Både i Stockholm och i Helsingfors bidrar allt fler aktörer till att bredda fotografiets synlighet och position inom kulturvärlden, skriver Maria Hirvi-Ijäs.
Fotografiet är en fascinerande uppfinning som fortsätter att gäcka oss teknologiskt och kulturellt. Inget annat enskilt bildmedium har trots en explosionsartad utveckling och mångsidig användning på samma sätt bibehållits som begrepp och kategori. Det definierar ett eget utbildningsområde, ett eget forskningsfält, som specifika objekt för samlingar, museer och utställningstraditioner i en tid då inga andra kategoriseringar längre är hållbara. Dess ställning inom samtidskonsten och inom bildkulturen tycks orubblig och bara växer i bredd och styrka. Det är det bildmedium som alla kan ta till sig, acceptera som uttrycksmedel och tillåta komma nära. Kanske är det därför som det tycks finnas en ovilja till differentiering, särskiljanden och riktigt kritisk granskning av vad fotografiet är idag.
På Stadsgårdskajen i Stockholm fungerar sedan år 2010 Fotografiska, ett centrum för fotografi. Bröderna Jan och Per Broman startade centret som i deras ögon fyller ett behov av ett museum för fotografi. Fotografiska har lockat en stor publik med en rik variation av utställningar av olika former av fotografiska bilder, och med en omtyckt caférestaurang med utsikt över Strömmen, Gamla Stan och Skeppsholmen.
Det är dock inget museum det är fråga om. Fotografiska är en privat kulturinstitution som fokuserar på olika aspekter av fotografisk bild. Här finns förutom utställningar även kursverksamhet, eventproduktion, konferenser och inköpskonsultation. Fotografiska har inga samlingar, ingen forskning och har inte anammat museala traditioner, internationella regelverk eller kulturpolitiska värdegrunder. Det betyder inte att de inte skulle spela en stor roll i den kulturella världen, tvärtom. Fotografiska har spelat en viktig roll i förändringen av fotografins position inom utställningskulturen och har även breddat de sätt man kan närma sig kulturell konsumtion.
Moderna museets reaktion
Det fotografiska mediets glidande roll inom olika kommunikativa och konstnärliga sfärer håller spektrumet för dess tolkning väldigt öppet. Den nu avslutade utställningen med Henri Cartier-Bressons produktion är ett klassiskt exempel. De kända och kanoniserade bilderna från fotografiets historia bemöts och behandlas som värdefulla konstverk. Bildernas ursprung är dock i många fall mycket pragmatiskt med bruksfunktion för dagspress och nyhetsvärde. Även i ett historiskt perspektiv är bilderna i många fall mer givande att betrakta i bokform än som utprintade versioner på väggarna i de dunkla utställningssalarna. Även samtida fotografi anspelar på den klassiska bildkonstens traditioner. Utställningen med holländaren Ruud van Empels digitala collagekompositioner påvisar intresset av att kombinera det fotografiska hantverket med historiska och samtida målerikonventioner, vilket ger ett slutresultat som associerar till lätt klichéartade surrealistiska sagovärldar.
Uppkomsten av ett privat centrum för fotografiet i Stockholm orsakade omedelbart en reaktion i bland annat utställningsprogrammet på Moderna museet. Den mest omfattande svenska samlingen av fotografiska bilder gick tidigare under namnet Fotografiska museet, men är sedan många år integrerat i konstsamlingarna och presenterades med fördjupade historiska hängningar. Modernas agerande efter tillskottet inom fältet tolkades som ett behov av att betona sakkunskap, forskningsperspektiv och institutionellt tolkningsföreträde.
Fotografiet fortsätter dock att glida undan både som bruksmedium och konstform. Museer av alla kategorier arbetar med utställningar av fotografi, dock med olika intentioner. Intressant är att samtidigt som teknologin ofta är en osynlig bärare av budskapet, kan det samtidigt betonas som ett egenvärde. Begreppet fotografi är fyllt av betydelser som inte definieras i dess olika funktioner.
McCurry i konsthallen
Inom utställningskulturen i Helsingfors ges det fotografiska mediet företräde på Finlands Fotografiska Museum. Direkt översatt skulle namnet Suomen Valokuvataiteen Museo egentligen betona ”fotografisk konst”, men det engelska namnet följer den svenskspråkiga varianten, The Finnish Museum of Photography. Definitionen av arbetsfältet delas upp i fotografisk konst och fotografisk kultur. Som en stiftelse finansierad främst med offentliga medel betonar museet den forskningsinriktade verksamheten och sakkunskapen i arbetet kring de 3,7 miljoner bilder från alla fotografiska bruksområden. Även om utställningsprogrammet uppvisar en bredd från experimentellt konstfotografi till historiska djupdykningar i arkiven och populariserat pressfoto, är det sällan som större internationella fotobaserade utställningar hittar till museets lokaler på Kabelfabriken. Betoningen ligger på det dokumentära fotografiet, det lågmälda uttrycket och de vardagliga motiven, ofta ur ett nationellt perspektiv.
Det färggranna uttrycket och det stora formatet i internationellt producerade fotoutställningar når istället Helsingfors konsthall, nu med en vandringsutställning av den amerikanske fotojournalistikens stora namn, Steve McCurry. Numera klassiska bilder från krigshärdar världen över och multikulturella mänskliga möten presenteras parallellt med nyare dokumentationer av de finskugriska vepserna i det ryska Vologda. Konsthallen som i tiderna planerades som utställningslokal för måleri och skulptur, har tidigare i sitt program lyft fram bland annat Claire Ahos reklambilder. Under nästa år visas här den första större finländska presentationen av Esko Männikkös fotografier, som sedan många år är etablerade inom samtidskonstens galleri- och museivärld.
Där det i Stockholm blivit självklart att till och med Nationalmuseum visar fotoutställningar gör Sinebrychoffs museum i Helsingfors ett samarbete med fyra fotokonstnärer, Kristoffer Albrecht, Taneli Eskola, Pentti Sammallahti och Ritva Kovalainen. Dessa förhåller sig mycket klassiskt till fotografiets estetiska och dokumentära uttryck och riktar sig nu tematiskt mot naturen, trädet och samspelet med museets historiska samlingar av grafik och teckningar.
Maria Hirvi-Ijäs
