Yoon Seok-Youl, som tillhör det konservativa Folkets maktparti, är Sydkoreas tillträdande president. Han vill sänka skatten på vinst vid försäljning av bostad för innehavare som äger flera hem och har sagt att Nordkorea är Sydkoreas främsta fiende. En tvärvändning i inrikes- och utrikespolitiken står för dörren.
Korruptionsanklagelser
Efter 26 års militärstyre fick Sydkorea sin nuvarande författning 1988. Politiken har alltid varit relativt polariserad, men den gångna valkampanjen har varit den smutsigaste, konstaterar flera inhemska politiska kommentatorer.
Under den avgående presidenten Moon Jae-Ins (Demokratiska partiet) tid vid makten har man kunnat se ett moget politiskt ledarskap och en mer dynamisk politik. Det senare i och med att president Moon och Demokratiska partiet trots starkt motstånd från den konservativa oppositionen har fått igenom en ny vallag, som innebär att åldern för de röstberättigade sänkts från 19 till 18 och att mindre partier har större chans att ta plats i parlamentet – genom ändrad fördelning av mandat på proportionell basis. Man har även kunnat se brister i politiskt ledarskap, till exempel när justitieministern, med presidentens stöd, avsatte riksåklagaren Yoon Seok–Youl, efter att Yoon blivit anklagad för korruption och en parlamentarisk kommitté kommit fram till att riksåklagaren Yoon blockerat interna utredningar, låtit övervaka och utöva påtryckningar på domare samt läckt information till pressen.
Yoon Seok–Youl blev återinsatt på posten som riksåklagare efter att domstol slagit fast att en parlamentarisk kommitté inte är rätt instans att avgöra om ett brott har begåtts, och därmed inte rätt att avsätta riksåklagaren. Huruvida anklagelserna är korrekta är ännu inte utrett av rättsväsendet. Yoon lämnade dock riksåklagarämbetet kort efter att han blivit återinsatt, tillkännagav sin kandidatur till presidentposten och blev kort därefter vald till det konservativa Folkets maktpartis kandidat i presidentvalet.
Starkt grepp om den politiska offentligheten
Därtill har president Moons och Demokratiska partiets senfärdiga agerande gällande skenande bostadspriser – till följd av utbredd spekulation och korruption på fastighetsmarknaden – lett till att partiet förlorat många väljares förtroende. Och det faktum att presidenten och Demokratiska partiet har undvikt alla frågor som rör hbtqi – för att inte förlora stödet från partiets väljarbas – har lett till att partiet mist många unga väljares stöd.
Allt detta till trots har det konservativa Folkets maktparti och det liberala Demokratiska partiet – de två äldsta partierna – fortfarande ett starkt grepp om den offentliga politiska debatten och väljarna. Yoon Seok-Youl, som tillhör Folkets maktparti, hade en klar ledning i början av presidentvalskampanjen, men i mitten på december hade både Yoon och Demokratiska partiets kandidat Lee Jae-Myung kring 35,5 procent av väljarstödet, följt av Rättvisepartiets kandidat, Sim Sang-Jung, som hade kring 4,4 procent.
Det finns unga väljare som har lagt sin röst på någon av de två äldsta och största partierna, särskilt unga män har attraherats av den konservativa presidentkandidaten Yoons retorik. Det finns även en ansenlig mängd unga väljare som har tagit avstånd från de två största partierna. Enligt flera inhemska statsvetare gäller det i synnerhet unga kvinnor, bland vilka många anser att de två partiernas presidentkandidater har framhävt patriarkala värderingar för att vinna mäns röster.
Sydkorea och #metoo
I december samlades kvinnor utanför Folkets maktpartis och Demokratiska partiets högkvarter i Seoul för att få partierna att upphöra med ”populistisk politik som tar avstamp i anti-feminism”. Demonstrationerna spreds snabbt till andra stora städer, efter presidentkandidat Yoon hade sagt att han, om han blir president, kommer lägga ned Jämställdhets- och familjeministeriet och se till att straffet för förtal ska höjas för anklagelser om sexuellt våld. På sociala medier skrev de protesterande att ”Yoon förstår mycket väl att han eldar på kvinnohatet i syfte att vinna presidentposten”.
Sexuella trakasserier är ett utbrett fenomen i Sydkorea. Män, kvinnor och barn utsätts för sexuella verbala och fysiska trakasserier av framför allt män – i skolan, på arbetsplatsen, i kollektivtrafiken… Även sexuellt våld är ett utbrett fenomen, det är vetenskapligt belagt. En stor majoritet av dem som blivit utsatta för sexuella trakasserier och / eller sexuellt våld gör aldrig en anmälan, varken till arbetsgivaren eller polisen, eftersom en anmälan – trots flera lagändringar och nya riktlinjer i spåren av #MeToo – sällan leder till någon annan förändring än att anmälaren / den som har blivit utsatt anklagas för att vara överkänslig och / eller svår att samarbeta med. Och den som gör en anmälan utsätts allt oftare för en motanmälan.
Både Yoon Seok-Youl och Lee Jae-Myung tog avstamp i ”rättvisa” i sin retorik, men ingen av dem har uttalat en plan för arbete mot sexuella trakasserier och sexuellt våld. De ledande presidentkandidaternas tillkortakommanden stannade dock inte därvid.
Tvivelaktigt rättvisepatos
Den tillträdande presidenten Yoon Seok-Youl har, som nämnts tidigare, under sin tid som riksåklagare anklagats för både det ena och det andra. Bland annat för korruption – att efter att ha tagit emot mutor anklagat president Moons första justitieminister, Cho Kuk, för att ha använt familjens kontakter för att få sin dotter antagen vid en elitskola.
Cho blev frikänd på alla punkter men valde att avgå från sin post som justitieminister, efter att det framkommit att hans maka hade förfalskat intyg åt deras dotter utan hans vetskap. Men varken anklagelser om korruption eller frikännandet av Cho rubbade Yoons retorik. Som presidentkandidat upprepade Yoon Seok-Youl månad efter månad att han är den enda kandidaten som kan ”städa rent från falskt spel och privilegier genom att upprätta ett rättvist system”. I mitten på december fick Yoons hårdföra linje dock ett abrupt slut. Då framkom att Yoons maka har förfalskat en akademisk utmärkelse för deras dotters räkning, med andra ord gjort ungefär det som Yoon, i sitt ämbete som riksåklagare, anklagade dåvarande justitieministern Cho för att ha gjort. De framlagda bevisen fick den konservativa presidentkandidaten att tona ned sina kärnfrågor lag och rättvisa, men det kunde inte hjälpas, en skandal var redan ett faktum. I början på januari visade fyra opinionsmätningar att presidentkandidaten Lees ledning över Yoon var mellan 1,7 och 9,7 procentenheter.
Yoon Seok-Youl lyssnade inte på de partikamrater som ville att han skulle lämna kandidaturen. Istället bad han om ursäkt och bytte ut hela sin kampanjstab. Två veckor senare visade fyra opinionsmätningarna att Yoon och Lee hade lika stort stöd, kring 35 procent vardera, och så jämnt har det varit in i det sista. Yoon Seok-Youl tillträder posten som Sydkoreas president med 48,56 procent av väljarstödet, följt av Lee med 47,79 procent. En tvärvändning i inrikes- och utrikespolitiken står för dörren.
Hårdare tonläge mot Nordkorea
Yoon säger sig vilja förenkla skattesystemet för att stabilisera bostadsmarknaden. Målet är att göra det lättare för ägare av flera hem att sälja en bostad. Det vill säga sänka skatten på vinst vid försäljning av bostad för de allra rikaste. Han vill också förmå den privata sektorn att bygga fler hyresrätten. Vilka politiska styrmedel Yoon ska tillämpa för att få den privata sektorn att bygga fler hyresrätten har han låtit vara osagt.
Yoon har även klargjort sin ställning i frågor som rör försvar, säkerhet och fred på den koreanska halvön. Den tillträdande presidenten kommer, enligt egen utsago, ha separata möten med USA:s president Joe Biden, Japans premiärminister Fumio Kishida, Folkrepubliken Kinas ledare Xi Jinping och Nordkoreas ledare Kim Jong-Un. I den ordningen. Han vill stärka det militära, ekonomiska och diplomatiska samarbetet med USA och bland annat återuppta de militära övningar som varit vilande under presidenten Moons tid. ”Moons och Demokratiska partiets fredprocess för den koreanska halvön har misslyckats fullständigt”, enligt Yoon. I ett inlägg på sociala medier den 14 januari går den tillträdande president Yoon längre än så. Han skriver: ”Vår främsta fiende är Nordkorea”.
Första gången som den formuleringen skrevs in i Sydkoreas försvarsstrategi var 1995 – under president Kim Youn-Sam, som använde ”främsta fiende” som ett led i att vinna folkets stöd för en större försvarsbudget. 2004 ersattes ”främsta fiende” med ”ett direkt militärt hot” och ”Nordkorea är ett militärt hot”, och 2008 ändrades det i sin tur till ”ett direkt och allvarligt hot”. I president Moons försvarsstrategi, 2018, ändrades formuleringen helt och hållet. Liksom många andra länders regeringar valde president Moons att inte peka ut ett specifikt land som ett hot, eftersom det anses vara kontraproduktivt och inte i nationens intressen. I den, fortfarande gällande försvarsstrategin, står det ”Sydkoreas försvarsmakt ser som sin fiende de enheter som hotar Sydkoreas territorium, bryter mot Sydkoreas suveränitet samt hotar sydkoreanska medborgare och eller sydkoreansk egendom”.
Med andra ord skiljer sig den tillträdande presidenten Yoons ställningstagande i frågor som rör fred och stabilitet på den koreanska halvön markant från den avgående presidenten Moons och Demokratiska partiets balansakt att hålla både USA:s politiska ledning och den kinesiska statsmakten nöjd, genom att ha ett jämförelsevis begränsat militärt samarbeta med USA, bygga egna robotmissiler istället för att köpa dem från USA samt vidmakthålla goda relationer med Kina genom att stärka den bilaterala handeln och inte öppet kritisera statsmakten för brott mot mänskliga rättigheter.
Till saken hör även att den avgående presidenten har sagt att Sydkorea ska ansluta sig till EU:s sanktioner mot Ryssland. Med tanke på att den tillträdande presidenten vill stärka det militära, ekonomiska och diplomatiska samarbetet med USA torde han föra detta initiativ i hamn.
Demokratiska partiet har 163 mandat i den lagstadgande församlingen, tillsammans med stödpartiet Tillsammans medborgare har de 180 av parlamentets 300 platser. Folkets maktparti har 103 mandat och dess stödparti har 19. Detta gäller fram till våren 2024, då nästa parlamentsval ska hållas. Sydkoreas president har stor makt, men inte desto mindre kommer det konservativa partiets Yoon Seok-Youl och hans regering möta omfattande motstånd när de ska genomföra sin politik under Yoons första två år på presidentposten.