Striden om Sydkoreas framtid fortsätter. President Moon Jae-Ins svepande reformer för att få bukt med den omfattande politiska korruptionen möter på hårt oppositionsmotstånd. Och tiden håller på att ta slut för presidenten, vars mandat går ut nästa år.
Välta möbler, handgemäng och skrikande konservativa parlamentsledamöter. Det var i december 2019 och ett i raden av försök från den konservativa oppositionen att stoppa den lagstiftande församlingen från att ta beslut om att reformera rättsväsendet.
Sedan 2016, då Sydkorea skakades av massdemonstrationer mot korruption som avsatte president Park Geun-Hye, har anklagelser om korruption inom åklagarmyndigheten, statsapparaten, lagstiftande församlingen och nuvarande regeringen avlöst varandra.
I syfte att sätta stopp för den politiska korruptionen har president Moon Jae-In (liberala Demokratiska partiet) sökt en bred uppgörelse gällande reformering av rättsväsendet, men den hårda striden om landets utveckling fortsätter. Den konservativa oppositionen hävdar att presidenten och Demokratiska partiet vill politisera rättsväsendet, och har liksom i frågan om ekonomiska reformer (se Ny Tid 4/2019) obstruerat det parlamentariska arbetet och därmed hindrat presidenten och Demokratiska partiet från att genomföra sin politik.
I höstas fick partiet nog. Sedan parlamentsvalet 2020 (se Ny Tid 4/2020) har Demokratiska partiet egen majoritet i den lagstiftande församlingen och således vind i seglen för att genomföra den politik som presidenten och partiet gått till val på.
I december 2020 satte parlamentet förhalningsmanövern filibuster ur spel och röstade för en reform av polismyndigheten, säkerhetstjänsten och, inte minst, åklagarmyndigheten. Åklagarmyndigheten har anklagats för korruption och maktmissbruk, både i sitt uppdrag att utreda och att väcka åtal. Myndighetens befogenheter kommer att bli färre, bland annat kommer merparten av dess utredande uppdrag att läggas hos polismyndigheten. Åklagarmyndigheten kommer även att förlora uppdraget att utreda och åtala åklagare, domare, politiker och högre statliga ämbetspersoner. För dessa ärenden ska en ny myndighet inrättas. President Moon anser att ”de brott som bland annat åklagare och domare anklagas för bör handläggas av en annan instans än den myndighet de arbetar för”.
Bråttom med reformer
Mandatperioden för en president är fem år och personen kan inte väljas om. Moon Jae-Ins mandat går ut 2022. Det är med andra ord bråttom att genomföra hans och Demokratiska partiets politik. Om presidentposten vid nästa val går till en konservativ kandidat kommer Demokratiska partiet få svårt att genomföra sin politik, trots egen majoritet i parlamentet.
Strax innan den lagstiftande församlingen röstade för en omorganisation av rättsväsendet beslutade justitieministern Choo Mi-Ae att suspendera riksåklagaren Yoon Seok–Youl. En parlamentarisk kommitté har kommit fram till att riksåklagaren bland annat blockerat interna utredningar, låtit övervaka och utöva påtryckning på domare samt läckt information till pressen. Riksåklagaren Yoon, som omfamnas av det konservativa blocket och ses som en stark kandidat i presidentvalet 2022, har länge anklagats för politisk partiskhet. Senast för att med hjälp av falska anklagelser och åtal ha fått Cho Kuk, president Moons första justitieminister och chefsarkitekt bakom nämnda reformer, att avträda posten.
Cho Kuk är frikänd på alla punkter, men praxisen att väcka åtal trots att bevis saknas oroar demokraterna i parlamentet. Justitieministern har därför lovat att åklagarmyndigheten framgent inte ska kunna missbruka sitt uppdrag att väcka åtal, och att reformerna kommer säkerställa att mänskliga rättigheter skyddas. Det sistnämnda med anledning av att mänskliga rättigheter skyddas i grundlagen, men att det under de två föregående presidenterna har skett systematiska kränkningar av dem, framför allt i arbetslivet.
Omorganisationen av polismyndigheten är redan igång. Arbetskommittéer som ska bygga upp en struktur av autonoma enheter på lokal och regional nivå har inlett sitt arbete. Enligt den nytillsatta chefen, Kim Chang-Yong, ska ”polisens nya nationella utredningsinstans ta myndighetens utredande arbete till nästa nivå”. Kim lovade även att öka transparensen genom att göra mer av polisens arbete offentligt och fler av myndighetens beslut offentliga.
Men kort efter att justitieministern, med presidentens godkännande, hade suspenderat riksåklagaren ogiltigförklarades beslutet av domstol. Presidenten bad då om ursäkt för ”röran”, sade att han ”respekterar domstolsbeslutet”, och riksåklagaren Yoon fick återuppta sitt arbete. Nu anklagar den konservativa oppositionen presidenten och Demokratiska partiet inte endast för ”politisering av rättsväsendet”, utan även för maktmissbruk. Samtidigt varnar flera parlamentsledamöter från Demokratiska partiet, för ”det stora antalet politiska beslut som avgörs i domstol” och vill se riksåklagaren ställd inför riksrätt.
President Moon Jae-in
Långt kvar till paradigmskifte
Sydkorea är världens tolfte största ekonomi, men viktiga demokratiska funktioner har ännu inte fått fäste. Om det går som president Moon och Demokratiska partiet önskar kommer reformerna att resultera i ett paradigmskifte. Som ett led i att stävja den utbredda korruptionen har president Moon dessutom lovat att benåda färre antal personer som är dömda för ekonomiska brott och korruption. Det kan bli en jämförelsevis lätt match, men att få bukt med maktmissbruket och korruptionen inom statsapparaten och rättsväsendet, samt rensa upp i och sätta stopp för politikers nära och icke-transparanta samarbete med ledarna för landets konglomerat (som Samsung, Hyundai, LG, SK Group och Lotte) kommer att ta tid. Korruption och maktmissbruk är inte endast djupt rotade fenomen inom alla områden och på alla nivåer inom rättsväsendet, utan även satt i system av högsta politiska instans sedan Park Chung-Hees tid vid makten.
Park gjorde karriär inom den sydkoreanska armén, ledde en statskupp som avsatte den demokratiskt valda regeringen 1961, valdes formellt till president 1963 och styrde med järnhand tills han blev mördad 1979 av underrättelseofficeren Kim Jae-Gyu. Folk i gemen och många inom militären och underrättelsetjänsten, som var väl insatta i diktatorns illegala operationer, var missnöjda med hur Park Chung-Hee (far till den avsatta presidenten Park Geun-Hye) ledde landet.
Den förrförra presidenten, Lee Myung-Bak (konservativa Saenuri-partiet), är visserligen åtalad för olaga tvång, maktmissbruk och korruption, och hittills dömd till 17 års fängelse för korruption – bland annat för att ha gått konglomeratens ärenden och gett Underrättelsetjänsten order om att obstruera arbetet för landets största fackförbund. Och den förra presidenten, Park Geun-Hye, från samma parti, fick den 14 januari 2021 sin slutgiltiga dom: sammantaget 22 års fängelse för korruption – bland annat för att ha tagit emot mutor från Samsung Group. Men den mördade Park Chung-Hee är en konservativ ikon och konglomeraten – som sedan hans tid är vana att styra landet tillsammans med den politiska toppen – vill inte endast behålla sitt inflytande över landets ekonomiska utan också dess politiska utveckling. Konglomeraten har således mycket att förlora om de politiska besluten varken kan förhalas/stoppas i den lagstiftande församlingen, eller förhalas med hjälp av åtal/stoppas genom domstolsbeslut.
Presidentmakten också under lupp
Det räcker dock inte med mer transparens och en reformering av rättsväsendet. Sydkorea har varit demokratiskt sedan grundlagsändringen 1988 som stärkte parlamentets makt, men en stor del av makten ligger fortfarande hos presidenten och presidentens rådgivare har inte sällan varit mer inflytelserika än ministrarna i regeringen. Enligt statsvetare och jurister vid Folkets solidaritet för demokrati och delaktighet, den tongivande bland de 16 icke-statliga organisationerna som ledde massprotesterna 2016, krävs också en ändring av konstitutionen – för att minska presidentens makt. De anser att ”samma mönster av maktmissbruk och korruption kommer att upprepas så länge presidenten är allsmäktig”.
Kanske kommer president Moon Jae-In och Demokratiska partiet försöka att hålla även detta löfte från valkampanjen och minska presidentämbetets makt, samt möjliggöra för två mandatperioder på fyra år, som Moon Jae-In också gick till val på.
