På spaning efter det liv som var

av Camilla Thelestam

I sin nya pjäs Vi är bara mänskor letar Joakim Groth efter de bakomliggande orsakerna till tragiken i sina föräldrars liv, men föreställningen blir samtidigt en klarsynt berättelse om människans predikament överlag. Riko Eklundh är kongenial i rollen som regissörens alter ego ”Gogi”, och även resten av skådespelarensemblen imponerar.

Vi ser regissören/författaren­ Joakim Groth sittande bl­and sina skådespelare i repetitionskläder på en ofärdig scen. Han inleder en berättelse: berättelsen om sina föräldrars liv. Efter en stund stiger han upp och ger över sin gråa rock till en av skådespelarna, Riko Eklundh. Joakim försvinner och Eklundh som ”Gogi” är redo att ta över som ciceron och samtidigt upptäcktsresande i berättelsen om familjen Groth.

Det är 25 år sedan vi fick uppleva Joakim Groths Härlig är jorden på Svenska Teatern. Den blev genast ett slags generationspjäs och en stor framgång. Också den handlade om Groths barn- och ungdom

I sin nya pjäs Vi är bara mänskor återvänder Groth efter många år och många pjäser till samma tider – i själva verket gräver han sig ännu längre bort, ända till sina föräldrars ungdomsår. År som samtidigt var krigsår fulla av osäkerhet och dramatik för alla. Vad är det som gör att han går som katten kring het gröt för att förstå sina föräldrar, för att få en tydlig bild av deras karaktärer? En orsak är säkert det tragiska öde som han och brodern Marcus­ träffades av i sin barn- och ungdom. Mamman Maria­ dog i cancer när Joakim var tonåring och Marcus bara barnet. Två år senare begick pappan självmord. Men under sitt spanande efter föräldrarnas liv hittar Groth ungdom, passion, förhoppningar, dans och skratt, om också inlagda i en mörk tid med sina egenartade villkor.

Spännande tidshopp

I Vi är bara mänskor skapar Groth återigen ett brett galleri av människor, vissa i närbild, andra mera i bakgrunden, för att skapa tidsanda. Han opererar med en spännande bruten tidsaxel där vi transporteras av och an i tiden och där pjäsens Gogi laborerar med och bland rollfigurerna, som den teaterregissör han är. Han söker svar, förvånas över mycket och möter sina föräldrar i en tid som han aldrig själv har upplevt. Vi går tillsammans med honom på denna nostalgiska upptäcktsfärd.

Speciellt berörande, något av ett korsdrag i hjärtat, blir det när han visar oss händelser från olika skeden i personernas liv parallellt på scenen, till exempel den cancersjuka modern Maria på dödsbädden tätt intill Marias och Gunnars första intima möte i en annan tid. Under hela föreställningen verkar det som om författaren/regissören skulle värna om publiken. Hur gruvliga händelserna än är, finns det alltid en dörr som för oss vidare.

Precision och ömhet

Den generation som älskade Härlig är jorden får skratta och bli berörd. Hur föreställningen lyckas fånga unga åskådare för vilka dessa tider är än mer avlägsna och främmande, har jag svårt att spå.

På scenen har vi en fantastisk och respektingivande skådespelartrupp. Här finns både inträngande karaktärsroller och precisionskrävande småroller. Riko Eklundhs Gogi är regissören upp i dagen – det är ett minutiöst, lågmält porträtt som imponerar. Nina Hukkinen tolkar mamman Maria med stor känslighet, Niklas­ Åkerfelt gör fadern Gunnar med en osviklig känsla för nyanser, Marika Parkkomäki är fängslande som faderns fästmö/sekreterare Cerle d.ä., Simon Häger­ står för den glada, yngre versionen av fadern före och under kriget. Patrick­ Henriksen­ gör flera fina roller, bland annat vännen Pepu och lillebror Marcus, och Dennis Nylund tolkar skickligt Gogi som ung. Max Forsman­ visar sin förvandlingsförmåga i otaliga mindre roller, liksom också Sophia Heikkilä som bland annat spelar Cerle som ung. Anna Hultin bjuder i alla sina roller på en otrolig precision.

Som regissör har Joakim Groth ofta fascinerats av Tjechovs pjäser och det ligger något väsenslikt i hans stil att beskriva oss mänskor – avslöjande och ömt. Den lilla mänskan och vardagens små händelser, som först långt senare får sin betydelse, bildar kärnan i Vi är bara mänskor. Där Härlig är jorden var mera öppen, känns det som om den nya pjäsen sluter cirkeln. Vi är bara mänskor är en medkännande berättelse om Groths föräldrar och en vis pjäs om mänskans predikament överlag.

Foto: Cata Portin

Vi är bara mänskor av Joakim Groth. Regi: Joakim Groth. I rollerna: Riko Eklundh, Dennis Nylund, Niklas Åkerfelt, Simon Häger, Nina Hukkinen, Patrick Henriksen, Anna Hultin, Marika Parkkomäki, Sophia Heikkilä, Max Forsman. Joakim Groth. Manus & regi: Joakim Groth. Scenografi: Erik Salvesen. Kostymdesign: Karoliina Koiso-Kanttila. Mask- och hårdesign: Tiitta Stoor. Ljusdesign: Tom Kumlin. Ljuddesign: Anton Lindblom. Svenska Teatern, spelas t.o.m. 28.4.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.