Problemet med demokratiska val är att de sällan kan förespås med hundra procents säkerhet. Det palestinska valet är ett bra exempel på demokratins oförutsebarhet. Parlamentsvalet förra veckan gav islamistorganisationen Hamas en överväldigande seger, och nyheten slog ner som en bomb – i väst.

Hur kan ett parti som vägrar ge ifrån sig sina vapen och fortfarande inte erkänner den judiska staten åtnjuta det palestinska folkets förtroende? Ja, det kan man ta och fundera på. Men faktum kvarstår att den politiska gulnäbben nu ska få bilda regering ensam, medan västvänliga och genomkorrumperade Fatah blir oppositionsparti.

Algeriet, Iran, Irak och Afghanistan är andra länder där demokratiska val lett till att folk röstat på ”fel” parti. Så fort den egyptiska presidenten lättade på de diktatoriska tyglarna en aning ökade stödet för det Muslimska brödraskapet med tiotals platser i det egyptiska parlamentet.

Hade det funnits andra alternativ än utländska makters lokala marionetter eller fundamentalister att välja mellan skulle folk kanske ha röstat lite ”förnuftigare”. Men i arabvärlden har diktatoriska, korrumperade regimer, med västs välsignelse, systematiskt utrotat alla oppositionella röster, särskilt de som kommer från vänsterkant. Man ska kanske inte vara så förskräckligt förvånad om religiösa rörelser, som dessutom ofta fått stöd från väst, utnyttjat tillfället.

Om det finns något positivt i Hamas seger är det den modererande effekt som regeringsarbetet ofrånkomligen kommer att ha på organisationen. Nu har man en organisation som till skillnad från Fatah verkligen representerar folket, och kontrollerar de extremare elementen i territorierna, något som Fatah aldrig nånsin gjorde.

Att frysa stöd och bistånd i det här skedet skickar fel budskap: att väst stöder demokratin – men bara på våra, västerländska, villkor.

Uteblir bistånd från EU och USA skapar man dessutom ett finansieringstomrum – ett tomrum som ett visst grannland som helst vill se att Israel utplånas från jordens yta kan tänkas fylla, nämligen Iran. Kriget mot terrorn har blivit en självuppfyllande profetia.