Petra Östergren har tänkt ett steg längre. Hon har frågat sig vad de prostituerade själva tycker om det svenska sexköpsförbudet och kommit upp med en verklighet som inte svarar mot den feministiska demagogin i frågan. Tyvärr har hon i sin intelektuella expansion stannat där, kanske belåten med att se ett steg längre än sina systrar.
Låt oss hoppa tillbaka till 1863. Den första januari blir alla amerikanska slavar fria, enligt dekret från Washington och de livegna i Ryssland får sin frihet. Under de följande åren upptecknas en mängd uttalanden vars essens är som följer: ”Massa, snälla, säg mig vad jag nu skall göra, vem skall ge mig mat, var skall jag arbeta, snälla Massa låt mig stanna som er slav.” Vi är alla eniga om att fördöma slaveriet och ser dessa yttranden (nu) för vad de är.


1945 klagade många amerikanska soldater i brev hem över att koncentrationslägerfångarna inte ville lämna sina läger! Här har vi två enkla exempel på hur väl djuren, inklusive Homo Sapiens, kan anpassa sig till sin verklighet. Denna insikt borde ha fått Ms. Östergren att problematisera sina intervjuer. Vi förstår att man kan bli insitutionaliserad, även under de grymmaste omständigheter.
Det finns även en annan aspekt på prostitutionen som strider mot feministisk kanon. Många, både män och kvinnor, är övertygade om att missen som gifter sig med zillionären egentligen prostituerar sig.  Vare härmed hursomhelst bygger både idén om den lyckliga horan och den vackra kvinnan som den eviga horan på ‘ingenting glömt, ingenting lärt’-syndomet. Detta kräver som en övertydlig förklaring nedanstående lågstadiekonstateranden:
Efter att mariarkatet i tidernas gryning försvunnit, var rollfördelningen mellan könen länge tämligen enkel. Religion, riddarromantik och stigande välstånd gav så småningom männen möjlighet att välja, vilket skapade en hackordning mellan de socialt rörliga kvinnorna – med silikon och doktor Nordström i slutändan. Med detta vill jag säga att man inte kan förtänka kvinnorna deras rätt att utnyttja det sjuka i vårt samhälle. Men samtidigt är det ett steg mot jämlikhet att försöka stävja både männens utnyttjande av vår sjuka kultur och kvinnornas sjuka val då de på sätt eller annat prostituerar sig. I vårt famlande efter lycka och jämlikhet är förbudet mot sexköp blott en medicin mot stundens symptom, men ett steg som inte strider mot vårt slutliga mål.

Mikael Boldt

Lämna en kommentar