Att fly eller flytta

av Rainer Knapas

Rainer Knapas

Slavoj Žižek, en av de sista klassiska vänsterradikalerna i Europa (gråsprängt skägg, sammetsbyxor) brukar alltid dyka upp i världspressen när det krisar till sig någonstans. I den stora tyska liberala draken Die Zeit skriver han 24.9.2015 under rubriken ”När utopin exploderar” om flyktingströmmen till Europa.

Som utgångspunkt tar han Elisabeth Kübler-Ross och hennes klassiska fem stadier vid reaktion på akuta livskriser:

1: Oj nej, det är inte sant! – när man vägrar förstå vad som sker.

2: Ilska och vrede – när fakta inte kan förnekas.

3: Uppskjutande och förhandlingar – hoppet om att fördröja eller tunna ut sanningen.

4: Depressionen – allt är förlorat, detta är slutet.

5: Medgivande och erkännande – ingenting att göra åt, bäst att förbereda sig på allt.

Reaktionerna på flyktingkrisen i Europa och Finland har i många avseenden följt just detta schema. Skede 3 pågår, med alla försök till att tänja ut problemet i tid, genom nya kontroller, kvoter och hastigt påkomna överenskommelser mellan obestämda parter. Några i Finland har stannat kvar i skede 2, med demonstrationer, raseriutbrott och slagord mot flyktingarna.

Žižek försöker gå till roten med orsaker och verkningar. Flyktingarna är det pris vi nu får betala för den globala ekonomin. De stater som saknar entydig överhet över sina invånare – Syrien, Libyen, Irak, Libanon, Somalia, Kongo med flera – har den internationella politiken och ekonomin att tacka för sitt sönderfall. Vissa av dem, som Libyen och Irak, uttryckligen intervention av främmande makter. Žižek tvekar inte att peka ut USA:s angrepp på Irak som den viktigaste orsaken till IS framgångar. Mycket riktigt, the international community har tämligen förstrött åsett barbariet och förstörelsen av Palmyra.

En annan grupp som skapar en ny folkvandring är miljonerna av rättslösa arbetsmigranter (”gästarbetare”), som bland annat står bakom Saudiarabiens och arabemiratens bländande skyskrapor, Formel 1-banor och Guggenheimmuseer. Med Žižek kan man fråga sig, varför inte dessa världens erkänt rikaste länder tar emot muslimska flyktingar?

Flyktingarna och arbetsmigranterna kommer att följa oss långt in i framtiden, och deras nomadiserande livsform ställer helt nya krav på de gamla socialstaterna i Europa. ”Flyktingar” är som ord och begrepp alldeles misslyckat och för bibliskt-moraliskt för dagens behov. ”Flyttare”, migranter, är kanske bättre för att karakterisera det som sker: den fria globala cirkulationen av kapital, varor och tjänster har flyttats över till själva människorna. Människornas migration är en ny, växande internationell handelsvara som omsätter miljarder. Inga resebyråer, sandstränder och hotellerbjudanden här, utan ren utsugning.

Den internationella, nomadiserande arbetande nya underklassen har redan länge funnits i mindre skala i Europa. I Finland har vi småningom blivit vana vid de estniska byggjobbarna, de ukrainska jordgubbsflickorna och de thailändska (!) bärplockarna, som lever i containrar vid skogsvägarna.

Žižeks slutsats blir att de europeiska staterna snabbt borde avancera till det femte skedet i krishanteringen och skapa ett gemensamt kontrollnätverk med lika villkor för alla länder och för alla flyktingar, också när det gäller att följa lagar och normer.

”En välordnad polisstat” var på 1800-talet ett positivt statsteoretiskt begrepp. En stat med gränser, lagbunden ordning, övervakning av skattebetalande medborgare, militärväsende, kyrka, domstolar – hela den klassiska samhällsläran ännu på 1900-talet. Frågan är om denna typ av stater närmar sig sitt slut.

Rainer Knapas
är konst- och kulturhistoriker

Foto Sara Prestianni/noborder network.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.