Fakta är fakta och fiktion är fiktion och aldrig mötas de två.
Riktigt så enkelt har det väl aldrig varit, och gränserna för vad som är vetenskap och vad som är konst har under historiens gång varit föränderliga. Inte heller i dag, när allting betraktas som berättelser, kan man tala om en så strikt uppdelning. Vi står ju alla i skuld till samma gamla greker.
Personligen har jag alltid varit förtjust i de författare som på ett lekfullt sätt ger sig i kast med de vetenskapliga genrerna. Jorge Luis Borges Fiktioner och Lars Gustafssons Förberedelser till flykt är två böcker som jag brukar återkomma till och som varje gång sätter mina tankar i rörelse, och utmanar min syn på vad litteratur är och kan vara. Vill man uppfinna en ny genre skulle man kunna kalla den för vetenskapsfiktion, vilket emellertid inte ska förväxlas med science fiction. Poängen med vetenskapsfiktionen är istället att den beskriver en verklighet som skulle kunna vara möjlig. En annan verklighet som till skillnad från sf-genren, med dess rymdskepp och -varelser, inte på något uppenbart sätt bryter mot våra naturlagar och teknologiska framsteg. När Borges och Gustafssons texter är som bäst uppstår en osäkerhet kring varför det inte skulle kunna förhålla sig just så som de beskriver. Effekten blir att det overkliga plötsligt framstår som verkligt och det verkliga som overkligt.
Förvirrande? Ja, det är själva poängen.
Georges Perecs (1936–1982) Cantatrix sopranica L. och andra vetenskapliga skrifter tillhör samma släktträd som Borges och Gustafssons böcker men är av en annan art. Där Fiktioner och Förberedelser till flykt fortfarande är igenkännbara som skönlitteratur drar Perec i Cantatrix sopranica L. den vetenskapliga pastischen till sin spets. Här finns kartor, diagram, tabeller, formler, noter, appendix och referenslistor, och stilen är ofta så knastertorr och medvetet stolpig att den är omöjlig att avnjuta. Perec tar vetenskapsfiktionen till nya höjder och som lekman vet man inte alltid om det rör sig om totalt nonsens eller om det kanske finns ett korn av vetenskaplig precision i de detaljerade utläggningarna – även när det handlar om en vetenskaplig redogörelse för hur sopraner reagerar på tomatkastning.
I ett slutord skriver översättaren Magnus Hedlund följaktligen att han för säkerhets skull lämnade ett par av de översatta texterna till kvalificerade granskare inom respektive fack. ”De har själva föredragit att vara anonyma, men de ska ha ett djupt känt tack, för förslag, kritik och idéer.”
Detta är en bok som är roligare i teorin än i praktiken. En bok som man uppskattar för dess gränslöshets skull, och för att man misstänker att den kan locka fram experimentlusta och lekfullhet hos andra författare.
Nils Svensson
Georges Perec: Cantatrix Sopranica L. och andra vetenskapliga skrifter. Ramús förlag, 2011.
Övers. Magnus Hedlund.
