Gerda Taro och Robert Capa var bägge unga flyktingar undan nazismen när de möttes i Paris 1934. De började arbeta tillsammans och reste bägge till Spanien för att med sina bilder dokumentera och stödja den spanska republikens kamp när det spanska inbördeskriget bröt ut. Gerda Taro var Robert Capas stora kärlek. Medan Gerda Taro dödades i Spanien och hennes bilder föll i glömska fortsatte Robert Capa att fotografera och blev en av världens mest berömda fotografer. Men nu, efter 70 år, är en stor del av Taros bildskatt på väg att lämna glömskan. ICP, International Center of Photograghy, i New York anordnar fram till januari en stor utställning med hennes bilder och samtidigt ges en bok med hennes bilder och text om hennes liv ut på engelska.

Gerda Taro föddes som Gerda Porhylle i Stuttgart 1910 i en polskjudisk familj. EfterHitlers maktövertagande 1933 var hon tvungen att fly från Tyskland. I Paris träffade hon den unge ungraren och fotografen Robert Capa. De började arbeta tillsammans. Liksom många andra unga radikala konstnärer och intellektuella så tog de ställning för den demokratiska vänsterregeringen i Spanien när den hotades av en fascistisk statskupp och inbördeskrig. Taro och Capa reste till Spanien och tog där en rad kända fotografier från inbördeskriget. Ibland angavs bägges namn som fotograf för bilderna.

Capas bilder från Spanien har blivit klassiska verk som har ställts ut och återgivits i böcker ett flertal gånger. Taros bilder publicerades under kriget, främst i fransk press, men föll sedan i glömska. Nu ställs de ut i en unik utställning i New York. Bilderna visar flera av krigets faser. Unga kvinnliga rekryter som övar på stranden. Flyktingar och dödade efter fascistiska bombräder i Valencia. Barn och föräldralösa som tittar in i kameran. Strider skildras från flera olika fronter. Gerda Taros bilder tar ställning. Det är ingen tvekan om att hennes sympatier ligger hos den spanska republiken, dess folk, vänsterregering och hos offren för fascisternas våld. Bilderna var en del av den stora opinionsstrid som utkämpades av bägge sidor i kriget. De är också en unik dokumentation av en brytningstid i Europa.

Gerda Taro dödades i juli 1937 under de republikanska styrkornas reträtt från Brunete. Hon var sannolikt den första kvinnliga pressfotograf som dödades i krig. Några dagar senare, samma dag som hon skulle ha fyllt 26 år, begravdes hon i Paris. Tusentals personer följde henne till graven.

---

Gerda Taro på IPC, 1133 Ave of the Americas, New York. Till 6.1.08.