När elen kom till byn

av Torbjörn Wester

Miljoner människor i den globala södern har de senaste åren fått tillgång till elektricitet. Men Afrika söder om Sahara släpar efter. I byn Yobe Nkosi i norra Malawi tröttnade den självlärde elingenjören Colrerd Nkosi på att vänta. Istället byggde han sitt eget vattenkraftverk – och försörjer nu hela byn med el.

Elektrifieringen av flera av världens fattigaste delar har gått snabbt under de senaste decennierna. Så sent som 2016 saknade fortfarande över en miljard människor elektricitet. 2021 var det bara runt 770 miljoner. Den mest betydande utvecklingen har skett i Central- och Sydasien. I Afrika söder om Sahara är snarare fler människor utan el idag än vid millennieskiftet och numera är fyra av fem som lever utan elektricitet i världen afrikaner. Uppkopplingen till elnäten och utbyggnaden av små solcellsanläggningar har inte skett i samma takt som befolkningsökningen. Under pandemin har elektrifieringen dessutom backat ytterligare i många afrikanska länder, då människor som tidigare fått tillgång till el inte längre har råd att betala för den.

 

Revolution utan myndigheters inblandning

NASA:s nattliga satellitbilder över den afrikanska kontinenten visar var det elektriska ljuset finns. Väster om Malawisjön är det mörkare än på många andra platser. På landsbygden i Malawi, ett av jordens fattigaste länder, har bara fyra procent av befolkningen tillgång till el, men zoomar man in syns det ändå en och annan ljuspunkt. En sådan är byn Yobe Nkosi där glödlamporna tänds så fort det obarmhärtiga afrikanska mörkret lägger sig efter klockan 18 varje kväll.

Lamporna lyser inte för att det statliga malawiska elektrifieringsprogrammet MAREP – ständigt härjat- av korruption och resursbrist – har kommit hit. Nej, elektrifieringen har skett tack vare en man vid namn Colrerd Nkosi, byns eltekniska auto-didakt. 

– Att vänta på att myndigheterna bygger ut elnätet i det här området är inget alternativ, de har kommit med löften som de inte kan hålla så många gånger. Och de har inte hjälpt mig med någonting när jag har elektrifierat Yobe Nkosi, säger han.

Colrerd Nkosi skrattar medan han glider ner för den leriga slänten som leder till en plats där Kasangaziflodens vatten forsar med full kraft genom ett rör. Därnere har han byggt sitt eget vattenkraftverk. Vattnet från floden träffar en gammal kupéfläkt från en bil. När fläkten snurrar genererar en ombyggd motor från en majströska elektricitet som sedan transporteras vidare via elkablar upphängda i trästolpar. 

– Jag började experimentera med elektricitet när jag var i 11-årsåldern, först med att parallellkoppla ficklampor från min brors affär, berättar han medan han visar hur anläggningen fungerar.

I tonåren studerade han vidare i det som i Malawi kallas secondary school i närbelägna distriktshuvudorten Mzimba. Han hade då hunnit lära sig så mycket om el på egen hand att han blev betrodd med att fixa diverse reparationer av skolans elsystem och dra nya ledningar i klassrummen.

2006 var det dags att flytta tillbaka igen till den ellösa hembyn. 

– Jag hade blivit van vid el och när jag kom hem igen kändes det som att mitt liv blev för svårt utan.

Lösningen blev att börja experimentera. Först med en cykel-dynamo och en vindsnurra. Men den fungerade dåligt då det allt för ofta var vindstilla.

– Så jag byggde en anordning så att dynamon drevs av vatten från en bäck istället och det fungerade mycket bättre.

Nästa etapp blev att öka kapaciteten. Han började experimentera med att konvertera en gammal motor från en majströska till generator och låta den drivas av vatten från Kasangazifloden några hundra meter bort, där som vattenkraftverket står idag. Andra bybor började få upp ögonen för hans experimenterande och snart byggdes ett primitivt elnät upp, med stolpar och ledningar från hus till hus. Sammanlagt ett 30-tal hushåll fick elektricitet, helt utan kostnad.

En revolution hade skett i Yobe Nkosi. Helt utan myndigheternas inblandning.

 

I byn har Colrerd Nkosi byggt upp ett elnät med stolpar och ledningar från hus till hus. Foto: Torbjörn Wester.

 

Elektricitet är liv!

Hemma hos Colrerd Nkosi fyller de elektriska apparaterna en hel bänk längs ena väggen. Stereoanläggning, högtalare, tv. Och i taket lyser glödlamporna. 

Han brister ut i ett hjärtligt skratt igen.

– Elektricitet är liv!

En av de första som, förutom Colrerd själv, fick el i byn var grannen Ester Chiruoa och hennes familj.

– Det är svårt att tänka sig ett liv utan- elektricitet nu, säger hon.

– Innan använde vi stearinljus och fick lägga mycket pengar på det. Nu kan vi titta på tv, vi kan ladda mobilerna och barnen kan läsa läxor på kvällarna.

 

Ingen automatik bakom ekonomisk tillväxt

För en besökare i byn Yobe Nkosi är det uppenbart att vattenkraftverket har bidragit till en ökad livskvalitet. Länge har också den allmänna bilden bland forskare och beslutsfattare varit att elektrifiering nästan ofelbart leder till ekonomisk utveckling. Elektriciteten är ”den gyllene tråden som förbinder ekonomisk tillväxt, ökad social jämlikhet och en miljö som får världen att blomstra” menade FN:s dåvarande generalsekreterare Ban Ki-moon 2011. 

På senare år har det kommit studier som visar att bilden är mer komplicerad än så. 

Catherine Wolfram, professor vid University of California och expert på mikroekonomi och elektrifiering, menar att det faktiskt inte är självklart att de ekonomiska hjulen börjar snurra så fort glödlamporna tänds. Tillsammans med forskarkollegorna Kenneth Lee och Edward Miguel har hon bland annat pekat på att det ofta observerade sambandet mellan elektrifiering och ekonomisk tillväxt inte nödvändigtvis behöver ha att göra med elen. Det kan också exempelvis handla om att områden som elektrifieras ofta är sådana som favoriseras av landets styrande elit. Och i så fall får dessa områden även del av många andra förmåner. Det kan även vara så att elektrifiering prioriteras i områden som redan har hög potential till ekonomisk utveckling.

 

Ökad ojämlikhet?

Elektrifieringen verkar också gynna familjer väldigt olika, menar forskarna. De som redan har det lite bättre ställt ekonomiskt tenderar att kunna göra mer med elektriciteten. De kan köpa fler eldrivna saker och de har lättare att hitta affärsmöjligheter där elströmmen kan utnyttjas, jämfört med de helt utan kapital. Därigenom kan elektrifiering, paradoxalt nog, även leda till ökad ojämlikhet, argumenterar forskarna.

Catherine Wolframs och hennes kollegors slutsatser ser ut att gå i linje med vad som framkommer vid så kallade metaanalyser där forskare väger samman resultaten av många studier under årens lopp. De positiva effekterna av elektrifiering varierar stort och är helt enkelt inte så tydliga som man kan tro.

Chandiwira Chawinga, rektor på den närbelägna skolan som också elektrifierats, kan nu använda hjälpmedel som skrivare och datorer. Elevernas resultat har förbättrats när man numera kan erbjuda undervisning efter att solen gått ner. Foto: Torbjörn Wester

 

Positiva effekter i skolan

I byn Yobe Nkosi finns det ändå en otvivelaktig positiv effekt som Colrerd Nkosis vattenkraftverk fört med sig. 2018 kunde han utöka anläggningen så att även den närbelägna grundskolan Kasangazi med nästan 600 elever fick elström. 

– Nu har vi elektriskt ljus i vissa klassrum, vi kan ladda mobiler, använda datorer och skrivare, säger skolans rektor Chandiwira Chawinga.

Och viktigast av allt – elevernas skolresultat har förbättrats markant tack vare att skolan nu kan erbjuda lektioner och läxläsning även efter att solen gått ner. I Malawi krävs det att du gör bra ifrån dig på nationella prov och sedan blir utvald för att få fortsätta skolgången efter 14-årsåldern. Allt fler elever från Kasangazi-skolan klarar sig nu igenom det nålsögat.

– 2018 hade vi 10 elever som valdes ut till att läsa vidare. 2020 var det över 30 och det fortsätter att öka, säger Chandiwira Chawinga.

Det lär dröja innan andra skolor och byar i trakten också kan tända lamporna. Malawis statliga elektrifieringsprogram MAREP rör sig framåt i snigelfart. Och inte alla har en självlärd elingenjör och en lämplig flod i närheten. Colrerd Nkosi, som 2018 tilldelades utmärkelsen Points of light av drottning Elizabeth II för sina insatser, hoppas dock att vattenkraftverket ska kunna växa. Bara han hittar finansiering.

– Kraften i floden är tillräcklig för el till 2000 hushåll.

 

Foto: Torbjörn Wester

 

FN:s mål: Alla ska ha el till 2030

Ett av FN:s globala utvecklingsmål är att hela jordens befolkning ska ha tillgång till ekonomiskt överkomlig, tillförlitlig, hållbar och modern energi senast 2030.

Mellan 2010 och 2019 minskade antalet människor utan elektricitet från 1,4 miljarder till knappa 800 miljoner. Ökningen har främst skett i Central- och Sydasien. Efter att covid-19-pandemin kom 2020 har utvecklingen avstannat helt.

För att världen ska kunna nå FN-målet till 2030 krävs investeringar på 43 miljarder USA-dollar om året, enligt organisationen Internationella energirådet. Det motsvarar 2 procent av den globala energisektorns årliga investeringar. Men baserat på beräkningar från 2019 görs endast investeringar motsvarande en sjättedel av vad som skulle behövas för att nå målen i Afrika söder om Sahara. 

Lämna en kommentar