Mycket manssnack i tältet

Två gamla vänner som inte träffats på ett bra tag har dragit ut till skogs. Utrustade med ett tält, en gitarr och en hel del alkohol har det blivit dags för dem att reda ut vad livet riktigt bjudit på sedan senast. Detta är utgångspunkten för Anders Larssons komedi Två män i ett tält 3 – en komet kommer hem.

Man måste inte ha sett de tidigare Två män i ett tält-pjäserna för att hänga med i svängarna, även om det säkert är något lättare att komma in i pjäsen ifall man är bekant med de två männen och deras trassliga (relations)historier från förut. Den första och andra delen i Larssons pjässerie har spelats 1994 respektive 2004, och nu är det alltså dags att uppdatera hur det gått för vännerna Vingle och Erbarmar som, liksom i tidigare delar, spelas av Anders Slotte och Niklas Häggblom.

Den här gången har tältet slagits upp på Lilla Teaterns scen, i Larssons regi. Alisha Davidows scenografi förmedlar intrycket av en igenkännbar skogsmiljö som även försetts med en egen ljudvärld, där det fridfulla trädsuset ibland störs av flygplansljud och där diverse fågelläten får de två tältarna att hastigt plocka fram kikaren.

Medan Erbarmar lämnat sitt yrke som postiljon bakom sig och i stället lyckats slå igenom som countrysångare i USA, har Vingles tidigare karriär på tv däremot fått ett abrupt slut. Nu gör han lokalradio, lever frånskild, och är märkbart avundsjuk på sin framgångsrika vän. Erbarmars kometkarriär får något närmast sagoaktigt över sig medan Vingles motgångar å sin sida utstrålar mer vardagsrealism och blir lättare att relatera till.

Två män i ett tält 3 är en väldigt prattung pjäs, och även om duon på scenen fungerar bra tillsammans känns det stundvis som om både handlingen och dialogen stampar på stället. När publiken får några smakprov på Erbarmars countrymusik som Häggblom framför träffsäkert och med inlevelse blir det välkomna avbrott i det annars rätt jämntjocka skeendet.

Men när det kommer till humorn i pjäsen blir det besvärligt. Jag upplever den mest av allt som föråldrad och tycker egentligen inte att det blir särskilt roligt. Att skämta om hur heteromän är heteromän och om kvinnor med stora bröst känns, tja, allt annat än nyskapande. Kan inte medelålders män få skämta om någonting annat som omväxling? Kanske går den här sortens skämt hem hos en äldre publik. Kanske inte. Själv övertygas jag om att jag absolut inte hör till pjäsens målgrupp.

Två män i ett tält 3 lyckas ändå med att göra nedslag i de två ifrågavarande männens karaktärer, i förhållande till en föränderlig värld, till åldrandet som inte helt kan ignoreras och till vänskapen som sätts på prov. Slotte fångar upp hur Vingle försöker förlika sig med att livet inte precis blivit som han tänkt sig medan Häggblom gör en komplex Erbarmar vars mindre sympatiska sidor stundvis låter sig anas. Frågan som kvarstår är givetvis ifall framtiden kommer att föra med sig en fjärde tältning.

Anna von Bonsdorff
Charlotte Estman-Wennström

Två män i ett tält 3 – en komet kommer hem. Text och regi: Anders Larsson. Scenografi och dräkter: Alisha Davidow. Ljus: Jan-Erik Philström. Ljud: Janne Brelin. På scenen: Niklas Häggblom och Anders Slotte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *