En stor man i Finlands arbetarrörelse

av Ny Tid

80 år sedan Yrjö Sirolas födelse

Yrjö Sirola föddes 8 november 1876 i Pikis, där hans far var präst. Oaktat sin härkomst var han en revolutionär, en arbetarsklassens man. Anspråkslös för egen del, ägnade han hela sitt liv och arbete åt den finländska arbetarrörelsen. Han var en varmhjärtat kämpe [sic] och en klartänkt marxist.

Till arbetarrörelsens led

Yrjö Sirola stiftade redan under skolåren bekantskap med marxismen genom att studera Marx, Engels m.fl. och blev sålunda anhängare av arbetarrörelsen. Sin egentliga verksamhet där började han 1904 som redaktör vid Kansan Lehti i Tammerfors. Han var en funktionär som litade på arbetarna, hängiven och skicklig. Han skydde aldrig de uppgifter i organisationsarbetet som förefaller obetydliga. Snart fick han de mest mångskiftande förtroendeuppdrag. Han skrev och talade till arbetarna, lärde och organiserade dem. Under storstrejken 1905 fungerade han i Tammerfors som strejkkomiténs sekreterare och blev genom sin verksamhet känd och erkänd som arbetarkämpe, inte bara i Tammerfors utan också på den vida landsbygden.

Som partisekreterare

Oföretagsamheten hos soc.dem. partiets ledning i Åbo väckte skarp kritik bland arbetarna. Partiet hade vuxit under storstrejken och ställts inför nya uppgifter. Därför sammankallades i slutet av 1905 en extraordinarie partikongress i Tammerfors. Yrjö Sirola vann genom sitt klara och säkra framträdande mötesdeltagarnas förtroende och kongressen invalde Sirola i partistyrelsen, som utsåg honom till partisekreterare.

För arbetarnas ofördunklade klasskamp

På partikongressen i Uleåborg 1906 framträdde Yrjö Sirola och O.V. Kuusinen som konsekventa försvarare av den ofördunklade klasskampsprincipen. På grund av Sirolas energiska verksamhet som partisekreterare ansåg kongressen det självklart att han skulle återväljas till posten, men Sirola hade andra planer och avsade sig uppdraget. Till medlem av partistyrelsen valdes han med högsta röstetal.

Efter att ha lämnat partisekreterarposten verkade Sirola som redaktionssekreterare vid tidningen Työmies. Han valdes till medlem av den första enkammarriksdagen, där han arbetade som medlem av flera utskott och ram ordförande för soc.dem-gruppen. I riksdagen förde han en seg kamp för kraven i partiets valprogram. 1909 flyttade han till Amerika, där han verkade som ledare för ett arbetarinstitut.

Efter att före första världskrigets utbrott 1914 ha återvänt till hemlandet började han igen vid Työmies — som utrikesredaktör och redaktionssekreterare och valdes 1916 till medlem av partistyrelsen. Då Tokoisenaten bildades efter revolutionen Ryssland 1 mars 1917 hörde Sirola till dem som absolut motsatte sig deltagande den borgerliga regeringen. I denna sak hänvisade han till uleåborgkongressens avvikande beslut i frågan. På partikongressen 1917 inledde Sirola tillsammans med K.H. Wilk diskussionen i frågan om partiets inställning till den internationella socialdemokratin. På partikongressen i november 1917 höll Sirola på arbetarnas oeftergivliga klasskamp. Han förklarade att borgarna beväpnat sig för att tillvålla sig övertaget framåt. Han ansåg det dåligt att vissa partimedlemmar hade börjat frukta massornas revolutionära verksamhet.

Då revolutionen på grund av borgerskapets väpnade angrepp utbröt i januari 1918 blev Sirola utrikesansvarig i revolutionsregeringen. Trots denna sin uppgift stod han i intim kontakt med massorna, han talade till rödgardisterna och arbetarmassorna, entusiasmerade och uppmuntrade arbetarna. Då folkdelegationen i klasskrigets slutskede flyttade till Viborg, flyttade Sirola till ”finlandskomitén” i St. Petersburg.

I Sovjetunionen

Sirola skrev: ”Vi finländska revolutionärer, som tillsvidare undergått döden och som nu beträder landsflyktens törnbeströdda stig, vi är skyldiga vårt liv åt arbetarklassens kamp.”

Denna sin övertygelse förverkligade han intill sin död. Trots att han blev varmt fäst vid Sovjetunionen och sovjetfolkets kamp för att försvara revolutionens vinningar och bygga socialismen, glömde han aldrig Finland. Han bedömde allvarligt det gamla socdem-partiets brister och svagheter och omfattade entusiastiskt grundandet av Finlands Kommunistiska Parti. Han deltog i alla FKP:s kongresser och konferenser som hölls under hans livstid. Tillsammans med O.V. Kuusinen var han den ledande kraften i FKP. Han deltog aktivt i bedömningen av partiets uppgifter och fattandet av dess beslut. Han intresserade sig ständigt för partiets och den finländska arbetarklassens sak. Han talade oförtrutet om de finländska arbetarnas enhet som förutsättning för arbetarklassens seger, han betonade partiets ansvar vid skapandet av denna enhet.

Yrjö Sirola såg sitt livs lycka i arbetet för Finlands arbetarklass. Han var övertygad om att arbetet inte är fåfängt, utan att socialismen, garantin för folkets framtid, genom arbetarklassens samfällda kraft är inom räckhåll också för Finland och att rodnaden av dess gryende enhet redan skimrar över Finlands himmel.

Red

Fotnot: Yrjö Sirola var en av de centrala gestalterna för genomdrivningen av SDP:s revolutionsförsök, som bidrog till inbördeskrigets start 1917. Tillsammans med bl.a. Otto Ville Kuusinen och Kullervo Manner grundade Sirola Finlands Kommunistiska Parti i Moskva 1918, och hörde länge till dess största påverkare. I Moskva arbetade Sirola på 1920-och början av 1930-talet inom Kominterns högsta beslutsfattande skikt, och skolade finländska kommunister i den så kallade Leninskolan. Tillsammans med Kuusinen förde han länge en maktkamp inom FKP mot dess långvariga ordförande Kullervo Manner, som avsattes 1935. Sirola var en aktiv författare av politisk litteratur, och översatte också bl.a. August Strindberg, Karl Kautsky, Marx och Lenin till finska. Under sina sista levnadsår led Sirola av paranoia och stressymptom, och han avled under en föreläsning i Moskva 1936. 1946 grundades Yrjö Sirola-stiftelsen, som ända fram till 1992 upprätthöll Yrjö Sirola-institutet, som utbildade finländska kommunister. Stiftelsen finns fortfarande kvar, och stöder i dag kulturverksamhet, vetenskaplig forskning, publicistisk verksamhet och forskning. Bl.a. Ny Tids 70-årsjubileumsskrift (2015) fick stöd av stiftelsen.

Artikeln ovan är antagligen ett rakt av kopierat pressmeddelande från FKP. Digitalisering: 17.6.2017. 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.