– ord som ofta uttalades av ungerska kvinnor.
Gunvor Grönqvist.
Det är med stor glädje jag sätter mig ned för att försöka delge kamraterna och läsarna av Ny Tids kvinnosida några intryck och nå got av det jag upplevde under vår tre veckor långa semester och studieresa i Ungern. I vår delegation fanns fem kvinnor och en av dessa lyckliga var jag. Och det är främst om kvinnorna och deras ställning i det nya folkdemokratiska Ungern jag i dag vill berätta litet. År 1945 är en historisk vändpunkt i de ungerska kvinnornas liv, inte bara därför att de sovjetryska arméerna då för alltid jagade de tyska fascisterna ur landet och därigenom gjorde slut på folkets lidanden, utan också därför att en ny epok i Ungerns historia började. Ungern blev fritt och oavhängigt. Detta betyder för kvinnornas del oändligt mycket. Den nya ungerska författningen garanterar kvinnorna bl.a. jämställhet med mannen, rätten till arbete och lika lön … Detta öppnade nya perspektiv för de ungerska kvinnorna på alla områden. Ungerska staten, d.v.s. ungerska folket gör allt för att underlätta kvinnornas deltagande i produktionslivet. Varje fabrik har t.ex. barnkrubba och daghem där arbetande mödrar får sina barn omskötta under arbetstiden. Vi besökte flere sådana barnkrubbor under vår vistelse i Ungern. Vid Tungsram lampfabrik där en stor del av arbetarna är kvinnor fanns en barnkrubba med plats för 350 barn i olika åldrar och denna krubba skall ännu förstoras och utbyggas. Där var mycket trevligt och snyggt för de små. Varje barn hade t.ex. sitt eget fack med ett eget igenkänningstecken (en blomma, ett djur, o.dyl.) för sina kläder och tillbehör. I de små barnens lek- och matsalar fanns små bord och stolar, de större barnen hade större sådana, allt var väldigt praktiskt ordnat för barnen.
När vi gästade barnkrubban sov de äldre barnen middag men vi tittade in till dem i alla fall och vi konstaterade att de hade det mycket rent och snyggt, alla bäddar var rena och propra. Barnen såg friska och krya ut och var alla välnärda. Vi ville även se på de allra minsta (3-4 mån. gamla) och det fick vi också, men först fick vi snällt klä om oss i vita rena rockar. Det var matdags just då för de små och vällingen och mjölken hade strykande åtgång. Vi såg också ammande mödrar som hade ledigt två timmar om dagen för att kunna amma sina baran.
Barnkrubborna har egna läkarrum och mottagningar där barnens hälsa skötes och kontrolleras. För mödrar med barn i skolåldern var det ordnat så att barnen kommer till daghemmet efter skolan och modern kan hämta dem när arbetet är slut för dagen. Även på andra sätt underlättas kvinnornas arbete. Sålunda kan den husmor som arbetar på fabriken lämna in hela familjens tvätt till den tvättinrättning som är ansluten till fabriken och får den tillbaka inom tre dygn, tvättad, manglad, struken, lappad och stoppad. T.o.m. knappar isydda där det fattas sådana. För allt detta betalas det en ringa avgift, endast några forint. De ungerska kvinnorna tar vara på och har stor glädje av sin frihet och sina rättigheter. Överallt deltar kvinnorna i arbetet, såväl inom produktionslivet som i kulturlivet och inom administrationen. Vi såg t.ex. många kvinnliga poliser och då en våra manliga kamrater frågade om trafikanterna lyder de kvinnliga poliserna, fick vi till svar; ”det gör de nog, för de har större respekt för kvinnliga poliser”.
Kvinnorna blir valda till de högsta instanserna såväl som männen. Sålunda sitter 72 kvinnor i det ungerska parlamentet, därav en minister, Anna Rätkö som förut val textilarbeterska och nu år hälsovårdsminister. Till Balatonbelle, semesterhotellet där vi bodde i två underbara veckor kom en dag en grupp kvinnor för att gästa den finländska delegationen. Dessa kvinnor var medlemmar av Ungerska Demokratiska Kvinnoförbundet, arbeterskor och mödrar som firade sin semester på ett av Kvinnoförbundet (MNDSZ) ägt semesterhotell alldeles i närheten av vårt. Kvinnorna berättade för oss om sitt arbete, sina framgångar, sina erfarenheter och planer. Det var samma saker vi fick höra av de ungerska kvinnorna var vi än kom i kontakt med dem, på fabrikerna, i matsalarna, biblioteken, på gatan, på restaurangerna. Dessa kvinnor uttryckte alla ungerska kvinnors tankar när de yttrade:
”Nu har dörren öppnats för oss kvinnor, vi kan själva välja vårt yrke, studera och bli vad vi vill. Vi har samma lön som våra manliga kamrater. Vi kan fostra våra barn till fria människor, våra döttrar och söner kan studera det de har håg och fallenhet för. Skillnaden mellan förr och nu är stor och ingen av oss vill ha det gamla tillbaka”.
Alla kvinnor vi talade med bad oss intensifiera vår kamp för freden. ”Freden är grunden för all vår lycka” det var ord vi ofta hörde.
Jag vill sluta denna lilla skildring med de ord som en kamrat vid ett tillfälle yttrade: ”Kära kamrater, ni hjälper oss i vårt uppbyggnadsarbete när ni kämpar för freden i edra länder, liksom vi vill göra allt för att hjälpa er i den kamp ni för för en bättre framtid i ert land”.
Detta var ju inte blott ord, det är sanning. Tillsammans bygger vi alla fredsälskande människor av olika språk och nationaliteter freden på jorden. Vi kamrater som haft glädjen att få se Ungern och lärt känna dess folk, vi har blivit styrkta i denna förvissning.
Gunvor Grönqvist
FOTNOT: Denna artikel från 1951 får stå som exempel på den typ av ”utrikesjournalistik” som förekom i Ny Tid på 1940- och 1950-talen. 1945 hölls val i Ungern, där det nationalkonservativa agrarpartiet Oberoende småbrukarpartiet fick 57 % av rösterna och kommunistpartiet 17 %. Sovjetunionen, som då hade drivit ut nazisterna, och i samma veva ockuperat Ungern, ignorerade valresultatet och tillsatte en Sovjetvänlig regering. 1949 hade så gott som all opposition nedtystats eller drivits ur landet, och den Ungerska folkrepubliken utropades. Dalsbrukssocialisten Gunvor Grönqvists rapport från Ungern 1951 nämner naturligtvis inget om detta, utan förtäljer endast hur fantastiskt livet under det kommunistiska styret är. Grönqvist rapporterar antagligen fullt ärligt det hon upplevt under sin resa, och texten är ett belysande exempel dels på den tidens socialisters blåögda ovetskap om Sovjetkommunismens mörka sida, och på det naiva freds- och jämlikhetsideal som drev många av de västeuropeiska socialisterna. En annan sak är sedan naturligtvis att socialismen de facto på många sätt innebar en tid av emancipation för kvinnor i de östeuropeiska länderna. Ingress och digitalisering: 24.5.2017.
