Jag vet var den röda linjen går, sade den iranska förläggaren Shahla Lajiji när hon tilldelades internationella förläggarföreningens frihetspris på bokmässan i Göteborg. Ändå ligger just nu tjugo bokmanus hos censuren, utan förklaring. Problemen kan gälla religion, ideologisk propaganda, texter om kroppen eller sexualitet – homosexualitet får inte alls nämnas. När det gäller sex, sade hon ironiskt, så är vi i Iran änglar, vi har inget sexliv alls.
När hennes förlag Roshagan publicerar översättningar av utländsk litteratur ändrar de i texten, så att censurhundarna inte vaknar. Om det står något om sex utanför äktenskapet så ändras texten så paret är propert gifta. Det är ju inget vidare, medgav Lajiji. Men åtminstone markerar vi tydligt var vi ändrat.
Lajiji låter faktiskt som en virtuos i självcensur. Hon belönades för “exemplariskt mod i yttrandefrihet”. Hon är en överlevare. Trots flera dödshot fortsätter hon att ge ut böcker, framför allt om kvinnors situation. Hon skriver själv, den första boken handlade om prostituerade i några städer i Iran. Hon har sagt i en intervju att arbetet för jämlikhet är ett långsamt arbete, först måste folk känna att de saknar något och ställa krav. Därför väljer hon att preparera marken, bit för bit, genom att ge ut böcker.
År 2000 satt hon två månader i fängelse efter att ha deltagit i en konferens i Tyskland, anordnad av Heinrich Böll-stiftelsen.
Lajiji är inte den enda i sitt slag i Iran, även om hennes envetenhet kanske är unik. Man kan nämna den första kvinnliga juristen Shirin Ebani, som fick Nobels fredspris 2003. En rad iranska filmer, ofta regisserade av kvinnor, vittnar om ett samhälle i rörelse.
Det går långsamt framåt. Men det kan också gå bakåt. Det kan gå totalt i baklås. Och hotet kommer inte från Irans ledning utan från USA:s regering. Ännu har USA och dess drabant Storbritannien inte lyckats få Kina och Ryssland med på sanktioner mot Iran. MenDaniel Ellsberg, som en gång spelade en viktig roll i avslöjandena om Vietnamkriget, säger i Middletown Journal 9.10 att risken är stor att president Bush låter USA attackera Iran före kongressvalen i november. Som i Afganistan och Irak kan civilsamhället se sina små landvinningar utplånas och om de kan röra sig i någon riktning alls blir det sannolikt mot chauvinismen.
Mai Palmberg
