annat lett till att många kinesiska företag varken kunnat tillverka eller exportera varor som planerat.

EU sätter ekonomiska intressen först

Kinas auktoritära statsmakt styr över världens näst största ekonomi, medan den på demokratiska­ värderingar formade Europeiska unionen (EU) styr över världens tredje­ största. Under flera decennier har Kina och EU haft starka­ bilaterala handelsrelationer och bägge­ ekonomierna är fortfarande beroende­ av detta samarbete. Det har alltid funnits problem, men de senaste åren har relationen försämrats markant. Kina har gått från att vara en omhuldad handelspartner (vilket fortfarande gällde i mars 2019 då EU och Kina i en gemensam kommuniké presenterade ”Strategiska utsikter”) till att i EU-kommissionens strategidokument gällande Kina (också från mars 2019) beskrivas å ena sidan som en samarbets- och förhandlingspartner och å andra sida som en ekonomisk konkurrent och en systemisk rival.

EU:s värdegrund slås fast i artikel 2 i EU-fördraget. Här stadgas att både unionen och dess medlemsstater ska respektera frihet, jämlikhet, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. I övergången från en ekonomisk union till att vara också en politisk union har värdegrunden stärkts genom olika tillägg. Idag är den även skyddad av ett strafförfarande, vilket innebär att medlemsstater som åsidosätter de grundläggande värdena riskerar långtgående konsekvenser. Men trots att EU:s värdegrund dikterar EU:s utrikespolitik och återfinns i EU:s säkerhetsstrategi från 2003 – där det står att unionen måste­ värna­ dessa värden även internationellt, samt att handel är ett medel för att främja demokratiska värderingar ­internationellt – har EU fortsatt att prioritera de ekonomiska intressena högre än de politiska. Detta i hopp om att genom goda handelsrelationer öka EU:s ekonomiska tillväxt, och i andra hand i hopp om att kunna påverka utvecklingen i Kina i en demokratisk riktning.

Idag är Kina världens största­ handels­nation. 2020 blev Kina EU:s största handelspartner för varor, med en andel på 16,1 procent, jämfört med USA:s 15,2. När det gäller handel med tjänster är USA EU:s största handelspartner. Men EU har en obalans i sin handel med Kina.

Enligt EU-kommissionens sammanställning 2021 Top Trading Partners 2020 har EU störst handelsunderskott till Kina och det med en stor marginal i jämförelse med alla andra handelspartners. EU importerar avsevärt mer från än det exporterar till Kina och befinner sig i en oroväckande beroendeställning i och med att en stor del av industrin i EU är beroende av import av komponenter från Kina. Detta beroende till trots valde EU att i mars 2021 införa sanktioner mot Kina för första gången sedan 1989. Med anledning av ”omfattande godtyckliga frihetsberövanden av framför allt uigurer i Xinjiang i Kina” införde EU sanktioner mot fyra kinesiska statliga företrädare med koppling till interneringslägren i Autonoma uiguriska regionen Xinjiang och mot Bingtuan, en ekonomisk halvmilitär organisation som bedriver vinstinriktade projekt i Xinjiang och lyder under staten, inte den regionala regeringen.

Sanktionerna ledde till motreaktioner – att Kina införde sanktioner mot EU-politiker och institutioner samt mot flera oberoende forskningsinstitut och forskare. Det i sin tur ledde till ett uttalande i vilket EU i maj 2021 klargjorde ”att frihet, yttrandefrihet, försvar av mänskliga rättigheterna aldrig får kompromissas med i relationen till Kina”. EU-parlamentet röstade för att det handelsavtal som höll på att förhandlas fram med Kina skulle stoppas. Företagsledningar har redan börjat ställa om till denna nya verklighet.

Det svenska lastbilsmärket Scania, som numera ägs av tyska Volkswagen, har gjort en storsatsning i Kina. 2021 började företaget bygga en ny fabrik och upprätta ett helt nytt industrisystem med underleverantörer i Kina. Förutom att täcka leveranser av lastbilar till Kina och östra Asien hoppas Scanias ledning även att det nya industrisystemet ska skydda företaget mot kunskaps- och innovationsstöld. Fabriken ska bygga 50 000 fordon per år, det kan jämföras med Scanias sydamerikanska del som kan bygga 30 000 fordon per år och den europeiska som kan bygga 88 000.

EU-ländernas regeringar ser olika på Kina

Den nuvarande kinesiska ledningens inrikes- och utrikespolitik har resulterat i att Kina idag har få vänner bland de stora ekonomierna och att Kinas ekonomi haltar på grund av statsmaktens omfattande nedstängningar till följd av pandemin. En stark ekonomi är dock den främsta anledningen till att de breda folklagren godkänner den auktoritära statsmaktens politik och tills nyligen hoppades inhemska demokratiförespråkare att den haltande ekonomin skulle försvaga Xis ställning. Men efter att talmannen i USA:s representanthus, Nancy Pelosi, gjorde ett besök i Taiwan genomförde kinesiska staten välorganiserade kampanjer i statsägd media som – med hjälp av nationalistiska grupperingar på sociala medier – har lett till att de flesta i Kina nu är mindre upptagna av tankar kring sin och landets försämrade ekonomi och mer upptagna av en känsla av att ”nationen (Kina) har kränkts och förnedrats” samt en önskan om att ”stå enade mot anti-kinesiska­ krafter”. EU å sin sida har fortfarande starka ekonomiska incitament att upprätthålla goda handelsrelationer med Kina. Därutöver behöver EU och Kina samarbeta i globala frågor som säkerhet / nedrustning och klimatförändringen.

Samtidigt finns inom EU både EU-ländernas gemensamma syn på Kina och enskilda medlemsländers syn på Kina: Medan EU-kommissionen sluter gemensamma avtal med Kina har varje medlemslands regering sin egen agenda i relation till Kina­. I Grekland, till exempel, har Kina gjort flera stora direktinvesteringar. 2016 förvärvade kinesiska staten 51 procent av hamnen i Pireus, landets största hamn och centrum för hela östra Medelhavets sjötransporter. Hamnen är EU:s sydport och porten till Balkan och Svarta havet. EU har i flera decennier bidragit till utvidgningen och moderniseringen av den. Den första utbyggnaden inleddes på 1980-talet inom ramen för de integrerade Medelhavsprogrammen. Att kinesiska staten nu är majoritetsägare har, tillsammans med andra stora kinesiska investeringar i landet, gjort de grekiska politikerna mer benägna att gå emot olika beslut inom EU för att hålla sig på god fot med den kinesiska statsmakten. 2017, till exempel, stoppade Grekland ett uttalande från EU till FN där EU kritiserade Kina för bristande mänskliga rättigheter. Även Italien och Polen har låtit kinesiska staten göra stora infrastrukturinvesteringar kopplade till det nya Sidenvägsinitiativet, där den kinesiska staten än idag är den enda aktören med insyn i alla delar av projekten. I Ungern, där regeringen har infört lagstiftning för att kringgå landets konstitutionsdomstol, vill premiärminister Viktor­ Orbán, som har en nära relation till Xi, ha så många investeringar från och samarbeten med Kina som möjligt. Liksom flera andra auktoritära politiska ledare anser Orbán att ”Kina har visat att man inte behöver bygga ett demokratiskt styrelseskick för att få till en stark ekonomi”.

Det finns således både en diskrepans mellan å ena sidan EU:s ekonomiska intressen och tillväxtplaner och å andra sidan EU:s värdegrund och i förlängningen normativa ambitioner i unionens samarbeten med Kina; och en motsättning mellan EU:s gemensamma agerande gentemot Kina och de enskilda ländernas agerande vis-à-vis Kina.

EU återupplivar sitt demokratiska fundament

Den demokratiska skaran inom EU har fått förnyad kraft. Detta beror på flera saker. Den kinesiska statsmakten för en alltmer repressiv politik gentemot den egna befolkningen; USA för en betydligt mer konfrontativ politik gentemot Kina och kräver att omvärlden ansluter sig till USA:s agenda; EU har uppdagat ett handelsunderskott till Kina; EU har börjat se kinesiska direktinvesteringar i bland annat energi och telekommunikation som ett möjligt hot mot EU:s inre säkerhet; EU har blivit varse om den kinesiska statens användning av desinformation, hot, infiltration och manipulation för att påverka beslutsfattande och den allmänna opinionen i EU. Inte minst: flera av EU-ländernas regeringar åsidosätter nu EU:s demokratiska fundament.

De ekonomiska intressena och tillväxtplanerna, som under flera decennier har fått företräde och till viss del närt antidemokratiska krafter i och utanför EU, tycks ha fått ett jämbördigt sällskap av EU:s värdegrund. Denna justering har lett till att EU nu synar alla samarbeten med kinesiska aktörer i sömmarna och använder ekonomiska påtrycknings- och styrmedel för att stoppa antidemokratiska medlemsregeringars framfart.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.