Helen Korpak är ena halvan av redaktionen för den nya konsttidskriften Traum Noir. Hon blev trött på de kommersiella gratistidningarna och beslöt sig för att starta en egen.

– Dels beror det väl ganska mycket på att min generation blivit så tvångsmatad med karriärspropaganda att många börjat sträva efter att skapa något eget, något konkret.

Så svarar Helen Korpak på frågan om varför det är en sån blomstringstid för nya tidskrifter för tillfället. Fotografistuderanden Korpak har tillsammans med sin kompis Antton Nuotio, som studerar grafisk design, startat tidskriften Traum Noir, vars första nummer såg dagens ljus för några veckor sedan. I Traum Noir kan unga oetablerade konstnärer, skribenter och fotografer från hela världen få sina alster publicerade.

– Traum Noir är ett semi-ideologiskt försök att föra fram icke-etablerade konstnärer och åstadkomma en lyxig gratistidning, lite som en minikonstbok. Tanken är att den ska vara gratis, men utan reklam, den är icke-kommersiell och så ska den förbli. Vi aktar oss också för att göra den till en ego-portal för redaktörerna, därför har vi inga av våra egna verk med i första numret. Den ska vara öppen för alla och lättillgänglig.

Korpak och Nuotio inledde arbetet med tidskriften genom att på nätet efterlysa verk av olika konstnärer, bland annat via sina egna och andras bloggar, samt via fotosidan flickr och andra sociala nätverk. Dessutom tog man kontakt med olika konstnärer för att be dem om tillstånd att publicera verk i Traum Noir. Mottagandet var överväldigande och över 200 bidrag kom in, varav ett tiotal finns med i tidskriften. I det första numret är fotokonsten dominerande, men med finns också ett antal oljemålningar, teckningar och några kåserier och noveller. Är man från tidigare bekant med Korpaks fotografi, kan man konstatera att stilen nog är bakgrundskrafterna trogen. Bilderna är matta, allvarliga och stämningsfulla, med den kännspaka självutlämnande sprödhet som har utmärkt mycket av undergroundfotokonsten det senaste decenniet. Hipsterfoto, skulle kanske någon kalla det.

– Jag hoppas det finns något för alla i tidskriften, men säkert har våra egna preferenser påverkat innehållet undermedvetet. Sen är det ju också ganska naturligt att folk som hittat tidskriften via till exempel min fotosida är personer som gillar samma typ av konst som jag.

Diversitet

Korpak påpekar ändå att det inte nödvändigtvis ska vara lika mycket fotografi i framtiden. Trots att det här numret är bildtungt, är det inget som hindrar att det i framtiden finns fler texter, men man har helt enkelt inte fått in så många den här gången.

Finansieringen kommer helt och hållet från Kulturfonden, och den täcker tryck- och postningskostnader, men själva innehållet görs på frivillig basis. Korpak medger att det är en aning osäkert att basera en tidskrifts existens enbart på fondpengar, men tror ändå att man på Kulturfonden kan uppskatta en alternativ konsttidskrift av det här slaget.

– Vi har inte hunnit fundera så hemskt mycket på framtiden ännu. Vi vet att vi ger ut ännu ett nummer om ett halvår. Visst vore det roligt om tidskriften skulle finnas ännu om 20 år, då kanske med någon annan som håller i trådarna, men tanken är nog att vi ska satsa mycket på det här åtminstone under hela vår studietid.

En av drivkrafterna bakom Korpaks och Nuotios projekt var varit att skapa större diversitet inom gratistidningsbranschen. Korpak säger att hon har grämt sig över att intressanta och snygga tidskrifter kostar skjortan, medan gratistidningarna sällan har något annorlunda att erbjuda.

– Det är väl en kliché, men vi vill göra en tidskrift som vi själva vill läsa. Så man kan välja något annat än City med dess bikinibrudar på pärmen. Det var egentligen Antton som tog upp att det råder en fruktansvärd sexism och könsfascism inom tidskriftsvärlden idag. Till och med många tidskrifter som ger sig ut för att vara konsttidskrifter är egentligen bara modetidskrifter med bilder på kvinnor med stora bröst.

Låg tröskel

Å andra sidan har vi ju den senaste tiden fått se många nya, intressanta gratistidskrifter, som alternativtidningen Presens, queerblaskan NHL, serietidskriften Doodles och minitidskriften Gorilla. Dessutom finns det fortfarande ett brett utbud av till exempel finlandssvenska mer eller mindre intellektuella tidskrifter, som dock inte är gratis. Den nyfödda ivern att skapa små, ideella tidskrifter kan kanske jämföras med den politiska 70-talsgenerationens behov av att starta nya alster. Korpak menar också att den ström av meningslös kommersialism som i dag öses över unga människor kan vara en orsak till att många känner ett behov av att syssla med lite djupare skapande eller intellektuellt arbete. Dessutom är tröskeln för att skapa en egen tidskrift inte speciellt hög nuförtiden.

– Många har redan tidigare publicerat saker och ting på internet, så steget till att fortsätta med papperstidningar är inte så långt. Speciellt som man nu själv kan designa en tidskrift och behandla bilder på sin egen dator.

Traum Noir får man lättast tag på genom att beställa den via den officiella webbsidan. Där kan man också ladda ner den gratis som pdf. Ett annat tips om man bor i Helsingfors är att gå och snoka i en av de större bokhandlarnas tidskriftshyllor, där redaktionen i smyg gömt några exemplar ”bland de glassiga modetidningarna”. Tidskriften finns också utsatt på strategiska ställen i stan, uppräknade på webbsidan. Vill man ha sina alster publicerade i tidningen kan man ta kontakt med redaktionen.

– Det kan egentligen vara vad som helst, och Traum Noir formas ju av dem som skickar in material.
Officiell webbsida:  http://traumnoir.com

Janne Wass