Värttinä har varit med och komponerat jättemusikalen Lord of the Rings som nyligen hade världspremiär i Toronto. Jan Gardberg träffade två av de entusiastiska kompositörerna i Helsingfors.

Musikalen Lord of the Rings (Sagan om ringen) är historiens största teaterproduktion, åtminstone enligt marknadsföringen på projektets officiella hemsida, premiären var i februari. När jag träffade två av medkompositörerna, Mari Kaasinen och Antto Varilo från finska Värttinä i Helsingfors i början av december, hade de inte omfattningen helt klart för sig.

– Det har talats om ”en av de största”, men jag vet inte hur man räknar sånt där. Kanske det stämmer, budgeten har nog vuxit hela tiden, säger Antto Varilo, med ett roat leende.

Matthew Warchus regisserar musikalen. Under översyn av Christopher Nightingale(tidigare arrangör och dirigent för Andrew Lloyd Webber) har Värttinä skrivit musiken i samarbete med Bollywood-jätten A.R. Rahman.

– Rahman är en trevlig kille, men mycket upptagen, han kan ha fem filmprojekt på gång samtidigt. Och han jobbar helst i sin egen studio i Chennai (i Indien, tidigare Madras, reds. anm.), så vi har egentligen inte just haft några sessioner av det slag där vi alla suttit i samma rum och komponerat tillsammans.

A. R. Rahman är Indiens populäraste kompositör och kallas Asiens Mozart. Han har sålt fler skivor än Madonna. Andrew Lloyd Webber har hyllat honom som ett musikaliskt geni och Rahman skrev musiken till den Webber-producerade musikalen Bombay dreams från år 2000.

– Det material han skickat oss har varit helt lysande. Och när vi sedan kört det genom vår Värttinä-mangel, så har vi nog fått med en hel del egna kryddor och idéer vad gäller arrangemang. Det har varit ett slags musikaliskt bollkastande, av och an, i form av noter och filer vi skickat varandra.

Värttinä har gjort spännande, mångfacetterad och ofta experimentell musik med rötter i den egna etniska traditionen i dryga två årtionden nu. När gruppen först slog igenom stort i Finland med Oi Dai-skivan 1991 lät den lite som en finsk version av The Pogues – snabba, energiska och trallvänliga folklåtar framfördes med en rejäl dos pondus, attityd och humor, och en bitskhet som ibland förde tankarna till punken.

 

Sedan dess har man omskapat sin musik så många gånger, att det är praktiskt taget omöjligt att längre på något uttömmande sätt definiera den. Influenser från Balkan, jazz och rock blandas med de ursprungliga rötterna i karelsk folkmusik och det finska folkeposet Kalevala.

– Numera säger jag bara att vi spelar Värttinä-musik, konstaterar Mari Kaasinen, en av tre ursprungsmedlemmar.

– För det är helt omöjligt att kategorisera den. Men det finns människor som känner igen vår stil från de första takterna av en låt de hör. Värttinä har funnits i tjugotre år, vilket är en lång tid. Man måste förnya sig, det är ingen idé att återskapa den tradition som redan finns. Vi för hellre traditionen vidare genom att förnya den. Rätt få recensenter klassar oss längre som folkmusik. Ibland talas det om världsmusik, ibland finns vi bland jazz, rock eller klassiska skivor.

Den nya skivan Miero (utstött / tiggarstråt) blandar mörkare och mer experimentella tongångar med poppigare dito, lite funk och rock och naturligtvis de mer traditionellt folkliga Värttinä-elementen. Delvis har skivan enligt Antto Varilo påverkats av arbetet med musikalen.

– Vi har lärt oss att skriva stora mängder musik och sedan välja vad vi använder. Vi har skrivit sjuttiofem låtar till musikalen och till Miero skrev vi fler låtar än någonsin förr, trettio stycken, av vilka tretton användes. Och där kunde ha funnits material för en mer traditionell Värttinä-skiva, med mer bekanta melodier. A capella-låten Eerama på skivan skrevs ursprungligen för musikalen, men används inte i den, så vi fick lov att använda den.

– Vi har tidigare gjort experimentella låtar som Äijö, och nu går vi kanske modigt vidare lite i den riktningen. I och med musikalen har jag vant mig att tänka mer visuellt, att sångerna mera än tidigare ska fungera också som starka berättelser.

En ballad som Mataleena på den nya skivan låter i mina öron mera som en modern finsk poplåt än som  Värttinä.

– Mataleena är en berättelse direkt från Kalevala, fast jag sedan ändrat på den lite. Alla texter jag skrivit bygger fortfarande på Kalevala, säger Mari.

– Men texterna är kanske inte lika glättiga som förut, så de verkar kanske annorlunda just därför. Alla melodierna fanns till före texterna, så de texter jag skrivit har påverkats av stämningen i musiken, som blivit mer allvarsam. Det är ju också intressantare för en själv, att inte alltid skriva glada texter om att flörta med killar, utan att få med lite mera djup.

Att kombinera och balansera mellan olika visioner, och att få det att fungera inom ramarna för en stor mainstream-musikal, är inte nödvändigtvis helt lätt. Värttinä har tvingats tänka i andra banor än vanligt.

– I en musikal finns så många andra element än enbart musiken – vad som händer på scenen just då, allt måste fungera som en helhet. Vissa av de val som gjorts kring musiken kommer vi antagligen att förstå helt och hållet först när vi ser helheten vid premiären, säger Antto Varilo.

– Det har utan vidare funnits stunder då jag kompromissat, helt enkelt för att få saker att löpa undan. När någon låt jag tyckt varit bra skickats tillbaka för tionde gången för att vi skulle skriva om den ännu en gång, har jag för all del försökt tänka i den sortens banor Rahman gör, och på prov skrivit melodier av ett slag som kanske inte hade platsat på en Värttinä-skiva. Och så har låten gått igenom i den formen. Utan kompromisser hade vår och Rahmans musik utgjort två motpoler utan så värst mycket beröringsytor och det hade inte fungerat.

– Men det har inte handlat om kompromisser som känts fel. I en stor grupp som Värttinä vänjer man sig att jämka mellan olika viljor och idéer.

Lingvisten och folkloristen Tolkien blev i tiderna fascinerad och inspirerad av både Kalevala och det finska språket. Finskan lär ha legat som grund för alvernas språk i hansRingen-trilogi. Intressant nog var teamet bakom musikalen inte medvetna om det när man bad Värttinä medverka. Istället var det de ondskefulla tongångarna i Värttinä-låtenÄijö som man föll för.

Men vad kan man tillåta sig att göra inom Värttinäs ramar?

– Det finns ju i princip inga gränser, vi har alla skrivit den musik vi skrivit och det har funnits ett slags outtalad överenskommelse om hur det ska låta. Vi är öppna för allt nytt, fast vi samtidigt är en ganska traditionell grupp vars rötter är och förblir där de är, säger Mari Kaasinen.
Aktuell med: Musiken till Sagan om ringen-musikalen som hade premiär i Toronto i februari. I början av året släpptes Värttinäs första album (Miero) på Real World Records.

Bakgrund: Värttinä (betyder spinnredskapet slända) slog igenom 1991 med sin tredje skiva och storsäljare Oi Dai. Uppföljaren Seleniko toppade den europeiska världsmusiklistan i tre månader.

Värttinä har spelat med bland andra Eliza Carthy, och i april 2004 uppträdde gruppen inför 100 000 åhörare på Hjältetorget i Budapest vid firandet av Ungerns inträde i EU.