Båda folken beklagar förlusten av vårt gemensamma tvåspråkiga förflutna. De slovaker som ville ha sin egen stat är nu nostalgiska, speciellt de som minns ”den gamla goda tiden” i Tjeckoslovakien. Nostalgin är nu mer intensiv efter den förra slovakiska regeringens relativt hårda ekonomiska reformer som gjorde vardagen tyngre. Å andra sidan är unga slovaker mer pragmatiska, de reser ”utomlands” till Prag för studera eller hitta ett arbete. Så sker inte i den andra riktningen.

Utlänningar eller inte?
För min 17-åriga dotter var TV-frågesporten mest ett tillfälle att kolla kunskaperna. Hon är inte nostalgisk och vissa slovakiska ord tycker hon är lustiga. För henne låter slovakiskan som polska. Om hon börjar studera vid universitetet får hon se hur hon klarar sig med slovakerna – vid några fakulteter i Prag är hälften av studenterna numera från Slovakien. För dem är det inget problem att studera på tjeckiska. Ibland klagar de över att de inte har samma fördelar som tjeckiska studenter har, t.ex rabatter i bussar och spårvagnar. De känner sig inte helt och hållet som utlänningar.
Å andra sidan är vissa tjeckiska studenter irriterade över de anspråk som deras slovakiska studenter har. Jag läste kritiska kommentarer i en diskussion på nätet: ”Vad är det de vill? De borde uppträda som andra utlänningar här och tala tjeckiska vid universitetet. Om de inte accepterar det kan de studera i Slovakien, men alla vet att nivån här är högre.” … ”Jag har vänner som inte kan studera för att universiteten är fulla. Fulla av slovaker. Men för vårt land är tjecker mer fördelaktiga eftersom de kommer att stanna och arbeta här.”
Jag hoppas att detta är sporadiska åsikter och att andra ungdomar är mer toleranta och uppfattar slovakerna som mycket närstående grannar. Och det enda område där tjecker och slovaker inte längre är bröder är ishockey- och fotbollsmatcher, där den nationella hedern står på spel.