Ur arkiven: Metro och snabbspårvagn framtidsprojekt i Helsingfors

av Ny Tid

För ganska exakt 65 år sedan, i januari 1957, publicerade Ny Tid en artikel där man förutspådde att byggandet av Helsingfors metro skulle inledas i början av 60-talet – närmare bestämt västmetron, som ändå inte firar mer än femårsjubileum 2022.

Metron i Moskva, den underjordiska järnvägen, är berömd i hela världen. Paris har en känd metro liksom London och New York. Här och där i andra kontinentala städer finns det enstaka metrolinjer, och för närvarande håller Warszawa på att bygga sin bana, som förresten är ganska långt hunnen vid detta laget. Vår egen kära huvudstad, omskruten som ”Stor-Helsingfors”, är med på noterna sedan tre år, för då godkändes i princip den nya stadsplanen jämte metroplan, varmt understödd av folkdemokratiska fullmäktigegruppen.

Ännu har vi inte hunnit långt på vägen mot metro och expresspårvagnslinjer, vilka naturligtvis är den enda slutgiltiga och acceptabla lösningen på Helsingfors trafikproblem. Flaskhalsar och dödskurvor försvinner och det blir efter metrons tillkomst möjligt för en fotgängare att röra sig i centrum med normal hastighet under rusningstid. Just nu håller man på att undersöka berggrunden, som spelar en stor roll när det gäller att bygga en underjordisk [spårväg]. Bl.a. i Warszawa vållade kärrgrunden [och] den sanka jorden stora svårigheter och det ser lika ut för Helsingfors centrums del.

Borrningar har utförts tills vidare på Hagnäs torg — med gott resultat, vilket innebär att berggrunden ligger bra till hands för sprängning, och i det s.k. Wulffska hörnet vid Mannerheimvägen — med dåligt resultat. Expertborrarna fick känning av berggrunden först på 13 meters djup. Borrningarna pågår ännu och och kommer att kosta sammanlagt cirka 15 miljoner, beräknar man på vederbörligt håll.

800 mk/km för en metro

Att bygga metron klar enligt nuvarande ritningar innebär en utgift om 800 mk per km. Det tar ännu ett par år innan bygget inledes. Metrotunneln skall börja i Kottby och gå som ringbana under stadens centrum. I Bortre Tölö dyker den upp till jordytan igen. Två sidolinjer, den ena till Brändö, den andra till Drumsö, skall byggas ut. Detta är stommen.

Karta över den metro som planerades i Helsingfors år 1963.

Snabbspårvägslinjer till förorterna

Metron är ingalunda ett lösryckt projekt. Den förutsätter att trafiken till förorterna skötes med snabbspårvagnslinjer, som kombinerar med tunnelbanan. Ända till Tapiola [Hagalund] i Esbo skall linjerna gå. Både Brändö nya bro och den ännu blott planerade bron till Drumsö skall få spårvägsskenor och första etappen av snabbspårvägslinjerna blir centrum—Hertonäs—Mellungsby. En annan linje blir Munksnäs—Haga —Månsas och Månsas—Kottby. Från Norr-Haga skall det gå buss till Kårböle och i ett senare skede får också Norra Kårböle en snabbspårvagn.

Centrum blir inte direkt betjänt av snabbspårvagnar eller metro. Bäggedera kommer att underlätta centrumtrafiken, men den viktigaste åtgärden för att rensa upp myrstacken i de centrala stadsdelarna är en annan: omorganisering av Skillnaden, Hagnäs torg och Järnvägstorget. Den organiseringen, lovar myndigheterna, skall påbörjas i år eller senast år 1963.

Hela historien blir ganska dyr —för snabbspårvägslinjerna beräknar man tiondedelen av metrolinjens pris, nämligen 80 mk per km. Men svårigheterna blir lösta en gång för alla, när dessa förr eller senare nödvändiga reformer göres — förutsatt att man i framtiden strängt håller sig till stadsplanen och bygger ut staden enligt de ritningar, som nu gjorts. Detta har som bekant inte skett hittills, utan då och då har man ruckat på planerna med pinsamt resultat.

Artikeln publicerades 30.1.1957

Foto: Vilho Laiho

Kommentar:

Att Helsingfors beslutsfattare i januari 1957 varit ”med på noterna” om en metro ”i tre år” är en sanning med stor modifikation. I september 1955 lades den första motionen om en metro in i Helsingfors stadsfullmäktige. Bakgrunden var då att privatbilismen ökade explosionsartat, liksom Helsingfors befolkningstillväxt. Dels ville man ha bort bussarna från centrum, dels lösa det som på lång sikt skulle bli ett svårt trafikproblem då allt fler förorter växte upp, därifrån alla invånare behövde ta sig till centrum. 1955 inleddes också ett alternativt försök med en så kallad ”stamlinje”: busstrafiken till centrum skars av, och i stället inrättades en spårvägslinje från Skillnaden till Brunakärr, där Brunakärr sedan fungerade som knutpunkt för bussarna från östra och norra Helsingfors. Försöket blev katastrofalt: stamlinjen skapade trafikkaos och försämrade avsevärt förstadsbornas möjligheter att ta sig in till centrum. Den slopades redan 1958.

Det tog ändå lite längre än ”ett par år” innan metron började byggas: en stadsplan där metrons första stationer slogs fast godkändes först 1969, och det gick ända till 1982 innan det första metrotåget gjorde sin jungfrufärd.

Som framgår ur artikeln ovan, var planen ursprungligen att metron skulle betjäna i första hand invånarna väster och norr om centrum, med stationer bland annat i Tölö, Munkshöjden och Norra Haga. Då tänkte man sig också ett betydligt längre utbyggt spårvagnsnät, med anhalter både norr om Brunakärr och in i Esbo. På 1970-talet var det många som motsatte sig den metromodell som staden lagt fram 1969, och som sedermera förverkligades – en linje från Drumsö via Kampen och Järnvägsstationen till Hagnäs och österut. I stället fanns långt gångna planer på att metrolinjen skulle gå från Kampen till Esplanaden via Skatudden till Kronohagen och vidare därifrån österut och norrut. De alternativa planerna gick så långt i olika skeden att det i dag finns fyra ”spökstationer” som aldrig använts, dels tre från 1970-talet, då man ännu övervägde en ”lättmetro” med nära hundra stationer; i Kampen, Järnvägsstationen och Hagnäs, och en under Munkshöjdens köpcentrum, som stod klart 1961. En spökstation har byggts under 2010-talet i Böle, så att den står klar ifall det i något skede blir aktuellt att dra metron dit. I dag används utrymmet som en del av köpcentret Mall of Triplas bottenvåning, med bland annat en konstgjord sandstrand och vågmaskin för surfning inomhus.

Janne Wass

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.