Vem segrar i Indien?
I sin senaste bok återvänder den nu 84-åriga svenska författaren och journalisten Jan Myrdal till Indien för att tillbringa några veckor hos den maoistiska naxalitgerillan.
Varje gång Ny Tid skiver om Jan Myrdal lär någon säga upp sin prenumeration, har jag hört. Myrdal gör det varken lätt för sig själv eller sina anhängare.
Han vägrar tjurnackat be om ursäkt för sina politiska ståndpunkter som många menar är oetiska, framför allt hans försvar av Pol Pots mördarregim. Men Myrdal har förtjänster som få ifrågasätter. Dit hör hans reseskildringar från det som en gång kallades tredje världen. Idag använder man helt andra termer och toner när man talar om länder som Indien, Kina och Mexiko.
Änglar, finns de?
Ett mångfacetterat USA framträder i föreställningen Angels in America som haft en oväntad succé under vintern.
– Det USA som Kushner skriver om har många röster och är djupt kultiverat, säger regissören Johanna Freundlich.
Välvalda delar av New York har kommit till liv i den gamla banklokalen på Viborgsgatan i Helsingfors, där teatergruppen Angels in America har huserat sedan mars 2010. Pjäsen, med samma namn som teatergruppen, hade premiär i novemeber ifjol och har sedan dess spelats sparsamt för utsålda läktare. Succén är så överväldigande, att arbetsgruppens anhöriga haft det svårt att få biljetter.
Raseri och förlamning
Den anrika kulturföreningen Kiila har tidvis haft en tongivande roll inom kulturvänstern. Under de senaste åren har det varit ganska tyst kring föreningen, men Kiilas album har trots allt kommit ut utan avbrott sedan år 1937. Det femtonde albumet heter Raivoa ja lamaannusta (Raseri och förlamning) och har redigerats av serietecknaren Johanna Rojola. Albumet består följaktligen uteslutande av tecknade serier av unga finska serietecknare, samt två essäer som ger en inblick i den politiska seriens historia.
Karavan med fredsbudskap
Tuaregbandet Terakaft gästar Helsingfors och bjuder på ökenblues.
Tomhet, torka och avsaknaden av liv lär vara associationer som vi nordeuropéer gör när vi tänker på öken. Musikerna i Terakaft är i Helsingfors för att vittna om att öken är mer än så. – Utan öken skulle det varken finnas kameler eller tuareger. För oss är öknen det samma som skogen för er. Det är trygghet. I öknen känner vi den största friheten. Men man måste kunna läsa öknen, och det kan tuareger. Vår hemlighet är att öknen talar till oss.
Mysteriet pop
Pop är en bra framtidsseismograf. Postmodernismen är snart en historisk parantes, och ett nytt paradigm håller obönhörligen på att komma i dess ställe, skriver Jan Liesaho.
Den unga finska skribenten Antti Nylén är lika okänd bland allmänheten som han är ökänd bland dem som har läst honom. Hade han inte blivit belönad med några nomineringar och litteraturpriser för sin debutbok Vihan ja katkeruuden esseet (2008), så skulle endast en handfull kultursnobbar ha hört talas om honom.
