Möt våren i S:t Petersburg med galna busschaufförer, försvunna resenärer, överförfriskade reseguider och mutade poliser. Eller gör en ”Grisen i säcken”-resa, där idén är att mållöst flumma omkring på den ryska landsbygden i en fallfärdig buss och beskåda den ryska vardagen.

Det finns inte många lediga kvadratcentimeter på resebyrå Zerkalos minimala kontor på Vasagatan i Helsingfors.

– Det var ju så fint här när du öppnade för några år sedan, säger jag till företagets grundare Jukka Timonen, och försöker röja undan en hög med kläder från ett gammalt bussäte.

– Ja. Det är nog bäst att vi går till nåt café och gör intervjun. Men till Kallionhovi kan vi inte gå för där har jag portförbud,  säger han och brister ut i sitt oförglömliga bräkande skratt.

Jukkas bolagspartner Kari Vatanen ler snett, hänger en diffus lapp på dörren och i försommarvärmen knallar vi i iväg till en av Berghälls otaliga pizzerior.

Sedan 1999 har Zerkalo arrangerat gruppresor till Ryssland framför allt för ungdomar med låg budget. Medelåldern på resorna är 20–30 år och majoriteten av resenärerna utgörs av utbytesstudenter bosatta i Finland.

– Det hela började med att jag pluggade ryska på handelshögskolan och ordnade ett par resor för kompisar via vanliga resebyråer. Så började jag tänka att det där kunde jag lika gärna göra själv.

– Finns det någon djupare innebörd bakom namnet Zerkalo (spegel på ryska), frågar jag. Kanske något Tarkovskianskt?

Till svar får jag ännu ett bräkande skratt, som får den lilla pizzerians kunder att vända på huvudet.

– Namnet Zerkalo valde jag för att det var många finnar som tyckte att det lät bra fast de inte förstod vad det betydde.

Likheterna med Tarkovskijs filmer är med andra ord slående.

Lite mer galenskap

Fram till år 2002 skötte Jukka företaget ensam med allt vad det innebär av planering, byråkrati och resledarskap. Resorna blev allt fler och till slut klarade Jukka inte längre av arbetet ensam. Lyckligtvis hittade han en driftig kompis – var annars än på sin egen resa.Kari, som idag sköter det mesta av Zerkalos ekonomi, hivar i sig pizza och berättar:

– Jag är ett klassiskt fall. Jag trodde att jag skulle mista njuren om jag reste till Ryssland. Jag hade alla de typiska fördomar som du kan tänka dig. Men min flickvän köpte en resa till oss av Zerkalo och på den vägen är det.

Vilken väg, och varför?

– Det var nåt speciellt med Ryssland. Det är ju annorlunda. Människorna var gästvänliga, det ligger nära, det finns ett fantastiskt uteliv och mycket kultur.

– Och så är det billigt, massor med trevliga människor och man kan träna språket, fyller Jukka i.

Vad Kari inte säger, är att Zerkalos resor kan vara något av happenings i sig själva. De har väldigt lite gemensamt med vanliga gruppresor och kan inte rekommenderas för den som vill sova åtta timmar om natten eller förväntar sig fungerande toaletter. Resorna kunde snarare vara episoder ur TV-serien Simpsons med galna busschaufförer, försvunna resenärer, överförfriskade reseguider och mutade poliser.

– Ryssarna brukar nog skratta lite åt oss, vodkaturister. Men i positiv anda. De har insett att vi är trevliga typer och där tillåts lite fler galenskaper än här, förklarar Jukka.

På Zerkalos resor kan var och en sätta ihop sitt personliga spektakel efter smak och tycke.

De flesta finländare har inte insett, att Ryssland i allmänhet och mångmiljonstaden S:t Petersburg i synnerhet erbjuder en oändlig horisont av upplevelser. När det kommer till absurditeter så finns det inget annat ställe som slår S:t Petersburg, beskriven redan avDostojevskij som en galen hallucination. Utöver storstadsresor har Zerkalo under de senaste åren arrangerat ”Grisen i säcken”-paketresor, där idén är att mållöst flumma omkring på den ryska landsbygden i en fallfärdig buss för att beskåda den ryska vardagen.

– De är ganska vilda resor. Ryssar på landsbygden dricker jäkligt mycket, till och med med ryska mått mätt, berättar Jukka och skakar på huvudet.

Jag frågar Jukka och Kari vad de tror om Rysslands framtid. Jukka har ju lite perspektiv på den ryska tillvaron efter drygt 10 år av studier och resor i landet. På många sätt går det framåt, menar de båda. Tjänsterna blir allt fler och bättre och den gemene ryssens ekonomi har förbättrats påtagligt under de senaste åren. Putin har fått mycket till stånd och landet mår bra av att ha en stark ledare, menar de båda Rysslandsentusiasterna.

Vi förlorar oss i en diskussion om huruvida Putin kommer att efterföljas av en marionett eller om han över huvud taget tänker ge upp sin presidentpost efter två perioder, vilket vi alla kraftigt betvivlar. Jukka och Kari medger att det finns oroande tendenser i det ryska samhället, inte minst ökad nationell chauvinism. En ekonomisk kris skulle kunna få mycket oanade följder eftersom medborgarna är illa utrustade för motgångar, både ekonomiskt och mentalt.

– I allmänhet vet ryssarna inte varför saker och ting händer, endast vad som händer. De har ofta enormt stora luckor i sina kunskaper, till och med i helt självklara saker. Historia, speciellt krigshistoria, skall man inte ens försöka diskutera med dem, berättar Kari och låter inte längre lika road.

– Idag är det nog bara konstnärer som orkar bry sig om demokrati. Man kan ju hoppas att människorna börjar intressera sig för det gemensamma sedan när de har fått sin personliga ekonomi i ordning, funderar Jukka.

Fördomsfulla finnar

Med tanke på den potential som Rysslandresande borde ha så kan det te sig underligt, att Zerkalo är en av de få finska resebyråer som har specialiserat sig på Ryssland. Finländarnas fördomar mot allt som har med Ryssland att göra sitter djupt, men håller enligt Jukka på att minska. Finska massmedier behandlar Ryssland allt positivare och mångsidigare.

– De välutbildade och unga finnarna saknar fördomar men överlag är finnarna väldigt fördomsfulla. Speciellt i jämförelse med våra utländska resenärer, som är nästan för optimistiska och naiva, flinar Kari.

Killarnas högljudda röster gör att jag något besvärad ser mig omkring i pizzerian, vars klientel tycks bestå av inte fullt så högutbildade finnar. Jag frågar, huruvida killarna har tänkt på att de sysslar med viktigt attitydarbete. Jukka skrattar obekymrat:

– Det var aldrig avsikten men det tycks vara så, det har jag faktiskt märkt. Det är många som har börjat studera ryska efter våra resor. Väldigt många.