Unikt tillfälle att rubba Xis ställning

av Gordana Malešević

En multilateral Kina-strategi, ett internationellt ramverk för hur gisslandiplomati ska bemötas och en samordnad diplomatisk bojkott av de olympiska spelen i Beijing kan skapa debattutrymme för de medlemmar som vill demokratisera kommunistpartiet, rubba positionerna inom partitoppen och ge råg i ryggen åt de medborgare som vill ha politisk mångfald.

Kanadas hållning gentemot Kina skiljer sig från både USA:s och Australiens konfrontativa agerande, men inte desto mindre har Kanadas regering genomlevt flera år av en ansträngd relation till den kinesiska statsmakten. Den främsta orsaken till den försämrade relationen är att Huaweis ekonomichef Meng Wanzhou blev arresterad i Kanada 2018 och riskerade att utlämnas till USA. Den kinesiska statsmakten svarade med att godtyckligt frihetsberöva två kanadensiska medborgare, Michael Kovrig och Michael Spavor, och anklaga dem för spioneri. Statsmaktens åtgärd, som närmast kan kallas gisslandiplomati, fungerade. 2021 nådde Kanadas regering och Kinas statsmakt en överenskommelse: Meng frigavs och återbördades till Folkrepubliken Kina, medan Kovrig och Spavor frigavs och återbördades till Kanada.

Kina har lämnat eran av politisk reform och öppenhet och är nu en stormakt på den globala scenen som aktivt marknadsför sitt ekonomiska och politiska system som ett legitimt alternativ till den USA-ledda världsordningen. Både den kinesiska statsmakten och den amerikanska regeringen använder handelspolitiken, däribland bojkott av varor, som ett verktyg i sin utrikespolitik. Den kinesiska statsmakten har dessutom börjat tillämpa gisslandiplomati som del i sin utrikespolitik. Det vill säga att olika former av påtryckning kan förväntas både av den kinesiska statsmakten och den amerikanska regeringen ifall Kanadas regering tar beslut som anses vara ogynnsamt för Kina respektive USA.

Enligt Margaret McCuaig-Johnston-, analytiker vid Graduate School of Public and International Affairs vid University of Ottawa och en av Kanadas främsta Kina-analytiker, har Kinas statsmakt låtit Trudeau-administrationen veta att Kanada ”inte är en medelstor makt, utan ett land med lite makt som måste sluta luta sig mot USA”. Med andra ord anser den kinesiska statsmakten att den kan utöva påtryckningar på den kanadensiska regeringen utan att ta alltför stora risker, och genom sitt agerande gentemot Kanada visa hur det kan gå för de länder som inte tar statsmaktens villkor på allvar.

Huaweis säkerhetshot

Flera kanadensiska analytiker menar att landets regering behöver utveckla en mer robust strategi gentemot Kina. Lawrences Herman, internationell affärsjurist och tidigare kanadensisk diplomat, anser att ”Kanada behöver en stark och realistisk handelspolitik som liknar den amerikanska och australienska”. Den tidigare diplomaten anser att Kanada till att börja med måste besluta att Huawei inte får delta i upphandlingen av utbyggnaden av 5G-nätet. Kanadas regering har (i skrivande stund) inte tagit beslut i frågan, vilket oroar regeringarna i de fyra andra länderna i Five Eyes (underrättelsetjänstsamarbete mellan Australien, Kanada, Nya Zeeland, Storbritannien och USA) som valt att inte låta Huawei delta i utbyggnaden av 5G-nätet.

Huawei, liksom alla andra kinesiska företag, har enligt lag skyldighet att samarbeta med kinesisk säkerhetstjänst. Samtidigt förser Kanada Folkrepubliken Kina med nödvändiga naturresurser. Det vill säga att bägge ländernas politiker är måna om de värdefulla ekonomiska relationerna. Kina är Kanadas näststörsta ekonomiska partner efter USA. Enligt författarna till rapporten China’s Economic Impact on Canada (Canada China Business Council & China Institute, 2021) var handeln mellan Kanada och Kina ett av de få områden som inte påverkades negativt av den politiska och diplomatiska kylan som rådde mellan Beijing och Ottawa i närmare tre år – innan frigivningen av Peng, Kovrig och Spavor. Ändå kan man skönja en förändrad inställning gentemot Kina hos Trudeau-regeringen.

Från Asia-Pacific till Indo-Pacific

Under hösten 2021 sade Kanadas ambassadör i Kina att ”kanadensiska företag som är beroende av den kinesiska marknaden och kinesiska tillverkare behöver diversifiera till andra marknader”. Det var en nästintill ordagrann upprepning av vad den nyzeeländska utrikesministern sagt någon månad tidigare till nyzeeländska företagsledare. Och vid sitt besök i Japan hösten 2021 använde premiärministern Justin Trudeau termen ”Indo-Pacific” när han beskrev vikten av Kanadas och Japans samarbete. Det är en subtil men distinkt förändring i terminologin. Tills dess hade det geopolitiska området på andra sidan Stilla havet benämnts med ”Asia-Pacific”, en term som inkluderar Kina. ”Indo-Pacific” däremot används när Kina inte är inberäknat.

Om denna nya terminologi är ett led i Trudeau-regeringens mer robusta strategi gentemot Kina återstår att se. Dock har premiärministern Trudeau visat att han ser fler vägar än den amerikanska när det gäller hur demokratier kan förhålla sig till Kinas statsmakt. 2021 tog Trudeau initiativet till en internationell deklaration mot godtyckligt frihetsberövande. Deklarationen fick stöd från fler än 60 länder. Flera kanadensiska analytiker anser att premiär-ministern borde följa upp detta initiativ med att upprätta ett internationellt ramverk för hur länder ska bemöta gisslandiplomati. Ramverket skulle ”kunna vara både en gemensam strategi och utgöra ett hinder för statsmakter/ regeringar att vända andra länder mot varandra”.

Bojkott av OS i Beijing

Några förre detta diplomater vill att premiärministern Trudeau dessutom ”höjer ribban och underminerar Xi Jinpings ställning inrikes” genom att inleda en diplomatisk bojkott av de olympiska vinterspelen i Beijing. De menar att en bojkott skulle ”få Xi och den politiska toppen i dålig dager” och ”de breda folklagren i Kina att undra varför landets politiska ledning gjort sig till ovän med omvärlden”. Dessa förslag lades fram innan Vita Huset meddelade att amerikanska diplomater skulle bojkotta vinterspelen i Beijing på grund av brott mot mänskliga rättigheter i Folkrepubliken Kina, Nya Zeelands regering meddelade att deras diplomater inte skulle närvara på grund av pandemin och president Moon sade att sydkoreanska diplomater inte skulle bojkotta spelen.

En bojkott av de olympiska spelen i Beijing fick sitt momentum i och med att tennisspelaren Peng Shuai inte har kunnat nås sedan hon på sitt Weibo-konto den andra november skrev att hon, under tiden som hon hade ett förhållande med Zhang -Gaoli, hade blivit våldtagen av honom. Zhang Gaoli är en före detta medlem i politbyråns ständiga utskott – kommunistpartiets högsta verkställande organ.

Med tanke på att många länder är beroende av och /eller vill bibehålla en stabil handelsrelation med statsmakten i Kina, ser jag det inte som troligt att en diplomatisk bojkott skulle kunna bli så stor att den skulle sarga spelen i Beijing. Och med tanke på den kinesiska statens mycket omfattande propagandaapparat ser jag det inte heller som troligt att de breda folklagren i Kina skulle ifrågasätta landets politiska ledning. Dock kan en multilateral Kina-strategi, ett internationellt ramverk för hur gisslandiplomati ska bemötas och en samordnad diplomatisk bojkott av de olympiska spelen i Beijing skapa debatt också i Folkrepubliken Kina. Och ju fler och mer omfattande debatter, desto fler och mer djupgående diskussioner kommer att föras inom kommunistpartiet, vilket kan sätta press på den auktoritära och värdekonservativa ledningen och rubba positionerna inom politbyrån(s ständiga utskott), inför partiets 20:e kongress i oktober.

Stärkt kontroll och ledarskap på livstid

Peng Shuais meddelande kan vara en del i #MeToo och/eller en del i en maktstrid mellan de olika grupperingarna inom partiet. Xi Jinping tillhör visserligen en av Kinas mäktigaste politiska familjer, men hans väg till kommunistpartiets högsta post faller utanför partiets praxis. Hu Jintao (partiledare 2002-2012), till exempel, ville ha Li Keqiang (idag premiärminister) som sin efterträdare. Det är inte helt belagt vad som gjorde att valet föll på Xi, men det är känt att Hu ville demokratisera partiet i enlighet med Deng Xiaopings tanke att partiet skulle kunna hålla sig kvar vid makten endast om det förändrades. Hu Jintaos förslag möttes av ett begränsat men kraftfullt motstånd, vilket i sin tur öppnade upp för möjligheten att välja en person som inte hade varit i åtanke dessförinnan – Xi Jinping.

Xi utnämndes till partiledare för Kinas kommunistiska parti samt ordförande för den Centrala militärkommissionen 2012, och till Folkrepubliken Kinas president 2013. Nu är Xis programförklaring ”Xi Jinpings tankar om socialism med kinesiska särdrag för en ny era” införd i grundlagen. Ledorden i denna officiella värdegrund är nationell enhet och patriotism. Kortfattat handlar ”Xis tankar” om ett kollektivt självförverkligande och (global) återupprättelse för hela Kina genom gemensamma ansträngningar.

”Xis tankar” innebär att landets officiellt erkända minoriteter inte längre kan förvänta sig att rättigheterna till eget språk och kultur tillgodoses och har lett till att partiets kontroll över staten och militären har stärkts, att censuren har skärpts och att gripande av oliktänkande har ökat. Politbyråns nuvarande ständiga utskott tillsattes 2017. Det består av sju män, både av Xis gamla kamrater från hemprovinsen Shaanxi och av män från andra politiska grupperingar. Denna sammansättning har bidragit till att många partimedlemmar har slutit upp bakom Xi och att han kunnat cementera sin makt med en grundlagsändring som möjliggör innehav av mandatet som partiledare och landets ledare på livstid. Det finns dock grupperingar inom partiet som är missnöjda både med Xis vägval för partiet och för landet – de som är missnöjda med att Xi har stärkt sin egen ställning och partiets kontroll över staten, och de som vill att partiet ska demokratiseras.

Snabba åtgärder krävs

De olympiska spelen har genom tiderna använts till att visa värdnationens/den sittande regeringens ambitioner och till att legitimera dessa ambitioner. Enorma porträtt på Xi finns sedan mer än ett år utmed vägkanter, på varuhusväggar och på andra mer eller mindre offentliga platser. De olympiska vinterspelen i Beijing kan således användas till att glorifiera Xi Jinping och därmed även statsmaktens ekonomiska och politiska agenda. I det fall man vill underminera Xis ställning inrikes, som de kanadensiska förre detta diplomaterna föreslår, behöver de nämnda förslagen sättas i verket före kommunistpartiets 20:e kongress. Initiativen kan skapa debattutrymme för de medlemmar som vill demokratisera partiet, sätta press på medlemmar i partitoppen och ge råg i ryggen åt de medborgare som vill se stabila steg i riktning mot en politisk mångfald.

Foto: Bernd von Jutrzcenka/DPA/Alamy 

1 kommentar

Jack 10 februari, 2022 - 20:48

Ack ja, för länge sen sa man om de olympiska spelen att världens ungdom samlas till fredlig tävlan. Länderna i väst kallade sig den fria världen och man talade om den fria konkurrensen. Nu är det slut med det i väst, nu vill man bara bråka.

Reply

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.