Erfarenhetens politik
Det senaste årets stora kulturdebatter – om Tintin, tårtor och barnböcker, om hatprat och finlandssvensk feminism – delar alla en anknytning till postkolonial eller feministisk teori. Till dessa debatter hör även Jonas Hassen Khemiris rekorddelade text om att byta kropp med Sveriges justitiemister Beatrice Ask och Umayya Abu-Hannas kolumn om rasistiska påhopp på offentliga platser i Helsingfors.
Mänsklig rätt
Ge mig en fast punkt och jag ska rubba jorden, lär Arkimedes ha sagt för 2 200 år sedan. Eftersom han var matematiker var det säkert hävstänger och lutande plan som figurerade innanför hans pannlob, men dendär fasta punkten vore nog så användbar också för den som vill rubba idéer eller samhällen.
Någon fullständigt allmängiltig utgångspunkt för hur det mänskliga livet ska ordnas existerar knappast, men kanske kan man säga att de mänskliga rättigheterna är det regelsystem som har det starkaste anspråket på generalitet. Efter den nazistiska förintelsen fanns det ett behov av att manifestera och kodifiera (juristspråk för att skriva lag av) ett batteri moraliska och etiska ståndpunkter som skulle garantera den enskilda människan odiskutabel rätt till liv, frihet från tortyr, åsikts- och yttrandefrihet, rättvisa rättegångar och så vidare.
Hatet, pratet och skriften
Internet har ända sedan begynnelsen präglats av mörka vrår där rasism, våldselement och konspirationsteorier frodas. Det är heller ingen nyhet att näthat i många år dykt upp på diskussionsforum, i massmediernas kommentarsfält och i privat e-post.
Det som däremot är nytt är den motreaktion som började efter terrordådet på Utøya och resulterat bland annat i den nya europeiska kampanjen ”no hate speach movement”. I Finland aktualiserades frågan i slutet av april genom Yles SVT-inspirerade satsning Näthat, där politiker, debattörer och journalister berättar om de hot om våld de tagit emot.
Slaget om webben
När direktör Marit af Björkesten på svenska.yle.fi skriver att det är orimligt att public service av hänsyn till andra medier borde begränsa sina ambitioner på nätet har hon alldeles rätt. Nätnärvaro är i dagens värld helt fundamentalt, och Yle är förpliktigat att nå en så stor publik som möjligt, med ett så bra innehåll som möjligt.
En krigsförklaring
President François Hollandes uttalande om att världens skatteparadis ska utrotas kan ses som en krigsförklaring, och en ovanligt välkommen sådan. För det första för att detta krig inte ska utkämpas med militär makt. För det andra för att det, till skillnad från de flesta andra krig, är helt legitimt och riktigt.
