1,K
– Dansen är min käpphäst, säger Ruth Montgomery-Andersen, som hjälpt tusen grönländska barn till världen, men också lärt dem dansa och söka sig ut i världen. Själv kommer hon från Texas och hur hon blivit informationsmedarbetare för Nordens institut i Grönland är en lång historia.
Vi sitter i islänningen Bergljót Jónsdóttirs flotta arbetsrum på Sveaborg. Den nya nordiska institutionen Kulturkontakt Nord finns sedan ett år i Nifcas gamla utrymmen och Bergljót är direktör. Hon har jobbat nordiskt i 20 år och var tidigare chef för Bergen festivalen.
– Kunskapslösheten angående Norden förvånar mig, säger Bergljót, litet frustrerat.
Sju personer jobbar här på Sveaborg och nu har de bjudit in sina nordiska kulturkontakter från Island, Färöarna, Åland och Grönland. Samt den finska utposten i öst, Nifin på Kajsaniemigatan i Helsingfors. Nifin är litet udda bland de andra nordiska kulturhusen som ju alla är belägna på öar. Alla lyder under Nordiska ministerrådet, så det är de nordiska kulturministrarna som bestämmer.
Ruth Montgomery-Andersen har initierat berättat om verksamheten vid NAPA eller Nordens institut i Nuuk. Men vi lyssnar ännu mer fascinerat på Ruths egen historia.
– Hon kommer från Texas, hon bor på Grönland, hon har ett hus i Toscana och hon gnolar på Bach, konstaterar Ruths åländska kollega Maria Jonsson, från Nordens institut på Åland.
Ruth berättar att hennes exotiska utseende kommer från indianer, slavar från Västafrika och de skotska legosoldater som vaktade slavarna på Jamaica. Hennes mor kom från Panama till Texas där Ruth vuxit upp. Nu har hon gjort en film om sin mor. Farmodern var svart slav. Pappans släkt har alltså det skotska namnet Montgomery och eftersom en del skottar har rötter i Sverige så har hon kanske nordiska rötter också.
norden, usa, grönland
Ruth talar perfekt norska och danska. Norskan lärde hon sig som ung då hon åkte till Norge för att hälsa på en norsk utbyteselev och stannade ett år. Sedan blev det Danmark och barnmorskeutbildning där. Hon är både ”børnehave pædagog og jordemoder” (barnträdgårdslärare och barnmorska). Master of Public Health blev hon vid nordiska högskolan för folkhälsovetenskap i Göteborg år 2005. I år blev hon antagen som forskarstuderande. Hon planerar att doktorera på ämnet förlossningar.
Ruth har också utbildat sig till koreograf vid University of Texas i Austin och hon har undervisat i modern dans och balett i tjugo år i Danmark, USA och på Grönland där hon bott i femton år.
Att hon flyttade till Grönland var för att hennes danske man Steen ville dit. Han är ekonom och jobbar med telekom.
Det är faktiskt bara 12 procent av de 56 000 grönlänningarna som är födda annanstans, jämfört med 30 procent på Åland. Jag frågar om familjen Montgomery-Andersen tänker flytta bort.
–Nej, det tänker vi inte göra, säger Ruth.
Av deras bloggar, Why live in the Arctic, förstår jag att paret Montgomery-Andersen hör till Bahái-samfundet (Baháierna kommer enligt Wikipedia från över 2 100 etniska grupper och är totalt omkring 6–7 miljoner). Till exempel då Ruth förde en grupp grönländska ungdomar till den arktiska vinterolympiaden i Alaska så fick de möjlighet att besöka en indianska som också är medlem i Baháisamfundet, läser jag. Ruth och Steen har båda fyllt femtio, vilket firades i huset i Celle Sul Rigo två, tre timmar norr om Rom, med amerikanska, panamanska och danska släktingar. De har två tonårssöner och två fosterdöttrar.
NAPA 20 år i Nuuk
Anders Berntsson är direktör på NAPA (Nordens Institut på Grönland) just nu. Han kommer från Åland men hans fru är grönlänning. NAPA har tre anställda. Ruth är informationsansvarig. Ruth berättar att en av de största succéerna under institutets tjugoåriga historia var en utställning om fångstkultur i västnorden. I Nuuk finns det bara 12 000 invånare och av dem såg 7 000 utställningen på sexton dagar. Den gick sedan på turné och fick 100 000 besökare.
I början av april höll institutet i en turné med den finlandssvenska pjäsen Kärlek! Kärlek! med CG Wentzel. Regissören Tove Appelgren var också med och de turnerade på flera små orter. Här i Finland har vi bl.a. sett NAPA:s produktion Polaroid på Savoy-teatern.
Ruth säger att NAPA har fokus på sociokulturella stöd och att barn och barnkultur är allra viktigast. Hon har själv haft 200 barn i olika workshops. År 2007 hade den finländska dansaren Anna Maria Häkkinen en av huvudrollerna i en dansteaterföreställning för barn, Mandedatteren og Konedatteren.
– Det finns bara en utbildad dansare på Grönland, men den här generationen har möjlighet att komma in på konsthögskolorna i Danmark på egna meriter, säger Ruth.
Hon har säkerligen en stor andel i att kulturlivet blomstrar på världens största ö.
– Kunskapslösheten angående Norden förvånar mig, säger Bergljót, litet frustrerat.
Sju personer jobbar här på Sveaborg och nu har de bjudit in sina nordiska kulturkontakter från Island, Färöarna, Åland och Grönland. Samt den finska utposten i öst, Nifin på Kajsaniemigatan i Helsingfors. Nifin är litet udda bland de andra nordiska kulturhusen som ju alla är belägna på öar. Alla lyder under Nordiska ministerrådet, så det är de nordiska kulturministrarna som bestämmer.
Ruth Montgomery-Andersen har initierat berättat om verksamheten vid NAPA eller Nordens institut i Nuuk. Men vi lyssnar ännu mer fascinerat på Ruths egen historia.
– Hon kommer från Texas, hon bor på Grönland, hon har ett hus i Toscana och hon gnolar på Bach, konstaterar Ruths åländska kollega Maria Jonsson, från Nordens institut på Åland.
Ruth berättar att hennes exotiska utseende kommer från indianer, slavar från Västafrika och de skotska legosoldater som vaktade slavarna på Jamaica. Hennes mor kom från Panama till Texas där Ruth vuxit upp. Nu har hon gjort en film om sin mor. Farmodern var svart slav. Pappans släkt har alltså det skotska namnet Montgomery och eftersom en del skottar har rötter i Sverige så har hon kanske nordiska rötter också.
norden, usa, grönland
Ruth talar perfekt norska och danska. Norskan lärde hon sig som ung då hon åkte till Norge för att hälsa på en norsk utbyteselev och stannade ett år. Sedan blev det Danmark och barnmorskeutbildning där. Hon är både ”børnehave pædagog og jordemoder” (barnträdgårdslärare och barnmorska). Master of Public Health blev hon vid nordiska högskolan för folkhälsovetenskap i Göteborg år 2005. I år blev hon antagen som forskarstuderande. Hon planerar att doktorera på ämnet förlossningar.
Ruth har också utbildat sig till koreograf vid University of Texas i Austin och hon har undervisat i modern dans och balett i tjugo år i Danmark, USA och på Grönland där hon bott i femton år.
Att hon flyttade till Grönland var för att hennes danske man Steen ville dit. Han är ekonom och jobbar med telekom.
Det är faktiskt bara 12 procent av de 56 000 grönlänningarna som är födda annanstans, jämfört med 30 procent på Åland. Jag frågar om familjen Montgomery-Andersen tänker flytta bort.
–Nej, det tänker vi inte göra, säger Ruth.
Av deras bloggar, Why live in the Arctic, förstår jag att paret Montgomery-Andersen hör till Bahái-samfundet (Baháierna kommer enligt Wikipedia från över 2 100 etniska grupper och är totalt omkring 6–7 miljoner). Till exempel då Ruth förde en grupp grönländska ungdomar till den arktiska vinterolympiaden i Alaska så fick de möjlighet att besöka en indianska som också är medlem i Baháisamfundet, läser jag. Ruth och Steen har båda fyllt femtio, vilket firades i huset i Celle Sul Rigo två, tre timmar norr om Rom, med amerikanska, panamanska och danska släktingar. De har två tonårssöner och två fosterdöttrar.
NAPA 20 år i Nuuk
Anders Berntsson är direktör på NAPA (Nordens Institut på Grönland) just nu. Han kommer från Åland men hans fru är grönlänning. NAPA har tre anställda. Ruth är informationsansvarig. Ruth berättar att en av de största succéerna under institutets tjugoåriga historia var en utställning om fångstkultur i västnorden. I Nuuk finns det bara 12 000 invånare och av dem såg 7 000 utställningen på sexton dagar. Den gick sedan på turné och fick 100 000 besökare.
I början av april höll institutet i en turné med den finlandssvenska pjäsen Kärlek! Kärlek! med CG Wentzel. Regissören Tove Appelgren var också med och de turnerade på flera små orter. Här i Finland har vi bl.a. sett NAPA:s produktion Polaroid på Savoy-teatern.
Ruth säger att NAPA har fokus på sociokulturella stöd och att barn och barnkultur är allra viktigast. Hon har själv haft 200 barn i olika workshops. År 2007 hade den finländska dansaren Anna Maria Häkkinen en av huvudrollerna i en dansteaterföreställning för barn, Mandedatteren og Konedatteren.
– Det finns bara en utbildad dansare på Grönland, men den här generationen har möjlighet att komma in på konsthögskolorna i Danmark på egna meriter, säger Ruth.
Hon har säkerligen en stor andel i att kulturlivet blomstrar på världens största ö.
Bitte Westerlund
