755
När Moderna Museet i Stockholm öppnar sin nya Warhol-utställning får man i stället känslan av att ett tillfälligt Andy Warhol-museum upprättats. Så omfattande är den.Andy Warhol är en av de där få konstnärerna som det inte går att komma runt i konsthistorien. Inget är sig riktigt likt efter hans framfart. Med ett renodlat och förenklat bildspråk har han bränt in Campbells soppburkar, Marilyn Monroe och elektriska stolen på våra näthinnor. När Moderna Museet nu presenterar en Warhol-utställning handlar det om mängd och multimedia. Runt museet visas över hundra olika filmer eller filmklipp. Att se allt skulle ta flera veckor. Hela Warhols konstnärskap handlar om myt, mediabild, reproduktion och yta, där det enligt honom själv inte finns något djupare än det vi själva ser. Och det han framställer är en spegling av sociala begär.
Curatorn Eva Meyer-Hermann är inne på spegelteorin när det gäller Warhols verk. Det vi letar efter finns inte bakom hans verk utan framför dem.
Att bli känd för ingenting är något utmärkande i Warhols filmer. Vanliga människor uppnår där i några minuter ett slags kändisskap utifrån en icke dramatiserad verklighet.
För en konstnär som, enligt honom själv, inte visste vad han sysslade med och som såg allting i den vardagliga omgivningen som vackert och som inte heller upprättade några hierarkier mellan olika konstformer blir hans konstnärliga uttryck lättare att förstå. På något sätt blir Warhol därmed en föregångare till och en avslöjare av det mediasamhälle som vuxit fram, där allt är yta, intryck och inget har något djup eller är bestående. Man kan tycka vad man vill om Warhol, men man kommer inte förbi honom. En yngre generation har naturligtvis inte samma problem med den tomhet som uppstår av bara yta som en äldre generation med rötter i en känslomässig, intellektuell eller politisk konst. Å andra sidan blir Warhols konst i backspegeln både analytisk och politisk utan att han själv hade någon som helst avsikt att vara det.
Vad har då Warhol att säga oss i dag? Kanske främst att det språk eller det sätt som Warhol använder för kommunikation fortfarande är giltigt inom konst och media. Inte minst av den anledningen är det här en sevärd utställning.
Andra röster, andra rum på Moderna Museet, Stockholm, till 4.5.2008
Att bli känd för ingenting är något utmärkande i Warhols filmer. Vanliga människor uppnår där i några minuter ett slags kändisskap utifrån en icke dramatiserad verklighet.
För en konstnär som, enligt honom själv, inte visste vad han sysslade med och som såg allting i den vardagliga omgivningen som vackert och som inte heller upprättade några hierarkier mellan olika konstformer blir hans konstnärliga uttryck lättare att förstå. På något sätt blir Warhol därmed en föregångare till och en avslöjare av det mediasamhälle som vuxit fram, där allt är yta, intryck och inget har något djup eller är bestående. Man kan tycka vad man vill om Warhol, men man kommer inte förbi honom. En yngre generation har naturligtvis inte samma problem med den tomhet som uppstår av bara yta som en äldre generation med rötter i en känslomässig, intellektuell eller politisk konst. Å andra sidan blir Warhols konst i backspegeln både analytisk och politisk utan att han själv hade någon som helst avsikt att vara det.
Vad har då Warhol att säga oss i dag? Kanske främst att det språk eller det sätt som Warhol använder för kommunikation fortfarande är giltigt inom konst och media. Inte minst av den anledningen är det här en sevärd utställning.
Andra röster, andra rum på Moderna Museet, Stockholm, till 4.5.2008
Lars Vikström
