Ellen har blivit medlockad i en läsecirkel och är osäker på vad hon har där att göra. Det börjar ändå bra: ljusen fladdrar i antika ljusstakar, det äts lettisk artesanchoklad och dricks champagne, det diskuteras Arthur Rimbaud.
Men, ingen har berättat för Ellen att detta ska göras topless.
Essi Kummus (1977) sjätte roman Alaston lukupiiri, den nakna läsecirkeln, tar avstamp i Ellens olust inför den självmedvetet kultiverade, smådekadenta kretsen och vidgas till olust i en tillvaro som saknar fästpunkter efter att dottern flyttat hemifrån. Vardagen kantas av arbete på ett förlag – eller åtminstone Ellens blick på förlagets TikTok-inspirerade marknadsföringsmetoder.
”Boken handlar om en vagt finlandssvensk förlagsvärld, eller åtminstone en mycket liten del av den som kretsar kring en författare”, konstaterade Mikko Saari på kritiksajten Kulttuuritoimitus (5.5.2023). Detta får eventuellt den, nå, finlandssvenska läsaren att trött leta efter bevis, eftersom champagnen dricks ur antika kristallglas ”i en fin herrgård”. Resultaten är mycket riktigt ofullständiga: På Sanders Publishing House (slogan: We pay, you pose) heter stjärnförfattaren Barbro Andersson. Ellen är hennes redaktör, och kollegan Ingrid är också med i läsecirkeln, liksom Barbro själv.
Samtidigt som intryck av finlandssvenskhet eventuellt säger mer om läsaren själv än romanen, är signalerna ändå där, och man kan på goda grunder fråga sig vad de fyller för funktion. Intressantare än det potentiellt finlandssvenska är ändå svårgripbarheten i romanens ärende, som förblir diffust trots att romanen gärna skriver läsaren på näsan. Förlaget marknadsför Alaston lukupiiri som ”en dråplig satir som utspelar sig i bokbranschen”, men det förblir oklart vartåt udden riktas. Å ena sidan kan ett förlag med en så klantig slogan inte vara något annat än en karikatyr. Å andra sidan är romanen upptagen av (litterär) offentlighet och samtidens ”verklighet” på sociala medier.
Medlemmarna i läsecirkeln tar litteratur och skrivande – sitt eget och andras – på något slags allvar, och det metalitterära anslaget är starkt. De läser sig från Duras till David Foster Wallace, de läser Lorde och Solnit och Nelson. Men också i det litterära samtalet poseras och positioneras det ständigt: ”Förlorade jag min chans på er när jag citerade Tommy Tabermann?” undrar Urho, när ingen av kvinnorna i läsecirkeln vill ha honom, utan bara varandra.
”Nakenhet är irrelevant”, reflekterar Ellen i slutet av romanen, utan en tråd på kroppen. Hennes utveckling går från obehag inför att folk hänger av sig behåarna i salongen, via sexuella möten till sinnlighet med läsecirkelmedlemmarna i en hög som dåsiga hundvalpar. Ellen talar emot romanen, som envetet understryker nakenhet i olika former, från själva titeln till hemligheter som måste berättas för inträde i läsecirkeln, till att blotta sig själv och andra på sociala medier.
Essi Kummu:
Alaston lukupiiri.
Tammi, 2023.
