Lärare i samhällsorienterande ämnen har nog för en längre tid framåt svårt att förklara för en ung generation vad demokrati är, om en ny grundlag för eu antas utan att förankras i folket genom en folkomröstning. En sådan bör självfallet ordnas i en historisk fråga som rör både konstitution och suveränitet.

Det ska inte vara omöjligt att formulera alternativen i ett referendum så att väljaren kan ge sitt klara besked. Visst ska det i alla lägen vara möjligt att kryssa för hur vi vill vidare in i det nya, eller hur vi alternativt ska ställa oss i skogsbrynets siimes och betrakta den stora världens trandans och vida fält ett tag till.

Siimes är inte bara ett namn på en politiker som råkar vara involverad. Det är också ett smått oöversättligt finskt ord för den trygga, finländska skogens goda dunkel; ett skyddande rum som gömmer sin vaksamme spejare, men som ingalunda är avskärmat från omvärld och universum. Nejdå. Skogens siimes blir till av omvärldens nersilande ljus som omöjligt går att stänga ute.

Vi lämnar ordleken. Suvi-Anne Siimes och hennes vänsterparti har rätt i att det kanske är dags att ägna oss åt lite upplyst introspektion om eu; en stund på en stubbe i gläntans ljus. Vi borde tänka efter om det är ett socialt eller militärt definierat Europa vi vill ha. Vi borde också utvärdera de goda erfarenheter vi har av våra åtta eu-år. En del av de national-egoistiska argument som fungerade väl i en eu-debatt för ett årtionde sedan känns vid det här laget föråldrade. Om globaliseringen nu är vår största utmaning, känns det som om starka, socialt medvetna rörelser i ett öppet Europa vore den bästa kraften i den kampen.

Ms. Lipponen

Läraren i samhällsorienterande ämnen Päivi Lipponen har på kort tid etablerat sig med två böcker. I den ena förstår hon sin hemmapolitiker Paavo Lipponen. I den andra förstår hon frånskilda finländska män i allmänhet.I sin publicistiska iver inser hon förmodligen inte att hon i svallet kring och skuggan av sin romantiska, griniga och maktorienterade kommissionär-wannabe därhemma förkroppsligar vad det tycks vara att vara kvinna i det framtida Europa.

Jan-Erik Andelin

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.